Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

tisdag 25 september 2018

Integritet

Nu går det framåt i förskolan. För första gången har man skrivit in barnens rätt till integritet i läroplanen för förskolebarnen. Och det är ju jättebra. Förstås. Barnen får nu chansen att bygga upp en självkänsla att bestämma över sin kropp. De vuxna kommer nu lära barnen att det är de som bestämmer över sin egen kropp. Det är barnen alltså och inte de vuxna som bestämmer. På en förskola har de jobbat med det här i flera år nu och en pedagog berättar att det handlar om att bekräfta barnens känslor istället för att avleda dem. Och det är ju jättesmidigt. För då behöver man inte längre trösta barnen eller avleda dem. Det kan vara när barnen blir ledsna vid lämning. För det kan ju vara känslomässigt jobbigt att skiljas från sin mamma eller pappa. Små barn är ju såna. Och förr så tröstade pedagogerna barnen eller försökte avleda deras tankar. Men nu går det inte till så. Barnen har rätt att vara ledsna när de lämnas. Och om de får lov att vara ledsna får barnen styrka och självförtroende. Och då blir de starkare vuxna.

En genusvetare uttalar sig också. Den här nya skrivelsen i förskolans läroplan betyder att alla barn har rätt att få kunskap om vad som är deras privata delar och om vad man får och inte får göra med barn.
När nu barnen får undervisning om sin egen integritet blir det lättare för dem att säga till om någon går över gränsen. Och detta leder förstås till att man kan fånga upp fler barn som far illa.

Ja, vad säger man? Det hela är bedrägligt. För visst låter det jättebra. Klart barn ska vara medvetna om sin integritet och känna att de bestämmer över sin egen kropp. Fast ändå...när man tänker efter...barn kan ju liksom inte riktigt, på allvar, bestämma om allt som rör deras egen kropp. När de är riktigt små kan ju rent praktiskt inte ta hand om sig själva på något sätt. Och då är det ju så bra att det är en mamma, som i de allra flesta fall, får man hoppas och tro i alla fall, som tar hand om sitt lilla barn. Hon värnar förmodligen om barnets integritet mer och mer ju äldre barnet blir. Det lilla spädbarnet måste tvättas och skötas om..det ligger på skötbordet...senare kanske mamman kanske har barnet i knät och tvättar det och byter blöjor istället...det där helt utsatta liggande förbyts i en mer aktiv och privat position...senare lär sig barnet gå på toaletten...blir torkat av mamman...och senare...ganska många år senare tar barnet över själv...det signalerar ofta att det vill göra det...och mamman drar tillbaka hjälpen...hela kedjan från totalt beroende till självständighet är klar vad gäller detta. Det finns andra saker också som barnet måste ha hjälp med som också kan upplevas som ha med integriteten att göra...matningen...från amning...total närhet...till matning...eget plock i kombination...eget ätande...Allt sker stegvis...en ringdans mellan förälder och barn...mor och barn...man leder och visar och följer...lyssnar. På förskolan är det inte så. Där är barnet omgivet av främlingar...vuxna som faktiskt måste hjälpa till med intima saker som toalettbesök, blöjbyten, matning och påklädning. Barnet har inget val. Och att en främling sköter om det allra mest privata är alltid en kränkning av barnets intregritet. Hur mycket utbildning barnet.

Tja, det är alltså en märklig situation vi hamnat i. Först ser man till att mor och barn skiljs åt så tidigt som går. Detta innebär en integritetskränkning av barnet. Barnet skiljs åt från den person som står den närmast...som har burit det inom sig...som från början var en del av varandra. De har följts åt i en kedja av omhändertagande och självständighetssteg...där självständighet och självförtroende växer i takt med att barnet själv i närhet och sida vid sida med sin mamma tar stegen framåt och vidare...Detta sidavidsidavandrande bryts tvärt. Främmande människor griper in. Nu ska vi låtsas att detta är det normala. Det är till och med bra. Separationen som leder till gråt och förtvivlan betraktas som en övning i att bygga självförtroende. Får man gråta blir man stark. En främling byter blöja på det lilla barnet och samtidigt pratar om att din snippa eller snopp är din egen...jag ska bara tvätta den lite....då är det undervisning i integritet och så låtsas vi att barnet har rätt att bestämma över sin egen kropp. Ja, så går det till i dagislandet, låtsaslandet. Allt vrids och vänds på...för att normalisera det onormala...att alla barn i riket är institutionaliserade från ett års ålder. Det blir nog bra. Kanske.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar