Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

torsdag 19 november 2020

Humankapitalet

Det har forskats igen. Nu har man forskat om föräldraförsäkringen. Och vad tror ni att man har kommit fram till? 

Jag tror att ni gissar rätt.

Föräldraförsäkringen är för lång. Man använder sig av en beviskedja där den outsagda tesen är:

föräldraförsäkringen är inte till för att föräldrar (särskilt inte mammor) ska kunna vara hemma med sina barn. 

föräldraförsäkringen är nämligen till för att skapa jämställdhet på arbetsmarknaden. 

Och nu är det så olyckligt här i riket att mammorna har fått för sig dumheter. Och det började de få år 1989. För då förlängdes föräldraförsäkringen med 3 månader. Och de där 3 månaderna lade mammorna rabarber på. Nästan alla av de där dagarna tog de. Och från och med år 1989 har mammorna i Sverige varit hemma alltför länge. 

I Sverige har en lång och fin föräldraförsäkring och en offentligt finansierad barnomsorg. Dessa två fina saker utgör själva fundamentet för den svenska modellen...att föräldrar ska kunna kombinera familjeliv med karriär. Så föräldraförsäkringen är väldigt viktig. Kvinnor ska inte behöva välja...barn eller karriär. Vi ska få båda. Denna modell gäller även i övriga Norden. De nordiska länderna har långa föräldraförsäkringar. Men inte alls så långa som i Sverige där den är 15 månader (om man tar ut alla dagarna i ett svep). I Norge är den 12 månader. Och på Island bara 9. Forskarna frågar sig alltså...är föräldraledigheten onödigt lång i Sverige? 

Och det tycker de nog att den är. Den är ett problem. För mammorna. För de är hemma för länge och det blir för dyrt för företagen. Och kvinnornas löner påverkas negativt. Företagen litar inte på mammorna...de räknar med att de ska vara hemma länge och då satsar de inte på deras löner på samma sätt som på pappornas löner. Och det hela är ännu allvarligare. Det är så allvarligt att de här 3 extra månaderna som infördes 1989 har föranlett att löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade yrken har ökat. 

Så ni förstår allvaret. Det finns nog bara en sak att göra. Korta föräldraförsäkringen. Se till att hindra mammorna från att vara hemma onödigt länge. För ni fattar väl...3 månader...av en barndom...ett mammaliv...det är inga småsaker inte. Det är ett rejält ofog som skapar stor oreda i rikets finanser...för att inte tala om JÄMSTÄLLDHETEN. Den drabbas hårt. Och det är därför rapportskrivarnas slutsats blir:

Kanske är den svenska föräldraförsäkringen längre än nödvändigt?

Kanske borde den förkortas för att bättre värna jämställdhet på arbetsmarknaden? 

Ja, så kan det vara...att bli mamma handlar inte om att ta hand om sina små...det handlar om att bli jämställd på arbetsmarknaden. Humankapitalet måste hållas i schack. Det gäller att varje liten människokugge snurrar på som den ska och inte orsakar något stopp i maskineriet. Barnen...ja, de har sitt eget maskineri att fogas in i. De är viktiga kuggar i jämställdhetssituationen på arbetsmarknaden...som råmaterial för kvinnlig frigörelse. 




8 kommentarer:

  1. Tre månader... jag fattar inte. De flesta kvinnor får ett eller två barn. Inte fler. Det betyder att de, även om de "roffar åt sig" hela föräldraledigheten, dvs 2 x 15 månader, tar paus från lönearbete 2,5 år. Vad kan det spela för roll, i ett livsperspektiv? Vuxenlivet sträcker sig från 18/19 år till 65/70/75 år. Min moster arbetade med egen firma till hon var 78. Mellan 18 och 78 är det 60 (!) år. Vad spelar 3 månader, eller 6 månader, eller 2,5 år för roll då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, 2,5 år är ju ingenting i sammanhanget!

      Radera
  2. Jag undrar: är det bara just föräldraledighet som är farligt för kvinnor? Det finns ju en massa andra sorters "ledighet" från lönearbete också. Är de lika farliga? Eller är de nyttigare på nåt sätt? För vem i så fall? För staten? För skattesystemet? För kvinnan själv? Jag tänker på t ex sabbatsår mellan gymnasiet och universitetet då man ska finna sig själv t ex genom att resa jorden runt i flera år. Eller år som "överliggare", alltså att man är klar med sina studier men dröjer sig kvar på studieorten och läser diverse fristående kurser bara för att det är kul. Sen har vi år som sjukskriven på heltid och deltid, och år som sjuk/förtidspensionär...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Relevanta frågor! Men det är nog föräldraledigheten som är det allra värsta! Antagligen eftersom den kan sätta griller i huvudet på kvinnorna...de kan få smak för det där med att ta hand om hem och barn.

      Radera
  3. Hmm... jag sitter nu och räknar antal arbetsår. Säg att Ada är en ganska normal kvinna för min generation. Hon tar 2-3 sabbatsår då hon bl a är au pair i Frankrike plus jobbar på fårfarm i Nya Zeeland. Sen börjar hon på "fel" utbildning i Uppsala. Velar, funderar. Till slut bestämmer hon sig för lärarprogrammet på 5 år. Efter avslutad utbildning får Ada panik. Hon vill inte ännu ge sig in i heltidsjobb som hon bara hört leder till utbrändhet. Hon håller sig kvar i Uppsala ett år till och läser fristående kurser och festar på nationerna. Vid 28 års ålder börjar hon jobba. Tre år senare får hon sitt första barn. Och nu börjar en karusell med föräldraledigheter, heltidsjobb, sjukskrivning för utmattningsdepressioner, deltidsjobb. Det går runt, runt i 15 år medan hon föder familjens tre barn. Sen lugnar det ner sig på hemmafronten. Hon går upp till heltid och jobbar cirka åtta år. Men slitet med dubbelarbete har tärt för mycket. Hon är sliten och drabbas av en autoimmun sjukdom. Vid 60 tvingas hon i förtidspension. Adas antal år med heltidsarbete: 23.
    Sen tar vi Beda. Beda går raka spåret från gymnasiet till universitetet. Hon går också lärarprogrammet på fem år och kommer ut i arbete vid 25 års ålder. Hon hinner jobba heltid 6 år innan första barnet föds. Sen bestämmer sig Beda för att bli hemma-mamma ett antal år. Hon vägrar stressa med heltidsarbete och kanske bli (kroniskt) sjuk. Hon blir hemma 15 år. Därefter återgår hon till jobb och jobbar till hon är 65. Antal år med heltidsarbete: 25.
    Mina frågor: Beda arbetar LÄNGRE än Ada. Varför får Beda ändå ta emot hånfulla kommentarer från omgivningen? Det behöver inte Ada. Varför är det okej att "finna sig själv" på nationsfester, i flygplan och på Nya Zeeland och inte hemma med samhällsnyttiga projekt som barnuppfostran och klimatsmarta projekt (lappa och laga, odla grönsaker osv)? Vad är det som premieras egentligen? Är det antal arbetsår? I så fall borde Beda belönas mer än Ada? Och individens hälsa, räknas inte det? Är det inte en tragedi för Ada, Adas familj och svenska samhället att en medborgare ska behöva må dåligt och vara sjuk under så många år av sitt arbetsföra liv?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ännu fler spännande reflektioner! Och så mycket viktigt du skriver...för visst är det en tragedi att medborgare drabbas så hårt av de normer som växt fram. Men jag tror att den politiska viljan är att människor ska vara i arbete eller verksamhet oavbrutet. Föräldraskapet ska minimieras till de där kanske 6 månaderna för mamma och 6 för pappa. Vabbet ska kvoteras. Heltid gäller. Sen kanske de är så dumma att de inte fattar att den där viljan aldrig kan bli verklighet...livet kommer emellan. Mammor får kanske fler än 1 barn...det blir sjukskrivningar om man ska vänta barn, ha litet barn hemma, jobba heltid...psyket tar stryk av att överge sitt barn vid så ung ålder även om det är pappan som tar över. Amning tar stryk. Anknytningar bryts. Den psykiska ohälsan ökar. Det blir skilsmässor. Och så vidare. Och så vidare. Det blir dyrt...både i pengar och människors hälsa och välmående.

      Radera
  4. Det blir dyrt, ja! Om vi nu räknar i pengar så landar vi i följande: Adas familj kostar 2,25 miljon mer i barnomsorgskostnader - i jämförelse med Beda som passar barnen själv. Ada kostar minst 300 000 kr i sjukpenning för de tre åren hon är heltidssjukskriven och 150 000 för de tre åren hon är halvtidssjukskriven. Vidare: x antal tusen för 30 psykologsamtal och 15 "stormöten" då läkare, psykolog, chef och samordnare från kommunen ska debattera Adas hälsostatus. Icke inräknat: administrativa kostnader för kommun och försäkringskassa. På det plussar vi minst en halv miljon för fem års sjukpension. Samt kostnad för ftitidshem för barnen i sammanlagt 18 år. OM vi nu ska diskutera vad som är lönsamt i reda pengar, så undrar jag vad i friden som gör Adas familj mer lönsam än Bedas? Enligt mina beräkningar verkar samhället gå 3-4 miljoner back på Adas familj jämfört med Bedas. Och då har jag bara räknat de direkta kostnaderna, inte de indirekta som du nämner. Vad kostar t ex brutna anknytningar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Galenskap. Men statsreligionen kräver såna här offer.

      Radera