Nu har vi kommit in i vardagslunken! Jag går upp klockan 6.50 varje morgon och lagar till frukost till barnen. De äter ägg och bacon eller fil och banan och smörgås eller rostad macka och varm choklad ibland. Sen sticker de till skolan några i stöten och jag pussar och vinkar och önskar en bra dag. Och sen tar jag och 4-åringen itu med vårt. Han får sin frukost. Vi sitter oftast framför tv:n och tittar på barnprogram. Det är mysigt. Han sitter oftast i mitt knä och det är trevligt att ha honom där. Han är på väg att bli stor och det är så härligt att han vill sitta i mitt knä och att han är så liten och rar och att jag får njuta av det här medan det varar. Sen när jag har druckit mitt morgonkaffe och läst tidningen så städar vi undan som vanligt. Bäddar och plockar undan leksaker och kläder och tvättar och dammsuger lite och torkar lite här och där...Det är en hel del att göra och aldrig blir det riktigt färdigt men jag gör så gott jag kan i alla fall. Ofta tar det hela förmiddagen att göra allt som ska göras. Och så lite avbrott för lite pyssel med 4-åringen - vi kanske ritar lite eller står på huvudet lite eller något annat...
Idag ville minstingen ut och plocka blåbär. Han tycker så mycket om blåbär. Han cyklade och jag gick. Vi har så många små skogar där vi bor och det är så mycket blåbär i alla av dem. Det är nog inte så många som plockar verkar det som. Och det är ju bra för oss! Vi var ute en knapp timme och fick ihop en dryg liter stora fina bär.
Vi pratar en hel del med varandra och det är trevligt. 4-åringen har så mycket att säga. Det är inte tyst långa stunder. Han använder ord han hört och det märks hur han njuter av nya ord. Idag gillade han ordet "växt". Jag har väl sagt det när vi jobbat i trädgården kanske. Han kommenterade alla "växter" och ville veta vad de heter. Vi hittade vad jag kallar "rävsvansar" och det tyckte han var ett roligt ord. Och så tittade vi på stjärnmossa och annan mossa och fibblor och en nyponros...
När vi kom hem var det dags att laga mat. Jag hade köttbullar kvar sen i går. Vi tog upp potatis i landet. Det var roligt det också. 4-åringen tyckte det var kul att se hur många potatisar det fanns när vi grävde. Och så plockade vi bönor. De hade blivit lite för stora tyvärr för jag hade glömt att titta till dem de senaste dagarna. Men de var goda för det. Lingonsylten var slut så jag fick hastigt och lustigt koka ny. Jag hade som tur var en hel del lingon från förra året i frysen.
Det blev en god vardagsmåltid. Maken var glad över att få så god mat! Hemlagade köttbullar och egen potatis och bönor och så alldeles nykokt lingonsylt. Och att få äta tillsammans med fru och barn. Det känns lite lyxigt att vi kan ha det så.
När maken åkt tillbaka till jobbet gick vi iväg till mormor och morfar och tog en kopp kaffe efter maten. Det var ett tag sen jag var där och det var mysigt att komma hem till dem en sväng. Efter det gick vi till skolan och mötte storebröderna. Sen gick eftermiddagen i ett nafs. Barnen ville vila sig en stund och då städade jag lite i trädgården. Och så var det tvätten som måste hängas. Sen fikade vi. Blåbär och mjölk och smörgås. Gott var det! Läxorna stod på tur efter det. Jag förhörde 9-åringen på ordläxa och läsläxa. Och så fick han göra lite matte i en gammal mattebok. Och sen förhörde jag 11-åringen på engelskglosor. Och så fick han göra lite rättstavning och lite matte i gamla böcker från folkskolan. Och så var det dags för tyska med 13-åringen. Han hade meningar med perfekt i så de fick han träna på och så fyllde vi på med lite perfektövningar från en gammal realskolebok.
På kvällen var det dags för en klassaktivitet. Det var brännboll och korvgrillning. Det var en trevlig kväll! När vi kom hem var det dags att stoppa de minsta barnen i säng. Jag läste högt för dem och maken hjälpte det största barnet med fysik under tiden. Och så kom mellanbarnen hem från karate och de skulle ha mat. Och sen hjälpte jag största barnet med en skrivuppgift. Han behövde korrekturläsning och lite råd. Och sen ville han sitta och prata lite. Det är mysigt. Jag blir så glad när han dröjer sig kvar och vill berätta något för mig.
Ja, och så var arbetet för kvällen slut. Och klockan var ganska mycket.
Jag tänker att jag är så glad över att vara i kvinnofällan. Jag är så glad över att jag kan ägna mig åt hemmet och barnen. Jag tänker att jag faktiskt jobbar väldigt mycket. Men att jag jobbar med precis det jag tycker om. Jag är så väldigt glad över att jag kan ha det här som ett heltidsjobb utan att behöva jobba med något annat också.
Vad roligt att du är tillbaka och skriver, saknade dina inlägg när du var på semester! Fint att få höra hur era dagar ser ut! Och ja, det är i sanning ett heltidsjobb att ha familj och det är så skönt att höra någon säga det, någon som dessutom älskar det!
SvaraRadera