onsdag 30 augusti 2017

Utflykt!

Idag åkte jag, min mamma och minstingen till Karlstad för att shoppa lite! Eller vi skulle kolla i en bestämd affär...Rabalder...som hade slutrea! Vi var inne lagom till affärerna öppnade och satte fart mot Rabalder på en gång! Och jag fyndade en hel del! Två toppar, två par byxor, en klänning och en kortärmad stickad tröja! I fullpris hade hela kalaset gått på 3700 kr...och jag fick det för 1600! Det kändes bra! Och väldigt roligt att kunna köpa så fina kläder till bra pris!

Sen gick vi bara och slötittade lite innan det blev dags för lunch...Burger King fick det bli! Och så skulle mamma in till symaskinsaffären och köpa en del saker och där kom vi i samspråk med affärsinnehavaren. Vi har varit där så mycket att vi pratat en del förut så det blir lite mer än bara väder och vind. Han frågade om vi hade semester och mamma sa att hon alltid hade semester eftersom hon är pensionär och jag sa först att jag jobbade hemma...det är ju lite besvärligt det där att kort bara säga vad man är utan att använda det där besudlade ordet hemmafru. Fast han såg lite frågande ut så jag ändrade lite och sa att jag väl egentligen är just hemmafru. "Åh, vad skönt!" sa han. "Det måste väl vara bra." Oj, tänkte jag! Det hade jag inte väntat mig att höra.

Sen köpte vi kaffe på Wayne's och munkar i en sån där munkbil och satte oss på torget och fikade! Det var varmt och skönt och mycket folkliv att titta på så vi hade en trevlig stund! N fick en slush och ägnade sig åt att spana in statyn mitt på torget och lite annat intressant som fanns runt om. Ja, och så blev det dags att nöjda och belåtna ge oss hemåt igen! Jag tänkte på hur bra vi har det just nu! Som kan göra vad vi känner för och ungefär när vi känner för det också! Som kan passa på att fixa sånt vi vill och njuta av vädret när det är bra och som hinner ha roligt när det är vardag också! Det jag kommer efter med jobbar jag lätt ikapp efteråt. Och så tänker jag på hur härligt det är för N att få göra så mycket olika saker, uppleva så mycket, se sig omkring...ha kul...och vara tillsammans med de som är honom närmast, mycket, ofta...och dela upplevelser och skapa minnen tillsammans! Så tänker jag vidare. Hur skralt det blir sen när skolan kommer igång på riktigt. Hur de långa dagarna förstör familjelivet och vila och trevnad. Det blir så lite över. Skoldagarna är så långa att det inte går att klämma in något roligt hur som helst en vanlig vardag. Ska det verkligen vara så? Ska barn verkligen inte hinna göra lite roligheter då och då även under terminerna. Det känns lite futtigt när man tänker på det tycker jag. 

4 kommentarer:

  1. Ja, usch, det blir lite tid. Det blir ju så mycket fokus på skolan - fixa innan, förbereda, gå igenom, stämma av. Det primära blir på något sätt att det som kretsar kring skolbarnet blir fokus på just - skolan. Skolan är utgångspunkten och saker som vi/jag ska fixa, hantera i relation till det. Det dränerar. Det tar verkligen på orken, både hos barnet och familjen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, då är det...och så de där långa dagarna. Och trötta är de när de kommer hem..och så blir det inte mycket mer än att fika, vila, äta kvällsmat och somna. De stora har dessutom en del pluggande att göra.

      Radera
  2. Det är precis som det ska vara, barn ska inte spendera för mycket tid med sin familj, kanske inte blir bra för staten.

    Har du hört om det stackars barnet som hade hela ryggen full med bitmärken när den kom hem från ett dagis i malmö? Fy säger jag bara, vart var personalen då.
    Sen att där anställs lärare i skolorna som inte kan svenska blir nog också bra, eller kanske inte.
    Men hur ska det bli när vi har rektorer i skolorna som verka ha tappat det mesta av sunt och logiskt tänkande, så man baxnar över deras låga kompetens.


    Hälsningar från skåne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror som du...det är meningen att familjer ska hållas åtskilda så mycket som möjligt. Och så är det väl ett sätt att lösa problemet med att föräldrarna inte är hemma på dagtid...det är bättre att ungarna är i skolan än dräller runt.

      Ja, det stackars barnet! Fruktansvärt att tänka på det...och det verkar inte vara första gången något sånt händer.

      Apropå rektorer...kan bara instämma! Tyvärr.

      Radera