Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

tisdag 18 februari 2020

Mat

Jag lyssnar på ett radioprogram om skolmat. Det pratas om att vi är unika i Sverige, vi som har "gratis" skolmat. Det är ett fåtal länder i världen som har det. Det talas om att skolmaten är väldigt bra i Sverige, näringsberäknad och god men att många elever inte gillar den. Varför? Jo, det är en fråga om personlig utveckling. Elevernas egen utveckling speglas i deras inställning till skolmat. Dagisbarnen älskar sin skolmat och så fortsätter de att göra ända upp till åk 5-6. Sen hatar de skolmaten fram till åk 9. Det handlar om att man i den åldern inte gillar överheten och att lyda. Och sen på gymnasiet gillar man skolmaten igen. Sen pratar man om det där med att vi är så ovanliga...varför har vi egentligen gratis skolmat? Jo, det är en kombination av folkhemsidén och det faktum att man i Sverige gärna misstror familjer. Man har ansett och anser att familjerna inte klarar av att ge sina barn mat lika bra som proffsen i den offentliga verksamheten.

Nåväl...det är som det är. Dyrt är det med skolmat. 2 miljoner måltider lagas varje vardag till offentliga måltider. Allt betalat av skattebetalarna. Mycket slängs. Hela 28 ton mat slängs av skolbarnen varje dag. Och svindlande 34 ton slängs innan det ens hamnat på tallriken. Varje dag. När det gäller äldrevården vet man inte riktigt men man antar att svinnet är ännu större där. Så det får vara hur det vill...även om barnen de allra flesta år av sitt skolliv påstås gilla skolmaten så äter de inte upp.

I morse råkar jag läsa en liten text av en förskollärare som handlar om just det här och jag blir full i skratt. Förskolläraren skriver om den pedagogiska måltiden. På den aktuella förskolan ska inte längre all personal få äta mat tillsammans med barnen utan att betala för den. Pedagogen berättar att maten ofta lämnar mycket att önska och det säger alla på arbetsplatsen. Pedagogen går ännu längre och säger att den aldrig skulle betala för restaurangmat av den kvaliteten. Hon får svar av en annan pedagog som skriver att de får mat från en högstadieskola och att den maten, trots att den lär vara näringsberäknad, lämnar mycket att önska. En tredje fyller på med att hon inte heller skulle betala för tex en redning på vitt mjöl, mjölk, vatten, oregano och till det makaroner. Kanske är rösterna inte alls representativa...men märkligt är det ändå att vuxna människor kan ha så negativ syn på mat som enligt uppgift är toppenbra, som bara obstinata tonåringar inte kan fördra. Men om man tänker på mängden mat som slängs kanske det ligger något i det rösterna säger. Kan man välja bort maten, som en vuxen som hellre avstår än att betala för något som inte håller måttet, eller som kan skrapa av maten och slänga den, ja, då gör man det. Det spelar ingen roll vad man säger, hur man förklarar...det är som det är ändå. Jag tycker ändå lite synd om de där små...de små barnen vars kroppar till stor del byggs av skolmat, som sitter där och äter mat en vuxen helst inte skulle äta, och aldrig skulle betala för.

Men i Sverige ligger vägen alltid fast. Om vi har bestämt att skolmat är bra. Ja, då är den bra. Hur det än ser ut i verkligheten.




8 kommentarer:

  1. Jag blir helt chockad över hur mycket mat som slängs. Har vi råd med det i klimatkrisens värld? Skulle barn äta upp maten, om de istället tog med matsäck hemifrån. Och fick välja vad de ville? Träffade nyligen en norsk familj. Tonårsdottern tog varje dag med samma sak: två brödskiver med salami och ost. De fick vatten att dricka i skolan. Man kunde även köpa havregrynsgröt i skolan för billig peng.
    Jag läste på om norsk skolmat och om begreppet "Oslo-lunch". Det var under en period då norrmännen oroade sig för att lunchen kunde bli ojämlik när föräldrarna skickade med olika saker. Därför bestämdes att alla skulle ta med samma sak: en "Oslo-lunch" varje dag. Den bestod av dubbelmacka av mjukt bröd med smör och ost, fyra kex/skorpor med mesost, en halv apelsin, äpple eller morot, en halvliter mjölk i flaska. Kanske skulle vi börja med något liknande i Sverige: skicka med "Stockholms-lunch"? Det barnen inte äter upp kan tas hem och ätas upp vid senare tillfälle.

    SvaraRadera
  2. Förslag på "Stockholms-lunch" som nog skulle gillas av de flesta barn: en dubbelmacka av mjukt bröd och en dubbelmacka av hårt bröd. Valfritt köttpålägg eller vegetariskt dito. Till det: mjölk eller yogurt eller havredryck. Valfri frukt elller grönsak.

    SvaraRadera
  3. Mina döttrar ropar "hurra!" när jag talar om mitt förslag. De får erbarmlig skollunch. Lik den du talar om här ovan: en redd sås som inte smakar gott. Med små ärtstora bitar som simmar omkring och kan vara kyckling ("man vet inte vad det är..." Till det (klimatvidrigt) ris eller överkokt pasta eller avskyvärd vattnig potatis. "Och den goda salladen är alltid slut när man kommer fram". Till maten dricker mina döttrar av någon outgrundling anledning vatten, trots att det finns mjölk. "För alla andra dricker vatten". Är detta vad vi får för skattepengarna??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har också slängt ur mig liknande förslag hemma...och samma hurrarop här! Mackor, kokta ägg, mjölk eller fil/kvarg/yoghurt...banan, äpple, kall kyckling...Som det är nu kommer det hem hungriga barn fler dagar än det kommer hem mätta! Man får ge dem typ ett huvudmål när de kommer hem från skolan istället för ett litet mellanmål...rester från kvällen innan, stekta ägg och korv eller sånt! När det nu är så att så mycket mat slängs så borde man väl fundera över varför...det kan ju inte bara vara barnens fel. Och när man vet att en skolmåltid kostar ca 60 kr om man räknar med alla kostnader kring maten kan man ju fundera på om det verkligen är väl investerade pengar? Vore det inte bättre om folk fick behålla lite mer av vad de tjänade och istället fick ge sina egna barn mat?

      Radera
  4. Har skollunchen nånsin varit ett lyckat påhitt? Min mamma född 43 var med om en tid utan skolmat. Alla barn som bodde nära skolan fick springa hem och äta på frukostrasten och övriga hade matsäck med. Men de flesta bodde nära och fick god mat hemma. Sen kom en tid då de fattigaste skulle få äta i skolan och dit hörde inte min mamma, tack och lov, för det ryktades att maten inte var god... Så kom den sorgens dag då alla skolbarn skulle få äta "frukost" i skolan. Det var den ena otäcka rätten efter den andra. Eller vad sägs om redd chokladsoppa med skinn på och till det limpsmörgås med Kalles kaviar? Mamma och hennes bror kväljdes, kräktes, satt kvar i timmar och plågades. En dag blev brodern tvångsmatad med tuggorna han kräkts ut. Efter den dan gick han aldrig tillbaka till skolmatsalen. Han satt år efter år hellre hungrig utanför på matsalstrappan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men fy...vad gräsligt! Min mamma är född 44 och i hennes kommun fick de skolmat från början...har hört en hel del historier om maten! Om färdigupplagda tallrikar som måste ätas upp. Och om hur folk paxade andra barn som kunde äta upp maten om det var nåt man verkligen inte gillade...tallrikar langades vidare när lärarna tittade bort! Mina första två skolår var lite likadant...färdigupplagda tallrikar...minns skinnet på sås och potatisar med hård yta. Och hur man försökte (genom alla grundskoleåren) äta smart...smeta ut maten så att det såg ut som att man ätit mer än man gjort och kunde slänga utan att få arga kommentarer.

      Radera
    2. Jaså, du tyckte också att skolmaten var hemsk i lågstadiet. För mig var den lite av en chock. Jag grät ofta första året i skolan för att jag var så rädd för skolmaten. Bara lukten i matsalen... och så det där att man MÅSTE smaka på allt. En stor del av energin gick åt till att hitta på stragier att klara skolmaten: hur stå ut i matsalen, hur lyckas få minsta möjliga mat på tallriken, hur smeta ut den, dölja den, hur hantera frökens tillsägelser och hur klara hungern under dagen när man inte kunnat äta maten?

      Radera
    3. Ja, jag är en sån där trälig människa som har svårt med kantinmat...som du skriver...bara lukten fick mig att tappa aptiten. Det knyter sig fortfarande i mig när jag går förbi skolmatsalar och känner den där lukten.

      Radera