Småbarnsliv!

Det är fascinerande att få vara tillsammans med en liten 3-åring! Jag förundras dagligen över den rika inre värld mitt lilla barn har. Han hittar på så mycket och inspireras av allt han ser och hör. Barnprogram vi har sett blir till en lek. Man kan känna igen fraser och saker som händer. Böcker vi läser ger idéer till lekar. Han har ett samtal på gång hela tiden. Med mig, med sig själv och med de föremål han leker med. Vi är ensamma vi två ända fram till tidig eftermiddag. Pojken växlar mellan att vara med mig och leka på egen hand. Det är så mycket han vill säga och berätta och fråga och spinna vidare på. Han har nästan lika mycket att berätta när han är själv. Det är roligt att tjuvlyssna. Han tycker om att betrakta det han leker med. Studerar storlekar och färger och sorterar efter olika kriterier. Han noterar om det finns bokstäver på leksaker och böcker och bokstäverna är inte bara en bokstav utan symboliserar en massa saker - syskonens och släktingars namn eller olika djur. Tänk att det finns så mycket inom barnet som utvecklas oavbrutet utan någon som helst träning. Livet självt tillsammans med de nära räcker som katalysator.  

 

Några bilar i en liten väska kom väl till pass på en rätt långtråkig idrottsuppvisning. Bilarna parkerades och sorterades. Av en händelse var alla bilar utom två gula. De två udda, en vit och en röd, ställde till lite bekymmer. Var skulle de stå? Hörde de överhuvudtaget samman med resten av bilarna?

Lillkillen tycker mycket om olika datorspel. De får inte vara för svåra men han blir ständigt bättre på att klara av lite mer avancerade saker. Först kunde han bara sköta en knapp i taget men nu går det att göra flera saker på en gång. Att köra bilar är roligt. Att gasa och svänga och hoppa är kul och de riktiga bilarna kommer alltid fram. Först står de vid datorn, oftast på tangentbordet, och sedan startar ofta en riktig lek med riktiga bilar.

Att vara i sandlådan är roligt. Bilar är allra roligast. Det ska lastas sand och hällas i sand från en bil till en annan. Man kan ställa bilarna i rader eller som ovan, bygga dem på höjden som ett riktigt biltorn. 

Bokstäver är roligt. Han kan inte få ihop dem till ord än men han vet vad de flesta har för namn. Det är kul att sätta upp dem i långa rader. Han är mycket nöjd med de långa "ord" han kan bygga och pekar ut vilka som är med i hans ord. De personer som har namn som börjar med en viss bokstav finns med i ordet. Han sätter ofta sin egen bokstav bredvid sin yngsta storebrors - för att markera att de är bästa vänner.

 

 

Man kunde ju tänka att det är trist för en 3-åring att gå och dra med en mamma hemma halva dagen. Men det är det inte! Han är aldrig uttråkad (utom när jag är i telefon!) utan dagarna går fort och är fyllda med vanliga vardagshändelser som i sin enkelhet är väldigt fina.