måndag 5 maj 2014

Alla ska med!

Alla barn har rätt att gå i förskola. Ja, inte de som har en föräldraledig förälder hemma förstås (inte än) - om barnet inte har ett syskon. Får då har man rätt att gå i förskola oavsett hur gammal man är. Om man har en föräldraledig förälder då får man gå 15 timmar i veckan på förskola. Om man har en arbetslös förälder får man också gå 15 timmar i veckan på förskola. Om man är 3 år eller mer har man rätt att gå 15 timmar i veckan gratis i förskolan. Så här har det sett ut ganska länge nu. Det ändrar sig. Sakta ändrar det sig. Jag läser om kommuner där man redan har givit barnen rätt att gå i förskolan 20 timmar i veckan oavsett vad föräldrarna gör. Det finns kommuner som erbjuder 35 timmar i veckan. Det finns kommuner där man får välja mellan 15 timmar i veckan och tillgång hela året runt - även på sommarlovet. Om man hellre har 25 timmar i veckan kan man välja det men då får man ha barnen hemma på loven.

Det heter att barnen har rätt att gå i förskolan. Barnen som går kortare än heltidsbarnen kommer efter så mycket om de bara får gå 15 timmar. Så här skriver de i Uppsala Nya Tidning:

"X anser att ökningen är nödvändig eftersom många barn har sina syskon på förskolan. När undervisningen dessutom går mot en så kallas sammanhållen pedagogisk dag så hamnar de barn som bara få vistas på förskolan kortare tid lätt utanför.
– Dessutom behöver arbetslösa sina 30 timmar i veckan för att kunna söka jobb effektivt, säger hon."

Citatet väcker frågor. Jag funderar på vad det är barnen lär sig i förskolan som de inte lär sig hemma? I exakt vad hamnar de efter? Det står att undervisningen går mot en så kallad sammanhållen pedagogisk dag. Här blir jag lite rädd. Man kallar alltså verksamheten som pågår i förskolan för undervisning. Och den där undervisningen går mot en sammanhållen pedagogisk dag. Det här pekar framåt tror jag. Det pekar på att förskolan kommer att bli obligatorisk. Om det är undervisning som pågår kan man ju inte neka några barn att få ta del av den här undervisningen. Och om dagen ska bli sammanhållen så måste ju barnen vara där på samma tider. Precis som i skolan. För förskolan är ju en slags skola.

Alla ska med! Och alla kommer nog att vara tvungna att komma med! Vare sig de vill eller inte!

2 kommentarer:

  1. Att ha obligatorisk förskola skrämmer mig. Varje familj måste kunna bestämma hur man vill leva sitt liv på bästa sätt, för alla inblandade. Allt för ofta anpassas livspusslet efter vad som är mest praktiskt/bekvämt för föräldrarna. Men barnens välmående och önskemål måste väl ändå alltid komma först? Många barn trivs i förskolegruppen och längtar dit, men väldigt många barn skulle hellre stanna hemma. Och då måste det vara möjligt.

    Jag förstår inte heller varför så många föräldrar underskattar sin kapacitet. Varför skulle en utomstående pedagog kunna "undervisa" barnet bättre än föräldrarna själva? Jag kan ju bara prata utifrån egna erfarenheter - mina barn har spenderat mycket, mycket tid i hemmet. Med familj och vänner. Aldrig lämnats gråtande på en förskola. (Vi gick till förälder-barn-grupper samt öppna förskolor tillsammans). När det var dags att börja i skolan så låg de hästlängder före i utvecklingen! Både socialt och kunskapsmässigt.

    Viktiga ämnen att diskutera :)

    Kram på dig/
    finafrun.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att få respons! Det borde ju vara så självklart att föräldrarna ska få välja hur de vill ta hand om barnen. Föräldrarna har ju enligt lag ansvaret för barnen och borde alltså vara de som har den makten. Att indirekt tvinga föräldrar att lämna barnen ifrån sig anser jag vara oetiskt och följden av det har väl blivit att föräldrar inte längre tror sig om eller tror sig ha rätt till att själva ta ansvaret. Det är någon annan som ska göra det.

      Härligt att det går bra för era barn och att ni har kunnat välja att låta dem växa upp på det sätt ni har velat. Jag har samma erfarenheter - att det har gått och går väldigt bra för barnen i skolan både intellektuellt och socialt. Och jag ser ju på min lilla 3-åring hur han utvecklas och lär sig saker hela tiden - utan någon pedagogik alls. Det räcker med en förälder som är nära och ett hem där han är trygg och får lugn och ro. Sen lite extra kryddor i form av besök, utflykter, ärenden hit och dit - piggar upp och gör oss båda glada och spralliga!

      Kram!

      Radera