Den här bilden fångade min uppmärksamhet. Det är en förskollärare som skriver om sina arbetsuppgifter. Jag är inte förskollärare utan hemmamamma men jag tänker att jag också gör alla de där sakerna det står om. Jag gör till och med fler saker. Jag städar, lagar mat, diskar, tvättar, sköter trädgården, förhör läxor, uträttar ärenden... Och så kramar jag och pussar på mina småbarn, skojar med dem, gör gymnastik med dem, ritar med dem, spelar olika instrument med och för dem...
Jag har ingen lön alls. Jag måste ändå hålla mina barn med mat alla dagens måltider. Jag är nog väldigt diskriminerad i jämförelse.
Är det konstigt att man gör allt det där ovan? Nej, det är det nog inte. Man kan inte bara ta hand om barn. Det går inte att separera själva barnaomhändertagandet från andra saker som cirklar kring barnet. Att ta hand om barn inbegriper många, många saker. Det är liksom inget jobb. Det är ett liv. Man följer barnet i alla dess behov. Är man i ett hem måste hemmets behov också tas med i ekvationen. Barnets behov, hemmets behov och de egna behoven vävs samman i en komplicerad väv. Det är en mycket vacker väv tycker jag. Det är mycket mer än ett jobb. Det är ett liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar