måndag 28 augusti 2017

Måndag!

Måndagen har kommit och gått! Den första vardagen denna vecka! Skolbarnen är inne i rutinerna igen. Vi går upp klockan 7.10. De två grundskolebarnen äter frukost framför tv:n...läkardokumentärer, djurprogram, gumball...eller något brukar det bli. De stora barnen sköter sig själva. Den minste sover så länge han vill...vaknar oftast lite efter 8. Jag fixar och donar...stoppar i böcker i ryggsäckar, hämtar gympakläder, tömmer diskmaskinen, bäddar någon säng...Och så troppar de av...jag kramar och vinkar! Jag gillar det...att kunna säga hej då, vinka av, se till att allt är med...Och sen blir det lugnt...jag ger minstingen frukost. Vi sitter framför tv:n också. Slött...jag vet! Men såna är vi! Det är trevligt att äta frukost framför tv:n och då gör vi det. Sen rustar jag undan grovjobbet...bädda färdigt, diska upp, ut och hänga en tvätt jag drog på kvällen innan, vika tvätt, lägga in i garderober (det blir en hel del med åtta i huset), gå ett varv med dammsugaren, torka lite här och där...Och sen tar jag min frukost...läser tidningen, kollar på datorn...Det är trevligt. Avslappnande. 6-åringen roar sig själv. Eller kommer och vill något. Pratar lite. Tar fram papper och pennor. Sitter bredvid och grejar.

Och så har vi ju vår mammaskola numera. Och det fortsätter att vara kul. Nu har vi hittat en gammeldags pingelklocka också som förhöjer roligheten. N gillar att pingla när lektionen börjar och vid varje ämnesbyte! Jag håller mig till planen...lite läsning, skrivning och så matte. Vi går framåt i matteboken...det är lätt, för lätt...vi får hoppa över det barnsligaste och 2:ans mattebok är redan beställd...jag tror att vi kommer behöva den snart! Idag ville N titta i en bok om djur. Storebror hade lånat en bok om däggdjur och den läste vi i. Det var roligt.

Efter lunch tog vi cyklarna ner till vår lilla fågelsjö! Det var nästan tomt på fåglar. De har väl dragit vidare. Men svanarna var kvar. Men bara en vuxen och fyra ungar. När vi var här sist var båda föräldrarna där och fem ungar. Vi blev oroliga och ledsna...bara inget har hänt? Är en förälder och ett barn borta? Döda? Vi måste cykla hit snart igen och se efter om de är tillbaka då. 
Vi promenerade på rälsen...det är ingen fara...vi vet när tågen kommer...godståg som kör mycket långsamt...och inte när vi går här. 
Fågelsjön har nästan växt igen helt och korna har utökat sitt territorium. Nio fina kor, eller tjurar, stutar eller vad man nu säger, betade borta vid fågeltornet! 



Sen mötte vi närmsta storebror vid skolan. Då var klockan halv tre och vi tyckte lite synd om 11-årigen som måste vara borta så länge. Vi cyklade hem och städade lite i trädgården och sen blev det fika...bröd och fil. Det var bara jag och de två barnen vid bordet...ingen idé att vänta på resten av barnaskaran. Nästa droppade in vid 15.45 och ytterligare en vid 16.15 och den sista vid 16.45. De tog sig lite mat och gick upp på sina rum, trötta och inte direkt sugna på att prata. 

En fin dag hade vi...jag och min minsta. Jag gläder mig åt varje sån här dag...tänk att jag kan ha det så här! Att kunna, att få...ta hand om mitt hem, mina barn, göra det jag kan för dem, vara tillsammans med mitt minsta hela dagarna...att jag kan och får ha det så här bra...kunna gå ut i naturen när jag vill, göra det jag vill, planera som jag vill, hinna tänka, skriva, ta hand om min trädgård, läsa, röra mig...arbeta med allt det som rör mig och min familj. Lycka! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar