Statssanningen...

...manglas ut...i alla sammanhang som yppar sig. 

Den här gången hittar man den i en historiebok för mellanstadiet. Vi läser på inför ett prov om Frihetstiden. Det är en förvirrande bild som träder fram. På 1700-talet bor de flesta på landet. De arbetar inom lantbruket. Det redovisas i boken...på en annan sida. Folk kan äga jord, de kan arrendera jord, de kan vara drängar och pigor. Man skriver inget om backstugusittare eller nådehjon men berättar om att de som inte äger något får tigga (med tiggarbricka) eller bo i fattighus. Man berättar om barnauktioner och barnhem och barnarbete. Och så berättar man om de första fabrikerna, textilfabrikerna. Där jobbade mest kvinnor. Det var hårt. Å andra sidan var det också hårt att vara förmögen kvinna, tex fru till en köpman. Dessa kvinnor FICK inte ha några yrken. De skulle gå hemma och föda barn och se till med tjänstefolket...underförstått...trist, inte bra, orättvist. 

Till boken hör instuderingsfrågor. En fråga var varför det var mest kvinnor som arbetade i textilindustrin. Svaret...förmodligen dikterat från läraren bliv...män ansågs mer värda och fick alltså förmånligare jobb. 

Ok, undrar vilka jobb det var frågan om. Vilka förmånliga jobb hade männen...de som var på samma nivå i samhället som de där industrikvinnorna? Lantarbetare, skogsarbetare, gruvarbetare, järnbruksarbetare. Förmånliga jobb? 

Nåja, historia handlar ju inte bara om historia. Det handlar om att lägga fast den rådande sanningen. Det var synd om kvinnor...endera fick de jobba jättehårt, med de sämsta jobben...eller så fick de inte jobba alls. Och männen...ja, de har alltid haft det roligt ute i arbetslivet. Statssanningen dikterar detta och då är det så. Och nu är det så mycket bättre, nästan perfekt faktiskt. Nu är alla ute och har det kul i arbetslivet...alla gör karriär och ingen tar hand om några barn eller sköter om några hushåll eller sliter ut sina kroppar i förvärvsarbetets regi.