Mors dag!

På söndag är det Mors Dag! Vi är dåliga på att fira det. Vi brukar hälsa på min mamma och ge henne något litet. Barnen har ritat teckningar. Jag får ibland en blomma jag också. Äldste sonen frågade lite i förbifarten om jag gillar cheesecake så jag misstänker att han kanske tänker baka en. Men vi är inte så jättenoga direkt med firandet av varken Mors eller Fars Dag.

Det verkar inte som om Mors Dag är någon jättestor dag överhuvudtaget i Sverige. Men i år har Försäkringskassan bestämt sig för att uppmärksamma Mors Dag! Det är fint tänker jag först. Men så läser jag om hur det ska firas och blir beklämd. Den finaste Mors Dags-presenten enligt Försäkringskassan är att pappan tar hälften av föräldradagarna. Det är det finaste man kan få som mor. Jag vill gråta. Vad är det för samhälle jag lever i? När en mor antas bli glad över att separeras ännu tidigare från sitt barn än vad de flesta redan är tvungna till.

Men det finns hopp. Kommentarerna på Försäkringskassans facebooksida var arga och ledsna. De allra flesta vill bestämma själva. Och väldigt många skriver att de vill vara hemma längre, ända till skolan ska börja i många fall. Och då är det ju ännu märkligare alltsammans. Vet inte politikerna om hur vanliga mammor och pappor tänker? Och om de vet? Varför lyssnar de inte? Varför respekterar de oss inte? Ska de inte företräda oss? Se till att människor får bra förutsättningar att leva ungefär som vi vill? Och varför tycker de att de har rätt att styra oss i det allra mest privata vi har - våra äktenskap och vårt föräldraskap? Räcker det inte med att ge möjligheter men inte tvinga? Nej. Det är tvång, lock, pock och döva öron som gäller. Det är alla mammors Mors Dags-present i år och alla andra år också.

Men jag har fått en fin Mors Dags-present. Jag får den varje dag. Jag får och kan vara hemma med mina barn. Jag kan ta hand om min alldeles för stora 4-åring hela dagarna och det tycker jag om. Och det tycker han också om. Jag kan skicka iväg mina barn till skolan, vinka av dem i dörren, ge dem en puss och ropa "Vi ses snart! Ha det bra idag!". Jag kan ta emot mina barn när de kommer hem. Krama om dem och fråga om deras dag. Fika tillsammans med dem. Hjälpa dem med läxor. Träffa deras vänner. Höra dem leka. Vara med dem. Det är en fin present. Det borde inte vara en present. Det borde vara en självklarhet för alla som vill det - att en förälder kan vara hemma och ta hand om det de åtagit sig - hem och barn. Ro det i land som de valt att skaffa till världen.