Jag läser om pensioner. Tydligen är det så att fattigpensionärerna har blivit fler i Sverige. 1990 fanns det ca 75 000 st fattigpensionärer. Nu finns det 225 000 st. Sen är det tydligen så att det inte lönar sig så bra att förvärvsarbeta. Inte för alla i alla fall. I många fall skiljer det bara lite mellan att ha förvärvsarbetat många, många år och att inte ha gjort något alls. I artikeln jag läste kallas det att vara en "kronblom" och att ha legat på sofflocket hela livet. Man får ju sin garantipension i alla fall. Fast den är väl väldigt låg antar jag. Under EU:s fattigdomsgräns. Grejen är väl den att de som förvärvsarbetat inte får så mycket mer då. Många av dem hamnar också under EU:s fattigdomsgräns. Det är mycket tokigt i det här.
1. Varför ökar antalet fattigpensionärer? För om jag fattat det rätt så förvärvsarbetar kvinnor i högre grad nu än tidigare. Då borde väl pensionerna öka?
2. Varför får några pensioner ligga under EU:s fattigdomsgräns? Ska det verkligen vara på det sättet?
3. Varför säger man att den som inte förvärvsarbetat har legat på sofflocket och varit en Kronblom? Vet man det? Jag har inte förvärvsarbetat i många år. Snarare i väldigt få år för min ålder. Men har jag legat på sofflocket? Nej, det har jag inte. Inte alls. Tvärtom. Och jag kommer att få en sån där fattigpension. Garantipension och lite, lite till. Under EU:s fattigdomsgräns.
Tja, vad vill jag säga med det här? Ingen aning. Mer än att det är knepigt alltsammans. Vi har högst sysselsättningsgrad i EU och våra kvinnor har också högst sysselsättningsgrad i EU. Vi borde ha högst pensioner. Men det har vi inte. Jag tänker att vi har väldigt många förvärvsarbeten här i landet som är skattefinansierade. Först finansieras själva jobbet genom skattepengar. Och sen finansieras väl också sjukskrivningarna för dessa människor (förskollärare tex som är Sveriges mest sjukskrivna yrkesgrupp) och så finansieras vabbet som dessa kvinnor tar ut för sina barns räkning också genom skattepengar och så finansieras deras pensioner också genom skattepengar. Kanske har detta något med saken att göra? Fast vad vet jag? Jag bara gissar.
Och så tänker jag att jag på något sätt ändå valt rätt. Även om vi avstår från en h-vetes massa pengar i form av en utebliven lön så kommer jag ju ändå att få min garantipension och lite, lite till. Kanske bara lite mindre än om jag hade hattat fram och tillbaka mellan graviditeter och jobb och deltid...Det känns som det förmodligen ändå är värt det. Jag har fått oceaner av tid i utbyte...tid att sköta om min familj, mig själv, vårt hus, vår trädgård...Det känns rätt bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar