...slår ett slag för att barn ska bli bättre på att läsa! På sin fb-sida uppmanar han Sverige att läsa med barnen. Han säger att skolor, bibliotek, organisationer och enskilda människor gör fantastiska insatser idag för att väcka läslusten bland barn och unga. Men att vi måste göra mer. Tillsammans. Så nu samlar regeringen alla goda krafter för en läsfrämjande satsning som heter "Hela Sverige läser med barnen"! Nu ska vi med. Allihopa! Vi ska läsa en bok tillsammans med ett barn nu i sommar!
Det låter jättefint. Jättefint. Verkligen. Men så får jag lite dålig smak i munnen. Jag tänker på alla som enligt Stefan gör fantastiska insatser. Alla dessa inblandade människor...alla...utom föräldrarna. För de nämns inte. Och så ska vi hjälpas åt. Vi ska ta ett, ETT, barn och läsa en bok för det. Inte...läs en bok för ditt barn, dina barn...utan ett barn.
Och han har väl kanske rätt...barnen är ju liksom inte föräldrarnas längre. Det är inte föräldrarna som ska läsa för sina barn. Det är alla professionella och oprofessionella vuxna som ska rycka in. Föräldrarna har annat för sig. De ska förvärvsarbeta. Inte ta hand om barnen. För man kunde ju leka lite med tanken på att föräldrar kunde vara primära omsorgsgivare till barnen. Vara de som tar hand om och fostrar barnen. Då vore det de som skulle se till att barnen rustas för att börja skolan. Genom att till exempel läsa sagor för sina barn. Eller annat...för det är ju inte bara sagoläsning som skapar människor som har förmåga att tillgodogöra sig texter. Det är väl förmodligen mycket, mycket mer än så som krävs. Samtal, samvaro, samarbete, ögonkontakt, skoj och skratt, kramar och VUXNA som tillbringar tid med sina barn...drar in dem i sin värld, tolkar och förklarar och visar...är förebilder, ger mönster. Men för det krävs det tid. Och det är något föräldrar inte har...inte för sina barn. För det är annat som är viktigare. Så då får proffssverige rycka in och försöka grabba tag i ett barn och läsa en saga. Och hoppas på att barnen blir duktiga av det.
PS. Man får väl ändå konstatera att förskolan har misslyckats när man tänker efter. Och man ska ju tänka efter. I förskolan läses det en hel del. Varje dag om jag inte har fattat fel. Så vad är det som fattas? Barnen blir lästa för varje dag från ca 1 års ålder tills de börjar skolan. Och ganska många föräldrar läser godnattsagor för sina barn. Och ändå räcker det inte. Märkligt. Men vi får läsa på. Och hoppas på att våra barn blir ena riktiga bokslukare. Vad nu det ska vara bra för egentligen. För böcker...nöjeslitteratur...det är väl något man läser av lust. Inget som ska vara något tvång. För inte blir man väl automatiskt smartare av att läsa en massa böcker. Det är liksom inte det det hänger på. Att läsa en deckare och ivrigt vända blad för att få reda på mördaren...det gör inte att man klarar av att läsa en komplicerad lärobok om tex datorer eller att man har lätt för att läsa en tidningsartikel om politik eller ekonomi och faktiskt förstå vad som står i den. Det är en annan slags läsning. Den kommer bara av att man lär sig jobba med texter. Och det gör man inte när man ligger och njuter av romaner, eller sagoböcker...Tyvärr. Då är det annat som krävs. En bra skola till exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar