Störningar...

 Idag läser jag om störningar...många barn har språkstörningar...och eftersom det inte finns nog med logopeder skapas störningar i skolan. 

Tydligen har mellan 7 och 10 % av alla barn någon form av språkstörning. Flera av Sveriges kommuner säger att de ser att elever med språkstörning inte når kunskapsmålen. De säger också att de inte har tillräcklig kunskap om hur man ska hjälpa de här barnen. De flesta av de här barnen upptäcks via screening på BVC och får behandling av logoped på sjukhus men när de börjar skolan skrivs många av barnen ut från logopedmottagningarna. Någon i skolan måste fånga upp detta och ge fortsatt stöd säger en specialistlogoped. Problemet är att en stor andel av landets skolor saknar tillgång till logopeder...och logopeder är de enda som kan sätta diagnosen språkstörning. 81 % av kommunerna säger att de har problem med att ge stöd till barn med språkstörning. Ungefär hälften av av kommunerna säger att elever med språkstörning har svårt att nå upp till kunskapskraven. Det mesta av inlärningen bygger på språk och därför behöver de här eleverna ett väldigt omfattande stöd av både pedagoger och logopeder. 

Jag tittar på en liten film på svt om språkstörningar. Man säger att språkstörningar ofta upptäcks tidigt och att de ofta yttrar sig i att barnet har dåligt uttal och ett litet ordförråd. 

Jag vet inte jag...men jag tänker...Språkstörningarna yttrar sig redan i unga år...det är uttalet och ordförrådet som är påverkat...om jag fattar det rätt. Man märker det på bvc. Jag funderar som vanligt på det där med förskola. Hur blir det när man sätter 1-åringar i förskola? Separerar dem från sina allra närmaste, med mamma, många timmar varje dag, i många år...alla år fram till skolan börjar? Kan det vara så att vissa barn inte riktigt tål det? Tål några barn det egentligen? Hur påverkas egentligen talutvecklingen av att fostras i grupp...många små jämnåriga barn och få vuxna? Är det bra för barnen? Kanske blir ordförrådet inte så stort när man inte får höra så många ord, inte har någon vuxen att prata med, få svar av, få respons och feedback ifrån? Kanske påverkas uttalet negativt när man inte hör tillräckligt mycket vuxenprat, inte har någon som korrigerar och försöker leka fram rätt uttal? Jag har ofta tänkt på det där med uttalet...att många barn som är förvånansvärt stora inte kan säga tex "r". Kanske har ingen hunnit med att vara hobbylogoped för sina egna barn...Jag var det för ett par av mina barn som inte kunde säga "r"...vi jobbade med "r:n"...och när barna var en 2 år var det fixat. 

Men ingen funderar på varför så många barn har språkstörningar...hela 7-10 %...det presenteras som en självklarhet...så är det bara. Och lösningen finns...inte att barn ska kunna vistas i en rikare språklig miljö...den som hemmet kan erbjuda. Lösningen är...logopeder. Först ställer man till det och sen får man plåstra.