Vi har spelat kula! I skolan spelar barnen kula på rasterna. De kör på något obegripligt sätt med kulor som har olika många liv och så. Jag tror inte sonen heller fattar riktigt vad det går ut på och han förlorar en hel del kulor! Misstänker att han blir lurad! :) Vi var hur som helst hos barnens mormor och morfar igår och då kom min gamla kulpåse fram. När jag var liten körde vi med pyramid och så skulle man pricka den. Den som prickade fick alla kulor. Enkelt och rättvist! Vi bestämde oss för att spela på mitt sätt och stora sonen tyckte det var toppen - både att spela och att få träna på att bli mer pricksäker! Så han kan försöka vinna mer i skolan!
4-åringen tyckte också det var jättekul. Han var riktigt bra på att sikta och när tålamodet tröt så tog han flera kulor och sköt iväg. Sannolikheten att pricka pyramiden ökade ju rätt mycket! Han trixade med reglerna. Han lät mig pricka och kom på att då var det han som vann. Och så fick jag en kula som tröst när jag blev av med alla andra. Ibland blev han däremot väldigt generös och delade ut kulor till höger och vänster.
Ja, vi hade kul när vi spelade kula. Lite lärorikt var det nog också för lillen. Om det nu prompt ska vara lärorikt. Vi räknade, beräknade avstånd, delade lika, talade om riktningar, höger och vänster, långt och kort...Så en liten mattelektion kanske förpackad i lek! För oss är leken viktigast! Men jag har läst att pedagoger har något slags försprång jämfört med föräldrar när det gäller undervisningen eftersom de hela tiden reflekterar över vad barnet lär sig och hjälper barnen utvecklas vidare genom frågor och nya infallsvinklar. Så jag tänkte att jag också skulle tänka så och se om jag klarade det. Det gjorde jag. Fast om jag inte hade tänkt på det så hade det hänt ändå. För när man är med barn så snackar man och turas om att prata och nappar på varandras idéer. Alldeles av sig självt. Lätt som en plätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar