Kvinnodagen!

Vilken härlig solig kvinnodag! Jag glädjer mig lite extra idag över att jag har fått chansen att uppfylla mina drömmar om att själv få ta hand om mina barn! Jag glädjer mig åt att jag har en man som stöttar mig i mitt val! Jag glädjer mig åt att han tycker att det är värt att offra en massa pengar på att jag tar hand om våra barn och vårt hem! Jag drömde om barn redan när jag var liten flicka! Jag såg mig som mamma och såg fram emot att en gång få bli det. Jag drömde om en massa andra saker också! Vissa har gått i uppfyllelse, andra inte! Jag drömde om att bli arkeolog, geolog, författare, konstnär, musiker... Inget av det har blivit verklighet men jag intresserar mig ändå för allt det där, som amatör, och det är härligt. Jag drömde om att bli lärare. Det blev jag också och jag tyckte mycket om mitt arbete och de ungdomar jag lärde känna när jag arbetade. Jag gick in för mitt arbete och gladde mig när jag tyckte att jag kunde vara med och inspirera och hjälpa ungdomarna att utvecklas. Sen kom barnen! Då ändrade sig mitt fokus. Jag kunde inte koncentrera mig som jag ville på jobbet. Jobbet tog för mycket kraft. Jag tyckte inte att jag kunde få ut något av vare sig jobb eller familj - jag räckte inte till. Jag tänker att livet måste få skifta. När mina barn är större är jag fortfarande samma människa som jag var förut. Mina intressen består och min personlighet är densamma. Men jag har även utvecklats. Jag har lärt mig att vara effektiv, lyhörd, flexibel, bestämd... Yrkesarbete är inte det enda som kan leda till personlig utveckling!

För mig är kvinnodagen mycket märklig. Vem är det som driver den? Vem lyfter vilka frågor som är viktiga för oss kvinnor? Det är nog lättare att motivera  kvinnodagen i ett land där kvinnor verkligen inte har samma rättigheter som män. Här har vi ju rösträtt, rätt till utbildning, rätt att arbeta med vad vi vill, rätt att lämna barnen ifrån oss vid tidig ålder, rätt att dela föräldraledigheten rakt av med pappan, rätt att hyra in RUT-arbetare om vi inte vill läsa läxor, städa eller vara hemma med sjuka barn. Vad ska kampen gälla då? Bläddrar i lokaltidningen och ser att kvinnor lyfts fram på lite olika sätt:

Glädjande nyheter:

• Andelen kvinnliga chefer ökar.
• Kvinnor i min kommun samarbetar för att få framgång i sina företag.
• Allt färre kvinnor röker.
• Kvinnor hjälper andra utsatta kvinnor att komma på fötter.

Dåliga nyheter:

• Hälften av flickorna i åk 9 är stressade i min kommun.
• Det är dåligt med det kvinnliga företagandet i grannkommunen.
• Socialförsäkringen är ojämställd. Kvinnor tar ut mest föräldraförsäkring. De vabbar mest. De tar emot majoriteten av barnbidrag, vårdnadsbidrag och underhållsstöd.
• Kvinnor är mer sjukskrivna än män. Den vanligaste sjukdomsanledningen är psykisk störning som en reaktion på svår stress. De tar för stort ansvar för barn och hem och då blir de lättare sjuka. Lösningen är att kvinnor och män ska dela mer lika på föräldrapenning och vård av sjukt barn.

 Det är alltså det här kvinnokampen gäller! Att kvinnor ska må bättre genom att föräldraledigheten delas lika, vabbandet delas lika och att vi ska få chansen att arbeta heltid! Det känns rätt mossigt! När ska någon komma på tanken att fråga oss kvinnor vad vi vill ha? Eller varför väntar vi på att någon ska fråga förresten? När ska vi kvinnor börja prata! Berätta vad vi vill, vad vi drömmer om! Definiera vår syn på jämställdhet!

Jag hittade tre artiklar som resonerar lite annorluna och jag blir så glad när jag läser dem. Den första är en svensk artikel på Newsmill. http://www.newsmill.se/node/49526 Artikeln handlar om att moderskapet borde uppvärderas och att det är dags för en ny jämställdhet. Moderskapet borde ha samma status som förvärvsarbetet.

I Sverige hittar jag som sagt ingenting i tidningarna som tar upp något som inte är PK. I våra grannländer verkar det röra lite på sig! I norska Aftenposten finns en artikel om vår tids kvinnokamp.
http://www.aftenposten.no/meninger/kronikker/Var-tids-kvinnekamp-7135029.html Den handlar om att vi kvinnor har fått möjligheter till utbildning och fria yrkesval men att vi på samma gång har fråntagits möjligheten att ta hand om våra egna barn. Kvinnor sliter ut sig genom att både yrkesarbeta och ta hand om barn och hem. På kuppen blir de sjuka. (Norge har liksom Sverige höga sjukskrivningstal för kvinnor). Liksom i Sverige har det blivit näst intill omöjligt för småbarnsfamiljer att tillåta sig mer tid tillsammans med sina barn. Det handlar inte om den enskilda kvinnan eller familjens privatekonomi utan om vad staten visar är rätt väg. Staten betalar 16 500 kr/barn och månad till dagis för att förädrarna ska slippa att ta hand om sina 1-åringar! Artikelförfattaren frågar sig vad det är som är jämställt med att se till att båda föräldrarna jobbar heltid jämfört med för en eller två generationer sedan när familjen klarade sig på en lön!

Jag hittar även en dansk artikel som tar upp en annan aspekt av vad kvinnokamp är. http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/501252:Debat--Respekt-for-moderskabet--Kvindernes-kamp-er-langtfra-overstaaet Artikeln vill att man ska ändra uppfattning om vad jämställdhet är. Det är inte att kvinnor ska vara tvungna att arbeta fulltid i alla faser av livet. Artikelförfattaren menar att det är ett övergrepp att förneka moderns och det lilla barnets behov av närhet med varanda och det är orättfärdigt att ignorera att kvinnor faktiskt sätter barn till världen. Det sägs också att det är traumatiskt för många mödrar att skiljas från sitt barn alltför tidigt. Politikerna vill att kvinnorna ska prioritera lönearbetet högre än barnen. Men artikelförfattaren menar att det faktum att barn har så många sjukdagar och att kvinnorna nedprioriterar arbetslivet är kvinnornas stillsamma sätt att visa vad det tycker!

Kanske är det ändå på väg att ändra sig! Kvinnor kanske är på gång att börja visa lite mer av hur de vill ha det! Kanske är det snart dags för vanliga kvinnor att ta makten över kvinnokampen! Just nu är den i händerna på politikerna och de har andra motiv med den än att kvinnorna och barnen ska må bra!