söndag 31 juli 2016

Blåbärstider!

Blåbärstider! Det är så gott! Vi njuter av de goda bären så mycket vi kan! Jag har bakat blåbärskakor! Och så har vi ätit blåbär med socker och mjölk ett par gånger! Siktkaka med ost eller skinka till det! Finns det godare kvällsmat så här på sommaren!? Inte just nu i alla fall! 
Jag tänker på blåbär. Just nu tänker jag mycket på blåbär. De har blivit lite som en symbol för mig. Jag läser i tidningen om att Lantbruksstyrelsen är oroad och bekymrad över att så många blåbär bara ruttnar bort i skogarna. Svenska ungdomar och vuxna har ingen lust att plocka blåbär för att tjäna pengar. De är för lata. För jobbet är svettigt och tungt. Och betalningen dålig. Jag blir lite ledsen. Vi lever ju inte i ett sånt där samhälle längre...ett samhälle där man kan plocka lite blåbär för att få in lite mer pengar. Lite guldkant. Det samhället är bort. Det fanns när min mormor var ung, när min gammelmormor levde...då plockade folk blåbär och sålde. Men det var bara lite extra...inte en lön att leva på. Nu kan man inte leva på det sättet. Vi är beroende av riktiga löner, både män och kvinnor och ungdomar också för de ska ju inte försörjas av sina föräldrar längre...ingen hänsyn tas i varje fall till försörjningsbördan som tonåringar och unga vuxna medför för föräldrarna. Så tänker jag mer....borde inte Lantbruksstyrelsen eller regeringen vara mer bekymrade över att vi vanliga privatpersoner inte längre plockar blåbär? Över att vi inte längre vill ge oss ut i skogarna och njuta av sommarluften, höstluften, uppleva Sveriges natur och samtidigt förse oss av det naturen bjuder oss på. Gratis. Gott. Nyttigt. Lyxigt. Allt behöver ju inte räknas in i bnp. Allt behöver inte köpas och säljas. Många saker kan man fixa själv. Skogen bjuder. Men vi har väl inte lust längre. Och inte tid. Vi har annat för oss. Jag känner mig som sista lilla tampen på ett långt rep som slingrar sig långt bak i historien, min historia...där det var otänkbart att att strunta i att plocka blåbär, lingon...det är inte något vi behöver för vår överlevnad...men för vårt välbefinnande. Men snart är det slut. Skogarna får ligga där outforskade...fulla med blåbär och annat gott och nyttigt. Tomma och susande...för tysta öron. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar