söndag 3 juli 2016

Ringdans!

Det är kris i förskolan. Och det är tydligen särskild kris i Stockholm. Där är nästan 60 % av personalen outbildad. Eller i alla fall är de inte förskollärare. Så outbildade eller barnskötare. Och barngrupperna är stora. Fast föräldrarna är mycket nöjda visar brukarundersökningarna. Och det är inte konstigt säger Lotta Edholm för förskolan i Stockholm är jättejättebra. Den är i världsklass. Fast föräldrarna är inte bara nöjda. De är oroliga också. Vissa säger att det bara är en tidsfråga innan det händer en olycka. Det är för många barn i grupperna och för lite personal. Och så är det ju det pedagogiska. Föräldrarna märker också att läroplanen inte följs. Så vissa föräldrar har börjat undervisa sina barn hemma. Undrar vad de gör då? Sitter med läroplanen och bockar av? De lär sina småbarn om alla människors lika värde, får lust att lära och utvecklar sin egen identitet, utvecklar sin förmåga att hantera konflikter och att fungera i grupp (vilken grupp-jag menar hemma alltså?), lär sig förstå och tillämpa innebörden i begrepp (den här saken är fyrkantig, Kalle, titta noga nu så du förstår vad detta innebär?), utvecklar ett nyanserat ordförråd, utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och antal, lär sig enkla kemiska processer (vi häller lite socker i teet, ser du Kalle...nu smälter sockret!)...Det är fascinerande alltsammans. Och väldigt förvirrande.

Det är fascinerande hur allt går i ring! Förut var hemmafruarna överbelastade och hann inte med sina ungar. Då fick vi förskolan så att det skulle bli kvalitet på barnens fostran. Förr var det hemmiljön som var torftig. Nu är det i förskolans slitna och sunkiga lokaler torftigheten finns. Hemmen är fräscha och oanvända.  Fulla med roliga prylar. Förr fick barnen gå och dra i gäng eftersom mammorna inte hade tid med dem. Nu drar de omkring i förskolan för personalen har inte tid för dem. Förr var det föräldrar som inte lärde sina barn något. Förskolan skulle göra det. Nu hinner inte förskollärarna så föräldrarna får skola hemma, efter arbetstid.

Vad gör vi nu då? Kallar vi in en tredje instans? Eller kanske vi ska krångla oss tillbaka i ringdansen...snurra tillbaka till början...när föräldrar sågs som det naturliga alternativet när det gällde att ta hand om barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar