torsdag 21 februari 2019

Attans också...det faller på jämställdheten...

Man fortsätter att skriva lite om downshifting i allmänhet och Åsa Axelsson i synnerhet. Nu är det två forskare som skriver. De skriver om att antalet downshifters har ökat och om att fler och fler blir medvetna om att vi måste ställa om vår livsstil mot mer hållbara. Dessa val kräver vår tid snarare än våra pengar. De skriver också om att vår livsstil skapar stigande hälsa. Forskarna bemöter också den kritik Åsa Linderborg kom med angående att de som inte förvärvsarbetar tär på välfärden i och med att de inte betalar skatt. Linderborg påstod ju till och med att det var omoraliskt av Axelsson att låna böcker på biblioteket....att det var att snylta på välfärden. Forskarna beskriver att man måste se det från andra håll också. De som blir utslitna, utbrända, upplever psykisk ohälsa riskerar ju att bli sjukskrivna och då ligger man ju också samhället till last. Att frivilligt avstå från heltidsarbete gör ju att man ligger samhället mindre till last än om m
an blir sjukskriven. De som lever ett enklare liv belastar dessutom miljön mindre än de flesta andra. De lagar och lappar, plockar bär och reser mindre. Man sopar gärna miljökostnader och kostnader för psykisk ohälsa under mattan.

I det stora hela är forskarna väldigt positiva till downshifting. Det är bra både när det gäller miljön och människors hälsa. De vänder sig också mot Linderborgs hårda syn på Axelsson...om att hon skulle bli sårbar och att hon blivit hemmafru. De menar att många förstagångsförfattare faktiskt har en heltidsarbetande partner vid sin sida och vad är egentligen en hemmafru? Är man hemmafru när man skriver böcker?

Ja, jag nickar och hummar...det låter ju bra det här. Det förstår väl alla tänkande människor att det är bra för miljön om vi lever lite enklare och lugnare. Och att det är bra för hälsan att leva i lite långsammare tempo behöver man inte heller vara ett geni för att förstå. Fast det där med hemmafrupratet retar mig lite. Det låter så dumt liksom...varför kan man inte bara få vara en hemmafru? Måste man skriva en bok för att rättfärdiga sin tillvaro? Tänk om man som jag då, skriver en massa, som jag inte tänker göra något kommersiellt av...jag skriver bara för att jag behöver formulera mina tankar i skrift, för att jag tycker att det är meningsfullt, för att jag känner att jag utvecklas av det...duger inte det? Vad är egentligen skillnaden? Det är ju pengarna. Jag vet det. Den som tjänar pengar är värd något och den som inte gör det är värdelös.

Men sen kommer det allra dummaste. Artikeln avslutas med en varning...downshifting är bra...men det innebär också en risk för ojämnt fördelade arbetsuppgifter i hemmet. Och därför skulle det vara bättre om man fördelade downshiftingen jämt i familjen. Alltså att båda föräldrarna gick ner i arbetstid får man förmoda. Men duh…blir så trött...det faller alltid på jämställdheten liksom. Många familjer skulle må bra av att bara en av de vuxna förvärvsarbetade. Det är lugnt och skönt om en bemannar hemmet. Är det två som ska fara och åka och göra olika saker blir det ju inte lugnt. Man ska turas om, matcha tiderna med varandra, försöka räcka till både på jobbet och hemma. Och alla har olika typer av jobb...vissa kan lägga upp tider som de vill, andra är helt styrda, vissa reser i jobbet, andra jobbar natt. För vissa går det kanske att dela lika, för andra inte. Så...vad 17 har någon annan med saken att göra ens? Varför inte bara låta folk göra det som är bäst för just dem och deras familj? Hur hamnade vi här? Att jämställdheten totalt styr vårt tankeliv...mot allt sunt förnuft.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar