Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

tisdag 14 oktober 2014

Ekorren satt i granen!

Hösten är härlig! Extra härligt är det att vara ute i skogen och andas in den fuktiga, doftande höstluften. Jag och 3-åringen tar oss en cykeltur då och då och hamnar lite här och där. Vi har små skogar lite överallt - alla kvarter i vårt område har små skogar mellan sig och det är trevligt tycker jag. Igår ville lillen åka till en speciell lekpark som han tycker om. Det finns en linbana där som han älskar att åka i. Vi gav oss alltså dit och åkte lite grand. Eftersom han inte har något barn att leka med får han leka själv eller leka med mig. Han ville att jag skulle åka också och det gjorde jag. Det gick bra även om jag var lite rädd att slå rumpan i backen. Det var nära men jag klarade mig. 3-åringen hojtade av skratt och hade nog gärna sett mig studsa ner i marken men så blev det som tur var inte!
Bredvid lekparken ligger ett dagis. Barnen var ute och lekte de också. Jag räknade till 25 barn och 3 vuxna. Så annorlunda det kan vara. Mitt enda barn och så jag och så de 25 barnen och bara 3 vuxna. De stora barnen lekte med varandra men de små såg mer isolerade ut. De gick lite, stod stilla, grävde. Jag funderar lite på hur det är för dem. Vad de får ut av att tulta runt i ett hav av andra barn dag efter dag. Det är lite fascinerande när ett "fritt barn" kommer i kontakt med barnen innanför stängslet. Det är verkligen främmande världar. Mitt barn är ju för litet för att kunna reflektera över hur saker ligger till på ett lite mer abstrakt plan. Det som är intressant är i alla fall att varje gång man går förbi ett dagis så tittar dagisbarnen ut mot den som är utanför staketet. Många ögon vändes mot mitt barn och blicken hölls kvar länge när han cyklade förbi. Mitt eget barn kastade inte en blick mot dem. Så är det varje gång. Jag undrar varför. Normalt sett tycker han om barn och är intresserad av dem men aldrig när vi åker förbi ett dagis.
 
Vi cyklade vidare och så ville lillen in i skogen och då parkerade vi våra cyklar och gav oss in på en liten stig. Stället dit vi gick är platsen för ett gammalt torp och man ser tydligt att det bott folk här en gång i tiden. Det finns rester av stenmurar, en syrenberså och några mycket gamla äppelträd. I muren växer hasselträd. Jag har många gånger funderat på om de som bodde här har planterat de ursprungliga träden (man ser att det funnits gamla hasselträd "under" de nya - gamla stubbar finns i botten).
 Vi letade nötter och hittade några på marken. De var bruna och för gamla men det var ändå roligt att hitta dem. Nästa år ska vi gå hit tidigare och försöka få tag i färska, gröna nötter.
Plötsligt hörde vi att det prasslade och rörde sig häftigt högt uppe i träden. Gälla skrik hördes. Vi trodde det var skator först men sen såg vi två ekorrar. De jagade varandra och verkade bråka. Vi blev stående länge och tittade på de två luftakrobaterna. De kastade sig och sprang obehindrat uppåt och nedåt. Lillen funderade hit och dit på om de lekte eller bråkade och vad de i så fall bråkade om. Kanske var det nötterna? Han bestämde sig för att lämna kvar en del av nötterna vi hade tänkt ta hem. Ekorrarna behövde säkert mat.

6 kommentarer:

  1. Hej
    Vad härliga dagar ni har. Jag längtar tillbaka till tiden som hemmamamma. Nu arbetar jag på en förskola och jag tycker det är en sådan "fyrkantig" styrd tillvaro för barnen. Det som är det värsta är att de är så långa dagar där. Jag hinner sluta själv och komma hem innan de minsta barnen blir hämtade, då har de tultat runt i tio timmar. Barnförvaring. Jag har även noterat och upptäckt ett mönster hos de äldre barnen. Efter ca 6 timmars förskola så börjar en efter en fråga när de blir hämtade samt säger att de längtar hem. flera barn "bryter ihop" efter dessa sex timmar och ligger på golvet och gråter medan andra går undan och vill vara i fred. Somliga sitter och håller för öronen för att det är som mest livat kring denna tidpunkt. Flera slåss och skriker. Jag undrar dagligen vad allt detta sätter för spår i barnen. Att gråta efter sina mammor och ingenting händer. Att gråta när de lämnas. Nä jag tycker det är hemskt och hitills har jag ej upptäckt någonting som de lär sig på dagis som de ej kan lära hemma. Tvärtom, hemmabarn lär sig MYCKET mer. Nu låter det som jag absolut ej gillar dagis, de första sex timmarna är bra men sedan borde alla barn få åka hem. De orkar ej längre tid än så. Det borde bli lag på max sex timmar på förskola för alla åldrar. Sedan borde det vara FÖRBJUDET för barn under 3 år att vara där. Nä jag känner mig som en stor rebell som har lite svårt att hålla inne med vad jag tycker. Jag ska skriva till politiker och till vår kommun om dagisbarnens vardag. Något måste göras och jag ska i alla fall försöka.
    Hälsningar en frustrerad mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju fruktansvärt det du skriver! Som du skriver borde det finnas en gräns för hur länge barn skulle få vara i förskolan. Och inga barn borde behöva vara med om att gråta efter sina föräldrar annat än i yttersta nödfall - det borde inte vara något som ska ingå i barndomen som en naturlig bit. Vad strongt gjort av dig att försöka påverka!

      Radera
    2. Jag känner också igen beskrivningen. När min son gick på dagis blev han hämtad absolut senast 14.00 och då hade han varit där sedan kl.9.00. Han ville alltid gå med hem, blev så glad när jag kom. Personalen sa flera gånger att de tyckte att hans tider var så "lagom". Han hamnade aldrig i det där som beskrivs, att barnet drar sig undan och vill vara i fred. Någon gång kudde han fråga efter mig men då kunde ju personalen svara att "mamma kommer alldeles snart." Jag tror förskolan kan vara bra, framför allt för barn som fyllt minst två år, men inte hela dagarna! Som förälder blir man ofta ifrågasatt när man vill jobba deltid för att vara med sitt barn. Kan tänka mig hur det är om väljer att helt vara hemma... Nej, något har blivit väldigt fel! /Annelie

      Radera
    3. Jag har också haft några av mina barn på dagis - ett par av dem eftersom jag trodde att de behövde kompisar i sin egen ålder och ett par av dem eftersom vi helt enkelt inte hade möjlighet att ha dem hemma under en period. De hade också korta dagar - max 5 timmar - och jag kan inte märka att de tog någon skada av det. Men det var inte helt okomplicerat. Att vänja sig vid separationen var svårt för ett par av dem. Toalettbesök och matsituationen var också svårt och barnen blev aldrig riktigt bekväma med just det. Barn är också så olika - vissa kanske passar bättre på förskola än andra. Fast jag tror faktiskt att de flesta barn inte klarar alltför många timmar borta från sitt hem utan att det blir ansträngande för dem. Det är så synd att förskola har blivit normen och är det enda subventionerade barnomsorgsalternativet. Att det är så har nog också lett till att många inte tänker efter hur de skulle vilja ha det - det är liksom ingen idé att tänka för mycket - det är som det är i alla fall.

      Radera
  2. Hej
    Det är även så att personalen ofta pratar om föräldrarnas val, men säger inget till dem, då får de ju dåligt samvete. Det finns massor av föräldrar som har ledigveckor och under dessa veckor är barnen på dagis ändå. Det finns föräldrar som ger Alvedon till sina sjuka barn för att de ska kunna gå och arbeta, så barnet är på dagis fast de ej är krya. När ett äldre syskon får småsyskon så fortsätter det äldre barnet vara på dagis så mycket det bara är tillåtet, fastän barnet själv vill hem till familjen. Många föräldrar är hemma fastän barnet är på förskolan och längtar hem under många timmar. Allt detta vet personalen om men de säger ingenting. Jag funderar på att försöka på ett smidigt sätt påverka dessa föräldrar till det bättre. Men det är svårt.
    Inside information från en barnskötare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att få höra hur det kan vara av någon som är insatt på riktigt! Det låter ju helt galet när man tänker på det - att lämna sjuka barn, ha barnen på förskolan fastän man är ledig...Men jag förstår att det måste vara svårt. Att prata om barn - andras barn - och vad som är "rätt" och "fel" är ju väldigt komplicerat. Det har ju blivit lite konstigt i och med att barn oftast är fler vakna timmar på förskolan än i hemmet. Det kanske gör något med föräldraskapet - att man tappar, inte intresset kanske, men att man inte riktigt uppfattar sig som ansvarig längre.

      Radera