Vardag igen!

Nu har skolorna börjat här igen och vardagen har gjort sitt intåg. Sommarlovet är slut för i år och skoldagarna ligger framför barnen i ett långt pärlband ända fram till jul. I år känns det extra tydligt att tyngdpunkten har skiftat i familjen. Vi har nu ett barn i mellanstadiet, ett i högstadiet, två på gymnasiet och det äldsta har börjat på universitetet. Det känns märkligt på något sätt. Det gick liksom fort. På något sätt kändes det evigt att ha många små barn...fyra stycken på låg- och mellanstadieskolan på en gång hade vi som mest...och så droppade en av till högstadiet och en annan in på låg...men nu välter det liksom över...de blir stora allesammans. Det är roligt och spännande...men ovant på något sätt.

Det gick bra att börja skolan. Barnen trivs i skolan. Det är roligt att träffa vännerna och det är roligt att lära sig nytt. Universitetsstudenten är särskilt glad! Det är spännande och roligt och intressant att börja studera på riktigt, påbörja sitt framtida yrkesliv, lära känna en helt ny miljö, få nya vänner, uppleva ett nytt allvar... För de av barnen som fortfarande går i grundskola och gymnasium är det inte bara roligheter utan också tråkigt att ha långa, långa dagar när man kanske inte lär sig särskilt mycket alls. Det är tröttande. Och skoldagarna verkar bli längre och längre. Sonen i 5:an slutar 15.30 tre dagar i veckan och 14.00 de två resterande. I 7:an går de till 16.30 två dagar i veckan och mellan 14.30 och 15.00 de övriga tre. I 1:an på gymnasiet håller de på till mellan 15.00 och 16.30 varje dag. Det är länge att vara i skolan. Och på det ska eleven hinna läsa läxor och förbereda sig inför prov. Det känns lite konstigt att så liten hänsyn tas till att eleverna har ett liv utanför skolan...med vänner, intressen, behov av vila och repetition och studier. Skolan tar liksom allt. Slukar barnens och elevernas tid och ger inte alltid särskilt mycket tillbaka i form av chans till inhämtande av kunskaper. Det känns sorgligt. 

Vårt yngsta barn är nu 6,5 år gammal. Han borde ha börjat i förskoleklassen men vi avstod. De fem äldre barnen har gått. Det var inte ens något vi funderade över att skippa. Det fanns inte på kartan. "Alla andra" gick ju. Klart att barnen skulle gå. Ändå tänkte jag på det ibland...att det var onödigt...barnen lärde sig inget, det var inte särskilt roligt, det var jobbigt att gå upp tidigt varje morgon , dagarna blev stympade av leveranser och bortavaro, en stress infann sig som ju var helt onödig. Så nu struntade vi i det. Och det känns väldigt bra. Vi är fria...ett år till! N kan sova ut på morgnarna. Han kan fortsätta att göra det han tycker är roligt. Jag har ett år till på mig att lära honom sånt jag tycker är bra att kunna. Han är fri att kunna styra mig för att få reda på vad han vill veta. Han har många ostörda timmar där han kan ägna sig åt sånt som faller honom in. Det är bra! 

Idag sov N till halv 9. Sen åt han frukost framför tv:n. Jag läste tidningen i soffan bredvid honom och hjälpte honom med gröten och ägget som han fick till frukost. Sen städade jag lite och N tittade på något program han tyckte om. Och så fixade jag med lite papper vid köksbordet och då blev N sugen på att greja han också. Han ritade en teckning och sen frågade han om vi skulle ha vår skola idag. För vi har bestämt att vi ska ha lite egen skola varje förmiddag. Jag hade inte tänkt att göra någon skola idag eftersom vi skulle ut och plocka bär med mormor och morfar men när han nu frågade så...Vi läste i en läsebok och trots att han inte velat läsa något på hela sommaren så satt allt kvar...och var till och med bättre än i våras! Han kunde läsa "tyst"...inte ljuda högt längre utan titta på orden och säga det bara direkt. Inte med långa ord ännu men med korta! Saker och ting mognar tydligen i det tysta...inne i hjärnan...det är väl mognad. Och i läseboken kom en bild av en björn och då blev han intresserad av björnar. Då kom jag på att jag läst en tidningsartikel om en farbror som hade stött på en björn i skogen. Den läste jag högt och N lyssnade intresserat och ställde frågor och kom med egna funderingar. Sen var det dags att packa lite inför skogsturen och så kom mormor och morfar och så åkte vi! 

I skogen var det roligt...N plockade lite bär och tittade efter svampar och tittade noga under om det var skivlingar eller rörsvampar. Och så såg vi björnbajs...och då pratade vi om björnar igen och om andra djur...rävar och ekorrar och igelkottar. Och så hittade han odon och frågade om vad det var...smakade, jämförde. Morfar berättade om kråkbär. Och så såg vi flugsvampar och pratade om det..om att njurarna kan ta stryk av giftiga svampar. Ja, mycket prat blev det...och mycket inhämtande av kunskap...på det där sättet som passar små barn...i samtal, av eget initiativ...Och så kroppen...den fick också sitt...springa, gå, klättra, hoppa, skutta...andas frisk luft, få sol på kinderna, vind i håret...Frihet!