Trött...

 Jag har känt mig orkeslös på sistone. Inte orkeslös så att jag inte orkat göra saker hemma. Jag har ork för städning, matlagning, läsning, barnen, läxor, promenader, stickning, filmer och så vidare. Men jag har känt mig mentalt orkeslös...inte när det gäller litteratur, musik, konst, film...utan det kanske rör sig om någon slags politisk orkeslöshet...ett bristande intresse för samhället, skolan...allt det där som brukar få min hjärna att gå i spin och som jag brukar tycka om att prata om och skriva om och tänka på. 

Jag följer politiker på instagram. Jag läser vad Annika Strandhäll skriver...

...det handlar om att kvinnor måste få det bättre. Hur? Genom att ta ut mindre föräldraledighet och få möjligheter att orka jobba mer...heltid...tjäna mer pengar. Det vanliga. Jag vill känna att hjärtat bultar och ilskan vaknar...men det gör den inte. Jag försöker känna att jag blir ledsen. Jag blir det inte. Inte längre. Jaha, tänker jag. Jaha. 

Jag sitter bredvid mitt högstadiebarn...han räknar matte...det är fjärrundervisning. Några uppgifter är riktigt svåra. Vi kämpar tillsammans. Vi tror att vi klarar av den. Jag säger att vi får vänta tills vi får reda på rätt svar av läraren...uppgifterna ska ju skickas in. Men sonen säger att han förmodligen aldrig kommer att få reda på de rätta svaren. Han uppfattar det som att huvudsaken är att eleverna lämnar in uppgifterna...som något slags bevis på att de jobbat...det är inte så viktigt att de får reda på om de gjort rätt eller fel. Jag känner hur hjärtat bankar till lite. Jag får lite ont i bröstet. Men inte mer än så. Jag låter det rinna av mig bara...tänker att vi frågar far i huset sen eller en storebror...de kan matte. De kan berätta för oss om vi tänkt rätt eller inte. 

Mitt yngsta barn berättar att de får lyssna på melodifestivalslåtar i skolan. De får se låtarna som ska tävla innan finalen. De får höra vinnarlåten på måndagen efteråt. De får höra berättas om Tusse. De får veta att han är fantastisk på många sätt. De får skriva ner fakta om Tusse. Sonen tror att han skulle skriva ner tre saker som är fantastiska med Tusse. Han minns det så. Han säger till fröken att han inte vet något om Tusse. Hon säger att han kan skriva ner det hon berättat om honom. Jag blir tröttare än tröttast. Melodifestival...fakta om Tusse...är det skola? Tusse är så fin för att han har flytt och klarat sig så bra här, han kämpar i motvind, han segrar, han skriver sånger om allas lika värde, han vågar klä sig könsöverskridande...han är så fin. En förebild...Jag tänker på Jesus...förr hade vi religionen...där fick barnen och vi andra våra exempel. Jesus älskar alla barnen. Han visar vägen. Han offrar sig. Han är en god människa rakt igenom...Guds son. Nu väljer vi ut riktiga människor...gör om dem till något slags helgon. Jag känner ingenting...bara något slags tomhet. Hoppas att det går bra för mitt barn. Hoppas han lär sig stava och skriva fullständiga meningar...Jag tänker att jag måste sjunga mer hemma...visor och kända melodier ur någon gammal sångsamling.

En vän skriver till mig och frågar om jag läst en artikel om en kvinnlig långtradarförare...artikeln ingår i en serie i Adtonbladet...en Vintersaga. Jag läser den. Jag känner hur jag bara för några veckor sedan hade brytt mig...blivit irriterad, arg...hur orden hade kommit till mig. Men inte nu. Texten lyfter fram en 50-årig kvinna som bytt yrkesbana, livsbana. Hon njuter av att köra sin tunga lastbil halva nätterna och halva dagarna, jobba övertid, bära ut tunga saker ur långtradarens djup...coca cola...många 1000 kilo varje vecka. Min vän skriver om det så bra...hur galet det är att lyfta fram detta som ett ideal...att just en kvinna, ännu mer för att det är en kvinna...ska ratta runt ensam i ett tungt fordon, lyfta sig till ett ev framfall, sitta sig sjuk...detta är livet. Frakta varor genom natten, visa att man är tuff...en kvinna som kan. Men det kommer ingen irritation hos mig...jag orkar inte bry mig. Gör som ni vill. Tyck som ni vill. 

Jag drar mig inåt märker jag...det yttre är som det är...det pågår därute...jag måste ta hand om det inre. Jag vill inte bli irriterad längre. Jag vill inte känna mig arg. Jag vill...odla min trädgård...typ.