Att bli inlåst

Anna Ekström och Shekarabi skriver i Aftonbladet. De är arga på att KD vill återinföra vårdnadsbidraget och till och med fördubbla det. 

Varför är de arga då? Jo men det är ju så att i riket har vi den här devisen...påbudet...det första budet...att rätta oss efter. "Alla som kan ska jobba." 

Och om mammorna (för det är ju mest mammor) skulle få ett vårdnadsbidrag skulle det rasera allt...skattebetalarna skulle få lägga MILJARDER på att mammor skulle gå hemma istället för att ARBETA. Och BARNEN...ja, de stackarna skulle stängas ute från det språkutvecklande arbetet i förskolan. Det här blir ju extra hemskt i och med att det mest är INVANDRARKVINNOR som skulle nappa på vårdnadsbidragserbjudandet och då skulle både barnen och kvinnorna drabbas. Barnen skulle inte lära sig inte svenska. Mammorna skulle heller inte lära sig svenska. Regeringen ser en utväg ur detta. Att alla barn går i förskola. Visserligen skulle detta vara från 3 års ålder...för den där rätten till obligatorisk språkförskola skulle väl vad jag har hört gälla barn från tre år...och kd vill ju ge bidrag till omsorg i hemmet upp till barnen är 3 år...så egentligen skulle ju Kds förslag inte innebära något hinder alls för de stackars invandrarbarnen. Men det är klart. Egentligen är väl inte Anna nöjd med att barn börjar förskolan vid 3 års ålder. Den riktiga agendan är väl att barn ska in i förskolan så fort det bara nånsin går.

Anna och Shekarabi pratar om arbete. Om att alla måste bidra till det gemensamma i ett starkt Sverige. Och att det inte är rätt att vräka skattebetalarnas miljarder över underförstått lata mammor som vill gå hemma och dra hela dagarna. De glömmer bort att arbete är arbete. Var det än sker är arbete arbete. En mamma som tar hand om barn, tvättar, städar, handlar, lagar mat osv utför ett arbete precis lika mycket som en anställd kvinna som tar hand om barn i stordriften, eller som lagar mat i stordriften, eller städar i stordriften. Skillnaden är bara att den ena gruppen får lön och den andra inte. Miljarder av skattebetalarnas pengar vräks också över den mammagruppen som får lön. De får pengarna, inte i handen, men tingade, till dagisplatser. Det nämner inte Anna och Shekarabi. Förmodligen eftersom de tycker att det är just så det ska gå till. Om folk lyder och gör som de blir tillsagda, alltså lämnar bort sina barn, är pengarna inget problem. Då är penningaregn helt ok. 

Vårdnadsbidraget skulle låsa in kvinnorna skriver Anna och Shekarabi. De menar alltså att mammor, särskilt invandrarmammor, är så dumma i huvudet att de inte kan låta bli att kasta sig över vårdnadsbidraget för att få vara hemma med sina egna barn hela dagarna i tre år trots att de då blir inlåsta. De förstår inte att de blir inlåsta. Det förstår bara Anna och Shekarabi. Eller så förstår de precis. De förstår att man är fri när man tar hand om sitt eget, sina egna barn och att man blir inlåst, eller utelåst, när man tvingas lämna bort sina egna barn för att gå ut i godkänt arbete. Och vad är värst? Att vara inlåst, med tillgång till nyckel, i sitt eget hem tillsammans med sina egna barn eller utelåst utan möjlighet att komma hem till sina små?