Mer forskning behövs...

...för att få reda på varför kvinnor är sjukskrivna i så hög grad i Sverige konstaterar man i en ny svensk doktorsavhandling om genus, välbefinnande och fördelning av arbete mellan män och kvinnor. 

Det är så att jämställdheten i Sverige och Europa ökar men att den framför allt ökar på arbetsmarknaden och inte i hemmet. Och här kommer de så kallade pappamånaderna in i rollen. De är ytterst viktiga för att uppnå jämställdhet och de leder till en ökad fördelning av ansvaret för hem och barn. Pappor lär sig att ta större ansvar för hushållsarbete och barn och kvinnorna ökar sitt deltagande på arbetsmarknaden genom en politik som stödjer en jämlik föräldraförsäkring berättar kvinnan som gjort den här avhandlingen. 

Ett problem är dock att i länder där synen på jämställdhet bygger på en maskulin norm där förvärvsarbete värderas högt i samhället uppstår en extra påfrestning för kvinnorna. De får en dubbel belastning - hemarbetet och förvärvsarbetet. I länder där man har en mer traditionell syn på fördelning av arbete som tex Spanien och Italien är välbefinnandet högre för kvinnor. 

Doktoranden säger också att det kan vara så att kvinnors dubbla belastning kan vara en orsak till högre sjukskrivningstal. Men det krävs mer forskning för att kunna belägga det. 

Ja...tänker jag. Jaha. Ska man skratta eller gråta? Vad är detta för rappakalja? Floskler? Och detta har skattepengar gått till att sponsra? 

Ok, det ligger många saker och skvalpar här. 

1. Att vara jämställd är att dela lika på förvärvsarbete och hemarbete. Man ska jobba lika mycket borta och lika mycket hemma.

2. Män är lata och bortskämda. De jobbar för lite hemma.

3. Män måste fostras för att lära sig ta mer ansvar och jobba mer hemma. Det gör man genom att se till att de är hemma någon månad till under barnens tidiga liv. 

Men jag tänker så här...dygnet har bara ett visst antal timmar. Vi får inte fler timmar för att männen är hemma en eller ett par månader extra och tar hand om spädbarn. Förr fick folk som förvärvsarbetade jobba många timmar per dygn. Sedan fick arbetarrörelsen igenom 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och 8 timmars sömn. Målet är nu att både kvinna och man ska förvärvsarbeta 8 timmar. Men är det verkligen så att det blir 8 timmars fritid om man jobbar 8 timmar? Nej, så är det förstås inte. Fast det är inget vi pratar om. I själva verket blir det nästan ingen fritid alls kvar. Man ska ta sig till jobbet. Bor man nära sitt jobb och inte har för många manövrar med dagis- och skollämningar kanske man kan minimera frakttiden till 30 min per dag men oftast blir det nog en timme, eller kanske mer. Och så är det lunchen. 30 minuter går bort här. Och så är det förberedelserna på morgonen. En timme är kanske minimum för att klara av att lämna huset. Så 10 timmar får man nog räkna med för att kunna sköta ett heltidsarbete. Då är det 6 timmars fritid kvar om man vill sova 8 timmar. På de där 6 timmarna ska man handla, städa, tvätta, hjälpa till med läxor, laga mat, skjutsa till aktiviteter, sköta om en ev trädgård, sköta om kläder- flytta om inför vår och vinter, städa i garderober, göra rent kylskåp. städa badrum, reparera saker, åka till sopsorteringen, tänka ut presenter, hjälpa gamla föräldrar...förutom själva fritiden. Eller är städ och tvätt och sånt fritid? Fast det är det ju inte...det tycker ju ingen...för då skulle man inte kunna prata om kvinnornas dubbla arbetsbörda. 

Man kan forska ihjäl sig. Det hjälper inte. Om hemarbete är ett arbete och dygnet bara har 24 timmar, då går det inte för en familj att sköta om två heltidsförvärvsarbeten och ett hemarbete. Det blir nämligen tre arbeten på två personer. Det säger sig självt att det är omöjligt. Så man får välja. Vill man vara jämställd och bli utsliten? Eller vill man vara ojämställd och må bra? Eller så kan man tänka på ett annat sätt kring jämställdhet. Att var jämställd kanske inte betyder att man gör exakt samma saker utan att man hjälps åt. Och det där med att man måste tjäna egna pengar och få egna pensionspoäng för att vara jämställd - det går också att lösa. Det är bara att man bestämmer att de pengar som familjen gemensamt tjänar ägs av familjen gemensamt. Man delar lönen i två delar och ger varsin del till varje part och skattar för sin egen del och får pensionspoäng för varsin del. Easy peasy! 

Men så kan vi inte göra! Inte i Sverige. För det handlar nog inte om jämställdhet egentligen. Inte när det kommer till kritan. Det handlar om att bestämma. Om att styra. Om att se till att folk inte får för sig att börja ta hand om sitt eget. Vi är statens barn. Allesammans. Vi har alla gått och blivit torpare som lyder under brukspatron. Först när sysslorna på godset har blivit gjorda får vi ägna oss åt våra egna sysslor. Månskensbönder är vi väl lite till mans numera. 

I dag blev det en liten tur...

...i skogen på förmiddagen! Jag hade inte tid egentligen för det var mycket tvätt och mycket att göra i trädgården och mycket städning som hade behövt göras efter helgen...när man jobbar ute mest så händer det mycket inne...Men det kunde vänta. Det kommer en dag i morgon också. Så när 5-åringen sa att han ville jogga i skogen så sa jag "ja"! Och vi stack iväg. Vi gav oss in i vår vanliga skog. Det var väl en vecka sen sist och på den korta tiden hade det hänt mycket...Nu fick vi vada fram i högt gräs och trampa försiktigt för att inte förstöra liljekonvaljerna och smultronblommorna när vi kom in i själva skogen. 

Vi spanade på blommor den här gången. Och det fanns mycket att se - skogsstjärna, skogsviol, kärringtand, mormors glasögon, smörblomma, humleblomster, förgätmigej och liljekonvalj...Och så fåglar...i den här skogen finns gamla aspar och de verkar lätt få hål i sig som fåglarna bor i. Ett par nötväckor flög fram och tillbaka - hackade i barken och hade något i näbben på väg tillbaka till boet...spännande att spana på en stund. 

 Och så kom vi upp på toppen av vårt "berg" och här skulle ju joggningen ske! Backintervaller - för det kör ett par av storasyskonen så det vill N också göra! Vi sprang upp och ner fyra gånger och vilade liggande bredvid varandra uppe på toppen mellan varje gång! Det var roligt! Härligt att känna hjärtat slå hårt och benen bli lite möra! Och skratta tillsammans och dråsa ner på stenhällen uppe på toppen för att vila lite och pusta ut! 

Sen vandrade vi vidare..ner på andra sidan åsen in i en gammal trädgård...eller vad man ska säga...men det har legat ett torp här förr i tiden. Det syns så tydligt fastän nästan allt är borta. Men det finns ett dött äppelträd och ett par körsbärsträd som var i full blom och en hel häck av hasselbuskar som växt sig stora som träd nästan och ett par murar och trappan upp till huset som inte längre finns. 

 Vi tänker att det vore så roligt att kunna plocka hasselnötter men än har vi inte hittat några - alltså till hösten. Men det måste finnas...för överallt ligger små stilleben av nötskal...ekorrarna hittar dem i alla fall! Men vi ger inte upp! I år ska vi väl kanske kunna få tag i några! 

Vi tänker att det måste ha varit så vackert här en gång i tiden. Nu är det förvuxet och risigt och folk kan inte heller låta bli att slänga både trädgårdsavfall och annat skräp. De ser inte det vackra verkar det som. Eller så bryr de sig inte. Det är ju inte deras. Fast det är det ju...skogen och det den är och har varit är ju allas. Jag ser nästan torpet framför mig. Med all denna natur runt sig. Och så ser jag mitt barn klänga på de stora stenarna och tänker att kanske har barn i andra tider också klängt på just de där stenarna. Det svindlar lite i mig. Så enkelt och så stort. Ett barn som klänger på en sten...en länk i en kedja...tid efter tid. Sammanlänkade på något märkligt sätt. 

När vi kom hem hamnade våra blommor vi samlat på oss i en liten vas. Min mormors gamla vas som jag kommit att tycka så mycket om. Och sen blev det bråttom med maten. Far i huset måste ju få något att äta när han kommer hem och han har ju bara en liten stund på sig innan han måste åka tillbaka igen. Och när vi ätit tog vi fram de barnböcker vi har om skogen och växter och smådjur och läste och tittade på bilderna en lång stund. 

Och sen gick resten av dagen i rasande fart. Disk och tvätt och så kom skolbarnen hem och en kompis var med och ett av barnen gav sig av för att spela basket med några kompisar och så var det mellanmål och lite trädgårdsjobb och mer tvätt och läxläsning och så matlagning igen och så var kvällen här! En rolig dag fick vi! 

Trädgårdsdag!

Helgen har kommit och gått - en blandning av regn och sol och vila och arbete! En slö lördag följdes av en arbetsam söndag! Det blev mest trädgårdsjobb! Rensa, klippa, vattna...fast det regnat så var det så torrt i jorden. 

Maken har drivit upp busktomater från frön och så kom vi på att det kanske kunde vara smart att kunna skydda dem lite...så han har ägnat lite tid åt att få ihop något slags enkelt växthus. 

Och så satte vi ett nytt äppelträd. Vi tog bort ett gammalt..ett Oranie som inte riktigt blivit så bra. I år tröttnade jag och beställde ett nytt. Ett James Grieve fick det bli. Det lät bra - växer fort i början men blir inte så stort och bär rikligt med frukt tidigt! Och goda är äpplena också! Vi grävde en grop och blandade ut den gamla jorden med planteringsjord så det skulle bli luckert, vattnade rejält i gropen och satte trädet så den där förädlingsknölen hamnade ovan jord. Och så skulle det beskäras ordentligt. Lite sorgligt att kapa de fina blommande grenarna men så fick det bli...

Det är så otroligt vackert just nu! Plommonträdet har blommat över men äppelträden har tagit vid istället. Och de bjuder på en ännu vackrare blomprakt med sina rosa knoppar och vitrosa blommor! Man kan inte se sig mätt! Och småbarnen tycker om att sitta i vårt stora blommande träd, som i ett rosa moln! 

 

Rabarberna växer så de knakar och en till paj fick det bli till kaffet igår! En sån där med söt pajdeg (150 g smält smör, 1,5 dl socker, 3 dl mjöl och 1 tsk bakpulver) och en äggsmet med rabarber i (2 dl rabarber, 1,5 dl socker,1 ägg, 2 dl crème fraiche och 1,5 dl vaniljsocker) 

Men nu är helgen förbi och det är måndag förmiddag! Övervåningen är redan städad och tvättmaskinen är igång...en tvätt är hängd och en ska hängas...massa arbete väntar! Men försommaren är därutanför dörren och det är härligt att kunna kombinera...arbete och roligheter...inne och ute...som vi vill! 

Prao!

Igår hade jag en praoelev hemma hos mig! Min 12-årige son! De hade praodag i 5an och föräldrarna får numera ordna praoplatser på egen hand. Maken var bortrest och kunde alltså inte ta hand om honom och jag orkade inte försöka få tag i någon bekant som kunde ägna en dag åt W. Så vi kom helt sonika på att han kunde prova på att vara hemmafru en dag! Han knorrade lite när jag kläckte idén. Jag jobbar ju inte sa han. Jag kontrade med att jag jobbar ju hela dagarna. Men jag får inte betalt. Och det är tydligen kriteriet för att man jobbar tyckte sonen. Precis som samhället i övrigt alltså. Men han gick i alla fall med på det och vi satte fart med hemarbetet tillsammans efter frukoststunden. Det blev en väldigt bra dag. Och att jag inte jobbar....det har han ändrat uppfattning om. Vid halv 11 var han riktigt trött och funderade på att gå i strejk. Men vi tog en kafferast och så orkade vi en stund till! 

Sonen fick diska, röja undan i köket, sortera tvätt, göra rent handfaten i badrummen, putsa speglar och bädda rent. Och sen fick han leka med sin lillebror. Det ingår också i hemmafruarbetet. Först blåste han upp ballonger och så bollade de med dem en bra stund. Sedan fick de spela lite tv-spel. Inget krigsspel som 12-åringen gillar utan Minecraft som 5-åringen älskar. Och han tyckte det var så kul att bygga hus tillsammans.

Barnen som har praoat hos sin pappa har brukat få gå ut och äta tillsammans med honom. Och när man praor hemma så ska man väl också få det lika lyxigt. Men vi hade ingen bil och det regnade ordentligt så vi kunde inte cykla iväg som vi hade tänkt. Vi ringde morfar och bad honom åka till Burger King och handla åt oss! Jag hade ätet skräpmat i måndags så jag var inte sugen så jag slängde ihop en omelett åt mig och så fick barnen festa på hamburgare och wraps. Vi satt framför tv-n och tittade på filmen om Nicke Nyfiken! 

Efter lunch tog vi in rabarber och gjorde in rabarberpaj till eftermiddagskaffet! 

Vi fick en trevlig dag tillsammans och den var riktigt lärorik också! W fick se vad jag gör när han är i skolan och fick lära sig mer om tvätt och städning. Och så fick vi vara tillsammans och prata en massa på ett annat sätt än i vardagslag! 

Idag har vi skrivit i pappren skolan har skickat med eleven hem. Eleven ska svara på frågor om arbetsplatsen. Det blev också en intressant stund. Vi fick fundera över vad som är arbete och hur man ska se på det. Arbetar man om man inte får lön? Är hemarbete värt något? En lön eller hur ska det värderas? Att det är ett arbete var vi överens om. Det var lätt att förstå när man hade varit med och arbetat och blivit trött en hel dag! Hemmafru vill W dock inte bli! Lönen är alldeles för dålig och arbetsuppgifterna för trista tyckte han! 

Ner i gruvan!

Den där punktlistan om hjälteförskollärarna snurrar runt i huvudet på mig. Den där om sjukskrivningarna, underbemanningen, de stora barngrupperna, alla extra arbetsuppgifter och de osäkra anställningarna. Jag får vibbar av gamla tider...gruvor...där folk fick slita och slava och bli sjuka på kuppen. Då var arbetsmaterialet sten. Nu är det barn.

Dagishjältarna...

Igår var det förskolans dag! Man firar genom att springa bamselopp, byta namn på förskolor, leka roliga lekar, ,äta glass..Men också genom att uppmärksamma personalen. Eller förlåt. Lärarna. De som undervisar de små. Och förskollärarna, de är värda all uppskattning, för de är våra hjältar!

1. De tillhör en arbetsgrupp som är mest sjukskriven.
2. De får ta hand om för stora barngrupper.
3. De är underbemannade.
4. De har otrygga anställningar.
5. De gör mer än de ska.

Jaha, är det detta som är att vara hjälte? Att slita livet ur sig under omänskliga arbetsförhållanden? Jag tycker mer att det låter som att vara utnyttjad. En form av kvinnoförtryck får man väl kalla det. Jag blir lite full i skratt. Först ser man till att mammor inte får ta hand om sina barn i hemmet. Det är ostimulerande, dåligt för barnen, dåligt för mammorna, torftigt, mammorna är för stressade av alla biuppgifter, barnen behöver mer stimulans....Och så skapar man det här...en verksamhet som kryllar av barn, där personalen blir sjuk, där de inte har tid till barnen eftersom det är så många biuppgifter...Och så är de hjältar dessutom.

Och barnen...de är väl hjältar de också antar jag. De står ju också ut med stora barngrupper och stressade vuxna. Och sjuka blir de...vabrekord slås varje år. Men så här måste det vara. För så är det bestämt. Och om någon vill ändra något så är det inte själva omsorgsformen. Nä, dagis är bra. För så är det bestämt. Men det måste till mer personal, fler lokaler, mer pengar. Till en verksamhet som redan kostar 60 miljarder om året och då har man inte ens räknat med sjukskrivningarna för de vuxna, vabbet, administrationen...Både förskollärare och föräldrar tänker så här. Barnen hör hemma på dagis. Och priset kan aldrig bli för högt.

Är det verkligen ingen som kan backa lite? Tänka att...oj då, det finns visst lite föräldrar här och var...kanske dags att de får bli sina barns hjältar? De kanske har bättre förutsättningar att ta hand om sina små än dagishjältarna i sina sunkiga, underbemannade, infektionsrika, överbefolkade lokaler? Och kanske skulle föräldrahjältarna till och med tycka att det var lite roligt att få sköta fostran av sina egna telningar. Men det får stanna vid en dröm. Ett avlägset sunkigt eko av något föråldrat. Vi får kämpa på. För så är det bestämt. Och det tycker jag är ledsamt.

Det måste bli fler...

...kvinnliga professorer rapporterar svt. 75 % av alla professorer är män. Så kan vi inte ha det. Så 2030 ska hälften av alla professorer vara kvinnor. Kvaliteten på forskning och framtida universitetsutbildning är hotad om det inte blir mer jämställt. Oklart hur.

Jag vet inte...det är klart att det är illa om inte män och kvinnor har samma chanser och möjligheter att bli professorer. Det är ju fel om det är så. Men det viktigaste måste väl vara meriter ändå. Det är så krångligt det här med jämställdheten. Vissa grejer är liksom mer viktiga än andra. Det är viktigt att politiker, vd:ar, professorer är hälften kvinnor. Men i övrigt är det inte så viktigt. Det är inte viktigt att hälften av sophämtarna är kvinnor. Det är inte viktigt att hälften av lärarna är män. Det är inte viktigt att hälften av barnmorskorna är män. Det är inte viktigt att hälften av vägarbetarna är kvinnor. Det tycker jag är konstigt.

Och så är det något underligt med jämställdhetskraven på andra sätt också. VAD är det som blir bättre om hälften är kvinnor och hälften är män? Det är ju fortfarande bara vissa människor som är jämställda på det här speciella sättet. JAG blir ingen professor. Är inte det ojämställt på något vis? Borde inte alla få prova på allt? En kvinna som varit professor i en stor del av sitt yrkesliv, eller en man som jobbat som asfaltsläggare i en stor del av sitt yrkesliv...de personerna är ju liksom inte jämställda på riktigt. De är ju bara individer som provar på en enda sak. De borde göra liksom hälften av en sak och hälften av en annan...eller ännu mer saker så de blir ännu mer jämställda på riktigt liksom. Och har förresten inte jämställdhetsivrarna någon idé om att kvinnor och män egentligen är likadana. Om om vi är likadana - varför är det då så viktigt att det är hälften-hälften? Det känns konstigt.

Tja, var och en får bli salig på sin tro. Det blir nog bra...någon gång i framtiden...när vi kommit fram till målet.