...många små barn...alltså typ en 1-åring, en 3-åring, en 5-åring, en 7-åring och en 9-åring...ja, då fick jag ofta höra av andra att..."oj, vad jobbigt!" eller "oj, här var det full rulle!" eller "hur orkar du..." Det var jobbigt ibland...särskilt med på- och avklädningar när det var blött, kallt, snöigt och så där på höstar och vintrar och tidiga vårar. Det var emellanåt jobbigt att det blev mycket spring och ljud och att det hände oförutsedda saker hipp som happ! Men så väldigt jobbigt var det väl inte direkt...barna var ju lite olika gamla och framför allt...det var mina egna små sötnosar! Sammantaget var det roligt...underbart faktiskt! I alla fall...det var inte riktigt vad jag skulle skriva om egentligen...jag tänkte på det där att om nån har egna barn och de råkar vara många säger och tänker folk ofta att detta ser väldigt jobbigt ut. Frågan är om man tänker samma sak om förskollärarnas situation? Tänker föräldrar när de lämnar in sina barn på att förskollärarna har det jobbigt? Att det är full rulle? (Just det uttrycket är jag smått allergisk mot...jag har hört det alldeles för många gånger av förnumstigt folk som inte kunde låta bli att kommentera mig och mina barn då när det begav sig!)
Jag tror inte att folk tänker på det i alla fall...jag tror inte att folk funderar över hur barna och personalen har det i förskolan direkt. Jag tror att många tror att förskola är något liksom överjordiskt...nåt som lyder under andra lagar än vanliga livet. Ibland tror jag det extra mycket...som när jag ramlar på en fråga från en förskollärare på nätet...Hen skriver att på deras avdelning är de tre pedagoger. De har hand om 14 barn. Av dessa 14 barn kan inte 7 gå själva. De övriga 7 behöver hålla hand när pedagogerna är ute och promenerar. Hur ska de klara av det här? Har de två vagnar är alltså två pedagoger upptagna med själva vagnsdragandet och den tredje har ju bara två händer. Hur bär man sig åt liksom? Frågan är praktisk. Hur ska de göra? Vilka vagnar ska de ha?
Jag ser det mer filosofiskt. Och jag vill inte använda uttrycket "full rulle" här. Jag funderar på hur det är för barnen...att vara ett av de där 7 som inte kan gå och inte ha en egen famn, inte mamma där, inte sitta i en ombonad vagn och se sin mamma i ögonen på promenaden, inte höra hennes röst, inte fråga få svar peka skratta inte somna bli nedbäddad bäras in efter promenaden ligga i famnen...och allt det där man...en mamma...gör med sina småbarn. Hur känns det att vara en av de där 7 som inte har en egen hand, en mammas hand, att hålla i på promenaden...får hålla i ett rep...tulta på led...inte har en vagn att sitta i när benen är så korta och orken tryter...Är det här bra för barn? Är det bra för mammor att överge sina små...förväntas göra det utan en tanke på hur barna har det och vad det gör med dem? Barnets århundrade är nog slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar