Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 21 november 2012

Momo

Jag har precis läst ut ungdomsromanen Momo - kampen om tiden av Michael Ende.


Boken är skriven 1973 och handlar om den föräldralösa flickan Momo. Hon har en speciell förmåga - att lyssna på andra. När människor är i närheten av henne mår de bra. Hon bor ensam i en gammal amfiteater men har många vänner som besöker henne. Allt är frid och fröjd ända tills en dag de grå herrarna dyker upp. De sprider en iskyla kring sig och man kan inte komma ihåg dem efter att man träffat dem. De grå herrarna kontaktar människorna och intalar dem att de skulle kunna spara tid genom att arbeta hårdare. Senare kan de ta ut tiden och njuta mer av den. Så funkar det förstås inte. Sanningen är att de grå herrarna livnär sig på sparad tid. Samhället förändras och människorna börjar arbeta hårt. För att visa sina barn kärlek köper de fina saker åt dem. Barnen märker i alla fall att föräldrarna har förändrats och de mår inte bra av det. De är ledsna och bråkar mer men samvaron med Momo gör att de klarar sig rätt bra ändå. Fler och fler barn dyker upp hos henne. Någon reagerar på att alla barn ränner omkring utan tillsyn och det inrättas barninlämningar i alla stadsdelar.

"Här fanns särskilda lekövervakare som bestämde vad man skulle leka, och de valde bara sådana lekar som var nyttiga och lärorika. Följden blev att barnen vande sig av med en del andra saker, nämligen förmågan att glädjas och ha roligt, att fascineras av något och att drömma. Så småningom började barnen allt mer se ut som små tidssparare, de också. Sura, hätska och uttråkade gjorde de som de blev tillsagda. Och om de någon gång överlämnades åt sig själva, hade de alldeles glömt bort alla de roliga saker de brukade göra förr i världen. Till slut var det enda de kunde att föra oväsen - och aldrig något glatt och livat oväsen, utan bara ett surt och ilsket."

Lite senare träffar Momo på några barn på väg till barninlämingen. De ska leka hålkort idag. Momo frågar om det är roligt. En flicka svarar: " Det är inte det som är det viktiga." En pojke förklarar vidare: "Det viktiga är att det är nyttigt för oss med tanke på framtiden."

I alla fall, mycket mer händer och Momo kommer till slut i kontakt med mäster Hora (namnet passar inte så bra i en svensk bok men det är ju helt enkelt tidens mästare). Momo måste ta upp kampen med de grå herrarna och försöka få den stulna tiden tillbaka.

Boken är jättebra. Det är en spännande bok för barn och ungdomar och den är tänkvärd och läsvärd för vuxna också.

2 kommentarer:

  1. Åh herregud, jag får rysningar i hela kroppen. Detta var en bok jag läste som liten men som jag helt har glömt att jag hade läst. Jag älskade den och nu måste jag läsa den igen! Boken är fantastiskt talande och det är så himla kul att se att jag har byggt hela mitt liv idag för att motverka fenomenet. Tack för blogginlägget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läste den också när jag var liten (eller i tonåren var det väl) och jag gillade den skarpt då också! Häftigt att du säger att du byggt ditt liv på att motverka fenomenet - det är väl det jag försöker mig på också! Läste det du skrev om kvinnliga hjältar - tycker att det stämmer det du skrev om att många kvinnliga hjältar har fått "manliga" egenskaper. Momo är väl egentligen mer bara mänsklig - hon hade lika gärna kunnat vara en pojke. Hennes personlighet är det som spelar roll - hennes lyssnande sida.

      Radera