Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 23 april 2014

Tankar om skolan!

Det är dåligt i skolan nuförtiden. Man läser var och varannan dag om olika brister och larmrapport efter larmrapport kommer. Igår kunde man läsa om att 20 % av de som kommer in på civilingenjörsprogram inte bemästrar grundskolematten. Tidigare har man kunnat läsa om hur högskolelärare påtalar att studenter inte längre kan skriva ordentligt. De får inte till meningarna så at de fungerar. De gör meningsbyggnadsfel och använder ord på fel sätt. Man har också kunnat läsa om hur ämneskunskaperna är mycket bristfälliga. Varför är det så här då? För mig är svaret enkelt. Eleverna har inte fått den undervisning de borde ha fått. Lärarna lär inte ut det de ska helt enkelt. Många lärare har nog vare sig förmåga eller kunskaper till det och då blir det ju inte särskilt bra.

Hur kan jag säga så här? Jag har 5 barn i skolan och ser hur det kan se ut i verkligheten och för mig räcker alla de exempel jag har sett för att jag ska våga dra slutsatsen att skolan inte håller måttet. Jag ser mycket som är bra men jag ser ännu mer som är dåligt.

Igår satt jag och hjälpte mitt barn som går i 7:an med en svenskuppgift. Eleverna har fått läsa Robinson Crusoe i skolan. De fick välja mellan en förenklad version och den riktiga. Sonen valde i likhet med nästan alla andra den förenklade. Eleverna fick läsa romanen på lektionstid och det hela tog många veckor. Ett häfte delades ut med uppgifter. Eleverna fick göra uppgifterna när de ville. Sonen kände inte att det var särskilt viktigt att komma igång utan drog ut på det hela in i det längsta. Eleverna fick ingen hjälp med att planera sitt arbete. De fick ingen hjälp med att lösa uppgifterna. De fick ingen återkoppling på hur de löste uppgifterna.

Så här såg det ut:

1. Båten går under och du kastar dig i livbåten. Du hinner endast ta med dig sju saker från båten som du anser vara viktiga för ditt liv på den öde ön. Gör en lista.

Rolig uppgift men varför ska den göras på egen hand? Är inte samtalet mellan eleverna viktigt? Är det inte viktigt att få argumentera för hur man tänker och få höra hur andra tänker? Eleverna missar att få uttrycka sig muntligt och få öva sig i att argumentera. Läraren förlorar ett tillfälle att få höra hur eleverna resonerar och argumenterar. Hon förlorar chansen att ställa följdfrågor och fördjupa elevernas tänkande.

2. Du sitter ensam på ön och ser en tomflaska flyta upp på land. Du bestämmer dig för att skriva ett brev och berätta om ditt liv på den öde ön. Var noga med att följa mönster och struktur för ett brev. Ca 1 sida.

Rolig uppgift men varför skrivs den hemma och inte på lektionstid? Varför inte utnyttja det faktum att det finns fler elever? Kunde inte eleverna ha fått skriva brevet och sedan bytt brev med varandra? Eleverna kunde ha fått rätta varandras brev både språkligt och innehållsmässigt. De kunde ha fått träna sig i att ge både positiv och negativ feedback. Läraren kunde ha samlat in breven och rättat dem och sedan bett eleverna förbättra sina brev. Eleverna förlorar flera möjligheter att faktiskt aktivt få jobba med sitt skriftliga språk och därmed förbättra det. Istället för att få flera tillfällen till träning och förbättring får eleven ett tillfälle - hemma, ensam, utan chans till hjälp och feedback.

3. Det är vackert på den öde ön och plötsligt grips du av den ensliga stämningen. Du bestämmer dig för att skriva en dikt.

Rolig uppgift men den blir betydligt tristare när man får sitta hemma och skriva i sin ensamhet. Många elever är negativt inställda till poesi och har inget intresse för dikter alls. Kanske skulle läraren ha startat en process hos eleverna genom att visa på hur man kan skriva naturdikter. Hon kunde ha läst upp några dikter. Hon kunde ha låtit eleverna få inspiration genom att visa bilder på olika miljöer och spela musik som ger associationer. Hon kunde ha låtit eleverna titta på de där bilderna och lyssna på den där musiken och sedan associerat fritt, samlat ord, sorterat orden, diskuterat med varandra och sedan försöka bygga en dikt. Eleverna kunde ha fått skriva dikten i par för att göra det hela lite enklare. Eleverna kunde ha fått läsa upp dikterna för varandra i små grupper. Kort sagt - läraren kunde ha varit drivande och gett eleverna inspiration och modeller för hur dikten skulle kunna skrivas.

4. I boken ska du finna fem substantiv, fem adjektiv och fem verb. Skriv i spalter.

Nja, det är väl bra att träna på grammatik men jag tycker nog att man kan göra det lite mer systematiskt och planerat än att plocka ut några få ord ur en text. Det finns dessutom fler ordklasser.

5. Du har gjort en rundvandring på ön och bestämmer dig för att rita en karta. Denna karta blir sedan framsidan till ditt arbete. Rubriken hittar du på själv men den ska passa temat. Kanske behöver din nya ö en egen flagga. Använd din fantasi.

Ja, det kan ju vara kul att rita en karta men vad har det med svenska att göra? Är det ett samarbete med bilden kanske?

6. Efter att ha läst boken så har du mött två karaktärer, Robinson och Fredag. Beskriv hur de ser ut, är till sättet och deras karaktärer. Är de lika? Finns det skillnader? 1/2-1 sida.

Bra uppgift. Jag tycker dock att det här kunde ha diskuterats i klassen under bokläsningens gång. Då hade eleverna fått träna sig i att motivera det de tycker genom att ge exempel ur texten. De hade fått lära sig att läsa text och reflektera. Läraren hade fått chansen att visa hur hon arbetar när hon läser romaner och vad hon fäster sig vid. Hon hade nått ut till alla elever och de som inte är så vana vid att läsa på ett mer reflekterande sätt hade fått modeller för hur man kan göra. Läraren hade kunnat anteckna på tavlan och visa på likheter och skillnader på ett strukturerat sätt. Kanske hade de tillsammans kunnat se på vilka sätt Robinson är en riktig upplysningsman.

7. Vad vet du om författaren Daniel Defoe samt om tidsepoken Upplysningen? Skriv och sammanfatta vad du vet. 1 sida.

Här fick eleverna kopior ur en lärobok för högstadiet. De skulle alltså själva läsa om författaren samt epoken och sammanfatta det de läst. Varför berättade inte läraren om författaren och epoken? Eleverna är inte vana vid att läsa om eller jobba med litteratur. För dem är allt nytt. Det hade varit mycket bättre om läraren hade berättat och antecknat på tavlan. Sedan hade eleverna kunnat få texten i läxa. Lektionen därefter kunde läraren ha haft ett kort "förhör" för att se om alla förstått. Eleverna kunde ha fått flera såna här läxor - en om Daniel Defoe och boken Robinson Crusoe, en om tidsepoken, en om Jonathan Swift och Gullivers resor, en om upplysningen i Sverige. När alla läxor var ´gjorda kunde eleverna ha fått ett prov som var avpassat efter deras ålder. Om man hade gjort på detta sätt hade eleverna fått höra, läsa, skriva och få återkoppling - en mängd vägar in i hjärnan istället för en enda - självstudier! Man hade kunnat passa på att ta upp svåra ord tillsammans - lärt sig innebörden samt stavningen.

Här tror jag en anledning finns till varför eleverna har så stora brister när det gäller ordförråd, skrivförmåga, ¨ämneskunskaper. De får arbeta för lite och för ostrukturerat. Läraren tar inte sitt ansvar utan lägger över det på eleverna och ev föräldrarna. Skillnaderna kommer att öka mellan barnen och sammantaget får alla eleverna lida för att läraren har slutat vara lärare.

8. Vi ska se filmen Castaway - skriv en filmanalys. Hur hänger boken och filmen ihop? Likheter och skillnader? 1 sida.

Varför undervisade läraren inte om hur man skriver en filmanalys? Varför hade man inte en diskussion i klassen efter att filmen setts färdigt? Varför samlade inte läraren och eleverna tillsammans information på tavlan? Varför fick inte eleverna skriva utkast och byta med varandra för att kunna ge varandra feedback?

Som jag ser det har lärarna i många fall slutat undervisa. Boken borde ha lästs hemma och tillhörande uppgifter borde ha lösts efter hand i skolan eller som kortare hemläxor. Läraren borde ha lotsat eleverna i deras arbete och gett kontinuerlig feedback. Eleverna borde ha fått rikligt med tillfällen att prata, skriva och läsa och fått hjälp av läraren att utvecklas i sitt arbete.

6 kommentarer:

  1. Hej!
    Uppgiften du beskriver har funnits på högstadiet i ca 20 år. Jag använde den själv när jag jobbade på högstadiet på den tiden. Mina elever älskade den, men jag lade naturligtvis upp det just så som du beskriver i din slutsats! Att göra som din sons lärare är verkligen att lämna eleverna i sticket. Tyvärr tror jag du har alldeles rätt i att alltför många lärare gör så idag. Men man kan ju fråga sig vad det är för mening med att studera 4-5 år på universitetet om man inte tror att man har något att tillföra och att eleverna sköter allt lika bra utan hjälp och ledning.
    Hälsningar Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker också att uppgiften är bra och rolig och ger chansen att lära sig mer när det gäller skrivande, läsförståelse, muntlig träning...Kul att höra att det fortfarande finns lärare som jobbar mer aktivt och som ledare för eleverna!

      Radera
    2. Hej Ditte
      Nu har jag gjort det goda brödet du tipsade om häromdagen. Det blev så gott. Vad bra att du skriver om skolan. Jag har en sån kärlek till skolan fast jag inte trivdes bra i skolan själv. Men det är någonting med möjligheterna som finns där, men jag förstår att det inte är som man önskar många gånger. Hoppas verkligen att det blir en förändring.

      Jag håller på att läsa David Eberharts bok När barnen tog makten. Det står en del i den om det du kämpar för att man borde kunna få vara hemma med sina barn och varför det är finare att jobba än att vara hemma. Han skriver ju också mycket om hur han tycker det blivit fel i vår syn på barnuppfostran. Men bara ett litet boktips till dig!

      Radera
    3. Roligt att brödet blev gott! Håller på med Eberhardts bok just nu - har inte kommit mer än knappt halvvägs än så jag vet inte riktigt vad jag tycker än...låter bra det du berättar om... Hoppas också på en förändring i skolan men jag tror att det ser mörkt ut...det är nog svårt att vända något som gått så långt och när nu alla "gamla" lärare är borta och ingen längre minns andra sätt att undervisa på.

      Radera
  2. Hej
    Jag förstår din kluvenhet till boken. Han vill bevisa sitt tänkande till varje pris. Jag tänker att han överdriver för att få sitt sagt. Men det jag tror på är att barn inte ska behöva välja så mycket. Jag minns en sagostund på jobbet för några veckor sedan. Jag och min kollega är varsin docka och vi sjunger och läser och berättar. Vi frågar mycket ska vi läsa den här, sjunga den här...o.s.v. Plötsligt säger en pojke nej och kan inte sluta säga nej och mamman hade gått ut från rummet med småsyskonet. Han blir så frustrerad så han slår till ett annat barn. Jag och min kollega blev lite chockade. Vi försökte sen analysera vad som hänt och tänkte på att vi inte ska säga så där ska vi läsa den här och liknande. Oftast, nästan alltid, säger barnen ja, men hur hanterar man ett nej id en situationen? Vi bestämde oss för att bli lite tydligare och säkrare. Det här var en parentes, men det blev så tydligt vad en massa frågor kan leda till.

    Min pappa var lärare och led rätt mycket över hur villkoren hela tiden försämrades. Kanske är det ett problem att statusen försämrats så. Jag vet inte, jag är så dåligt insatt. Men jag förstår att något måste göras och jag tror inte riktigt på dom åtgärder som kommit de senaste året. Som att min äldsta hade så mycket nationella prov i nian så det blev så lite tid kvar till undervisning. Ha en fin söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tänker som du när det gäller att låta barn bestämma - det går inte att låta barn bestämma vad som helst och det kan bli väldigt frustrerande att bestämma för mycket för barn.

      Ibland tycker jag att det verkar som om Eberhardt tror att barn tål vad som helst - de är så robusta. Jag tror också att de är det men jag tror inte att det funkar på det sättet jag hittills tror att han menar. Jag tror att en förutsättning för att barn ska klara av svårigheter i späd ålder är att de har en nära anknytningsperson hos sig. Sen tror jag inte att det finns något egenvärde i svårigheter - jag tycker nog att det är bäst om det är lugnt och enkelt de första åren. Inbillar mig att det är lättare att klara av svårigheter om man har en grundtrygghet.

      Intressant det du berättar om sagostunden! Och det du berättar om hur din pappa upplevde skolan. Håller också med det du skriver om de nationella proven - de har tagit sig för stora proportioner. Och ibland kan man ju fråga sig vad de ens testar - för de mindre barnen i 3an verkar det vara rätt bortslösad tid - tror nog att läraren genom helt vanlig undervisning med vanliga enklare kontroller kan bilda sig en bättre uppfattning av var eleven står. Ha en fin söndag själv!

      Radera