tisdag 29 augusti 2017

Nya normer

Man läser så mycket...och ibland handlar många artiklar på samma gång om samma sak...fast på helt olika sätt. Det krockar lite i hjärnan. 

Jag läser att kungabarnen ska börja i skolan. Ja, man menar väl förskolan förstås. Det förstår ju alla men rubriksättaren väljer att använda ordet "skolstart". Prins Alexander, prinsessan Leonore och prins Nicolas ska skolas in allihopa under hösten. Prinsessan Estelle har ju redan börjat! Det är så käckt. Och så normalt. Prinsarna och prinsessorna är som alla andras barn! De skolas in och de börjar i skolan när de är 1,2,3 år gamla. Det är käckt. Och folkligt. De har ju nannies förstås hela högen. Så de är ju redan vana att tas om hand av olika vuxna. Fast det är inte nanniesarna som skolar in. Det gör föräldrarna. Leonore, som ju bor i London för det mesta, går redan i förskola där...hon är van. Men nu ska hon gå i förskola här i Sverige också. Nicolas ska ha samma upplägg. Förskola både här och där. Ja, det är fint och gulligt alltsammans.

Samtidigt kan man läsa om att det fattas förskollärare. Det finns inte tillräckligt många helt enkelt. Förskolorna får inte tag på tillräckligt många förskollärare och får anställa vikarier utan relevant utbildning istället. Det är inte bara brist på förskollärare utan även på barnskötare. Tydligen är det hela 30 % av de anställda inom förskolan som helt saknar utbildning för att jobba med barn. Och det räcker inte med detta. Förskolepersonalen är dessutom sjuk. I Uppsala är 10% av förskolepersonalen sjukskriven. Förskolepersonalen tillhör den yrkesgrupp som är sjukast i landet. Man undrar lite över prinsarna och prinsessorna...hur drabbas de? Möter de utbildad personal eller får de möta olika vikarier i stället. Hur mår personalen på deras förskolor? 

Det är en kluven bild. Den romantiska bilden av förskolan... å ena sidan en verklighet där barnen dansar in i ljusblå klänningar i motljus och får en massa (de rätta) kompisarna...och å andra sidan en verksamhet de vuxna verkar försöka hålla sig ifrån. En verksamhet fler och fler outbildade vikarier får ta sig an. Ramverket kring de två verkligheterna är lika (eller man antar det i alla fall)...maxtaxan gäller. Få i den verkliga världen är det förunnat att kunna välja. Man får ta det man får. De som jobbar där jobbar där...vilka de är? Vad spelar det för roll. Verklighetens folk får lov att acceptera att de som är anställda per automatik också är lämpliga att ta hand om barnen. Utbildade eller inte. 

Tja, pusselbitarna passar inte alltid ihop. Men det är inte meningen heller. Fast det är ju tur att prinsarna och prinsessorna i landet är nästan likadana som alla de vanliga barnen. Det hela verkar ju så mycket mer normalt och vanligt. I alla fall på ytan. Alla är med och drar sitt strå till stacken när det ska byggas nya normer. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar