Några rapporter om det forna DDR handlar om jämställdheten. Den fanns ju där. De skapade ett jämställt samhälle och det var det bästa med det fallna riket. Så rapporteras det i alla fall. DDR var en diktatur men något gott fanns det ändå i denna diktatur. Jämställdheten. Och jämställdheten kunde åstadkommas med samma medel som vi här i Sverige använder oss av. Billig förskola. Billigt fritids. Och arbetsplikt för alla medborgare. Men det har ju inte vi säger någon. Fast tänk...det har vi. Inte på pappret. Men i praktiken. Och man säger det också. "Alla som kan jobba ska jobba." eller ibland den hårdare varianten. "Alla ska jobba." Och vi är stolta över det. Vi har EU:s högsta sysselsättningsgrad för kvinnor. Ändå är vi inte nöjda.
Jag lyssnar på ett radioprogram på p1. Två förskollärare som även var verksamma i det forna DDR uttalar sig. De berättar om att nästan alla kvinnor, nästan 90 %, arbetade i Östtyskland, ja, det var ju lag på det, att arbeta alltså, och att barnen gick i förskolan. I Västtyskland, fortsätter de, var kvinnorna hemmafruar och männen drog in pengarna. Efter murens fall fick många förskolor läggas ner. Fast fortfarande finns det flest förskolor i öst. Även om de har ökat i väst också. I öst går vartannat barn i förskola och i väst bara var tredje.
De östtyska kvinnorna har mått bra av...man säger "möjligheten" att arbeta...men menar förmodligen "att ha blivit tvingade att arbeta". De blev framgångsrika. De var representerade i företagsledningarna i lika hög grad som männen och detta hänger i. Varför? Jo, kvinnorna fick ett bättre självförtroende. Det får man ju när man tjänar egna pengar. Och en förskollärare berättar att detta lever kvar.
Men när muren föll berättar en annan kvinna, en jämställdhetskvinna, att problem ändå uppstod. De östtyska kvinnorna hade jämställdheten i magen men inte i huvudet. De hade inte behövt kämpa för fri abort eller dagisplatser. Först när muren föll och allt det bra försvann förstod de fördelarna. Aborträtten inskränktes och många dagis lade ner. I öst behövde kvinnor inte slåss för rätten att arbeta (de tvingades istället) eller rätten till fri abort, rätten till att lämna bort barnen. Men i övrigt var samhället patriarkalt. Männen hjälpte inte till hemma. Kvinnorna fick dra det tyngsta lasset och de blev förstås jättetrötta (som här i Sverige också). När muren föll blev många kvinnor arbetslösa. En feminist, Samira, från det forna DDR berättar att många kvinnor blev först glada över att bli arbetslösa (detta översätts inte till svenska men om man kan tyska kan man höra kvinnan berätta och småskratta under tiden)...för vem skulle inte gilla en betald semester (hon syftar antagligen på sambeskattningen man har i väst och väl nu också i öst).
Samira är i alla fall glad över att saker i det gemensamma Tyskland håller på att bli bättre, mer lika de i DDR alltså...tex att alla barn nu har rätt till en förskoleplats och att väst äntligen erkänner behovet av förskola. Och det har lett till att köerna till förskolorna är långa. Samira skrattar när hon berättar att de i väst inte fattar att det är en östtysk idé utan inbillar sig att den kommer från Finland medan man i Finland har sneglat på DDR när det gradvis har infört mer dagis. Och jag skrattar när jag tänker på att ingen av dem fattar att de får tillbaka sin DDR-idé av oss...Sverige. För både Tyskland och Finland och många andra länder härmar ju Sverige och fattar inte att de inför en kommunistisk idé.
I Aftonbladet skriver en gammal kommunistledare om sina tankar kring murens fall. Han kommer också fram till det fanns många bra saker i DDR också. Sånt som var bättre där än i väst faktiskt. I DDR fanns jämställdhet. Det fanns förskola och fritids och detta hade väst mått bra av. Och DDR: skolan var också bättre.
Ja, inte vet jag...jag är ingen expert på DDR...men jag slås av en sak i alla fall...DDR är inte helt borta från kartan. Muren finns fortfarande kvar. Inte en konkret sak i betong men en mental och politisk mur finns. Och den finns här. Här i Sverige förvaltar vi det familjepolitiska idéarvet från DDR. Och vi gör det så bra att någon Wende inte verkar vara i sikte här än på länge. Tvärtom. Vi inspirerar grannfolken att gå över till samma modell. DDR-modellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar