söndag 16 september 2018

Tapet!

I ett och ett halvt år har vi nu hållit på med husombyggnad och husrenovering av vår nedervåning. Mycket har vi gjort...byggt ut vardagsrum/sovrum...alltså gjutit platta och byggt ut själva huset med allt vad det innebär...och så jobbet inne...väggar och tak och nytt golv...el och nya fönster. Mycket jobb! Nu har vi bara två rum kvar att få ordning på...matrummet och vårt lilla matlagningskök. Matrummet står näst på tur. Nytt golv ska det bli och så ska det bli nytt på väggarna...tapeter istället för bara vita väggar. Jag har blivit så förälskad i William Morris tapeter...precis som alla andra...men jag blev faktiskt det innan jag fattade att det var så...for the record! I alla fall...det finns ju så mycket att välja på...och jag gillar så många!



Hmm, det blev en del...och ju mer jag tittar desto fler gillar jag! Jag tror jag vet vilken jag kommer att bestämma mig för...förmodligen den jag gillade mest först...Vad tycker ni? 

12 kommentarer:

  1. Hej!

    Nr 1 eller 4, men nog mest ettan.


    Hälsningar från Österlen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt med svar! Och jag skrattar lite åt mig själv...1 och 4 är samma tapet...bara att nr 4 är mer förstorad! Men då gillade du alltså den bäst! :)

      Radera
  2. Hej!

    Nämen, är jag så förvirrad, för visst är där fem bilder sammanlagt? Och då blir samma tapet nr 1 och 5, ser ju nu att den är samma men fyran är ju en annan :)

    Nu har skolan fått för sig att jag ska vara med sonen där och först bara över lunchen. Varför verkar ingen veta för han gör allt man ska där och sitter tyst och stilla, tvättar händerna utan att någon säger till om det etc. Men herre jisses vad många av de andra i klassen betedde sig "omoget" och så hög ljudnivå så jag har huvudvärk efter att ha varit där. Trodde att min son var den som "utmärkte" sig där men han var ju tyst som en mus.
    Var knappt jag kunde hålla mig från att säga till de andra barnen där, för så som vissa betedde sig får inte ens min femåring göra här hemma.

    Hälsningar från österlen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har du rätt i...förstås! :) Förvirrat!

      Vad tokigt det låter...varför ska du vara med menar skolan? Fast det kan ju vara trevligt förstås! Det där med ljudnivån känns igen från vad vår yngsta berättar...det låter mycket! Men annars trivs han väldigt bra...har fått många vänner...

      Radera
  3. Hej igen!

    De ger inget bra svar på varför jag ska vara där. Jo, visst det kan vara bra att vara med och se men inte hur många dagar som helst. Det är inte bra att vänja honom vid det.

    Hälsningar från österlen

    SvaraRadera
  4. Alla är fina! Själv gillar jag nog trean bäst :)

    SvaraRadera
  5. Roligt med lite respons...som sagt! Är inte helt hundra riktigt än...men har lite tid kvar att fundera innan vi måste bestämma oss! Den jag gillade mest först var den med frukterna...och det är nog den det får bli! Tror jag!

    SvaraRadera
  6. Jaa,den är också fin! Alla är vackra. Jag gillar det vildvuxna med trean, som om naturen har övertagit. Har du läst "Pappan och havet"? (Tove Jansson, mumintrollen). Mot slutet av boken när mamman har tröttnat på äventyret ute på ön drömmer hon sig tillbaka till Mumindalen och börjar måla på väggarna i fyren... Och sen får bilden liv och hon stiger in i trädgården hon själv har målat... Ungefär sådär vildvuxet föreställer jag mig hennes vägg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där vildvuxna är vackert! Pappan och havet är underbar...som alla Tove Janssons böcker! Gillar Morristapeterna just för det där krylliga och vilda och ändå är de inte röriga och påträngande utan lugna, märkligt nog.

      Radera
  7. Hej igen!

    Idag kommer jag till skolan och får reda på att de har haft skolfotografering utan att läraren har meddelat föräldrarna. Hon valde det för att ungarna inte ska vara så till piffade! Som tur är sade min son nej till att vara med, mammas pojke ha ha :)
    De har noll koll på GDPR och vad det innebär, och att inte tala om för föräldrarna att barnen ska fotograferas, vad är det för hemma snickrat trams.

    Sen fick jag reda på idag varför jag har varit med i matsalen, det är inte för att han stör på nåt sätt utan hör här. Han har petat i näsan, petat på maten när han ska ta och att han äter lite! Och så är han inte så social med de andra, nä men hallå man kan väl inte ändra på hans personlighet. Så när de sa detta skrattade jag rakt ut och sa att har vi inte större problem än att han petar näsan och äter lite så hallå. Äter lite är där fler elever som gör så de kanske ska fråga sig varför det istället.


    Och så säger de att han inte kan ta instruktioner, nä visst kanske han inte gör det av dem men att han skulle ha problem med det är bara trams. För läraren visade mig en uppgift de hade gjort idag, de skulle måla av en teckning och det hade han då inte gjort utan målat en annan jättefin målning. Så jag tog målarfärgerna när vi kom hem och bad honom måla efter en teckning som jag gjorde som var snarlik den som läraren visade men lade till lite till för att göra det svårare. Ja, inte var där några bekymmer för honom att göra det.

    Så idag säger jag bara suck till den låtasasvärlden.

    Hälsningar från Österlen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj...det låter ju helt galet! Äter lite? Ja, som du skriver...varför äter många barn lite...Jag var med mitt barn i skolan igår. Han åt inget av maten förutom en smakbit. Konstaterade att det var äckligt. Jag testade. Höll faktiskt med. Det var inte alls gott. De andra två barnen vid bordet åt också väldigt lite. Antagligen tyckte de samma sak.

      Ta instruktioner...det är något lärare trycker väldigt mycket på verkar det som. Och de verkar också gilla att ge många instrutioner på samma gång samt långt i förväg. Tror nog att det är bättre att ge en kort instruktion precis innan man ska göra något...det blir lite lättare för barnen att komma ihåg vad som ska göras tror jag.

      Det är tur att din son har dig som står upp för honom.

      Radera
    2. Hej igen!

      Maten är helt vegetarisk och inget fel med det men det är ingen mat för barn.

      Jag känner bara att vilket slöseri med tid att vara inom dessa verksamheterna, men jag är så glad för den tiden jag har fått under dessa åren att forma honom.

      Nä, varken han eller jag passar in där, vi tillhör inte de "normala" men det är inte lönt att försöka passa in för vi gör aldrig det ändå. Så sluta försöka och var stolt över att vi tillhör en minioritet, både DU och jag, två mammor som vet att vi har ett speciellt band till våra barn som räknas i den verkliga världen!


      Hälsningar från Österlen

      Radera