Sin fulla potential

När jag var liten gick nästan inga barn i förskolan. "Hemma på min gata" var det ingen. Alla barn var hemma på dagarna tillsammans med sina mammor fram till vi började på lekis...tre timmar om dagen...när vi var 6 år gamla. Min mamma och pappa gick inte i lekis heller. De började i skolan när de var 7 år...precis som alla andra barn gjorde då. Så var det för deras föräldrar också. Och deras föräldrar i sin tur. Och så vidare ända tillbaka till folkskolan infördes för alla barn 1842. Folk blev rätt normala Tror jag i alla fall. Jag känner mig normal...och alla de jag gått i skolan tillsammans med genom alla mina skolår verkade helt normala de också. 

Men hade de uppnått sin fulla potential? Vet inte. Hur vet man sånt? Sin fulla potential? Vad är det? Inom vad? Kanske är det så att de allra flesta av oss aldrig uppnår vår fulla potential..inte inom alla de områden vi skulle ha kunnat uppnå den om vi hade tränats tillräckligt. Jag tycker om att måla och teckna. Jag har en viss fallenhet för det. Men jag är långt ifrån min fulla potential inom just detta område. Jag har tränat för lite. Jag har inte utbildat mig i området. Kanske hade jag varit världsberömd konstnär om jag gått i de rätta skolorna och tränat hårt? Vem vet? Jag tycker om att skriva. Med det konstaterandet nöjer jag mig. Jag är inte författare. Kommer aldrig att bli någon heller. Jag vill det för lite. Jag har heller inte tränat mig tillräckligt mycket. Jag har inte utbildat mig heller, aldrig gått några kurser eller utbildningar i skrivande. Jag har alltså inte uppnått min fulla potential inom området. Jag skulle kunna rabbla upp område för område där jag inte har nått min fulla potential. Samma sak med dem alla. Men jag funkar. Jag har två universitetsubildningar. Jag klarade av dem med glans...om jag ska skryta lite. Jag är rätt bildad. Jag har dessutom fått en del barn...tagit hand om dem så gott jag kan. Älskat dem och gett dem mat...hållit dem rena och sett till att de fått sova tillräckligt...låtit dem vara ute mycket... Sett till att de fått göra massa olika saker...teckna och spela instrument, göra gymnastik, vara i skogen, laga mat, snickra, jobba i trädgården...sett till att de fått ett stort spektrum av möjliga intressen. Gett dem grogrunden för att uppnå en ganska hög potential inom en mängd områden. 

Det räcker inte. Och så är det för alla världens barn. Det räcker inte att födas in i en familj och leva med sin familje och börja skolan när man är ca 7 år. Det är inte good enough. Och det finns en grupp människor som verkligen vill ändra på detta. Jag tänker lite på Prussiluskan och hennes kommitté i Pippi Långstrump. Jag ser henne komma med handväskan i högsta hugg och sin förnumstiga röst...hon som vet bäst vad barn behöver. 

På riktigt är det en expertgrupp inom FN. Och i expertgruppen finns en svensk professor, Ingrid, heter hon. I expertgruppen finns många organisationer med...OECD, Unesco, Unicef, OMEP, Global Partnership och forskare från många länder. De jobbar för att alla barn i hela världen ska få gå i förskola senast 2030. Gruppen vill påskynda, utöka och förbättra förskoletjänsterna i alla länder för att barn

ska

kunna

nå 

sin

fulla 

potential.

Det är nämligen bara i förskolan barn kan göra det. Nå sin fulla potential. Vi andra, alla generationer av människor som bara levat i blindo, i hemmen tills vi inte längre var formbara nog, inte längre mottagliga för undervisning av det rätta slaget, vi har inte nått vår fulla potential. Utan förskola blev det inge bra. Men nu...snart...redan 2030 är det dags. Brave New World. Here we come. 

 

En alldeles vanlig

,,,helg är förbi. Det blev inte så mycket av något Valborgsmässoaftonsfirande eller första maj-firande! Men vi hade det bra ändå. Far i huset är fortfarande bortrest och allt blir lite annorlunda än vanligt. 

Helgen fick starta med en skön promenad till vår fågelsjö! Det närmaste fågeltornet var upptaget så vi gick vidare....längst bort till sjöns slut. Där låg svanparet och där traskade två tranor omkring. Ett sothönspar simmade i de smala vattenvägarna bland vattenväxterna. Det var vackert. 

Björkarna har fått sin våriga gröna slöja!

Jag har stickat en hel del! Jag ska försöka bli färdig med en islandströja till en av sönerna innan jag träffar honom nästa gång! Radiolyssning passar bra till...Lundströms Bokradio blev det denna gång..ett samtal med Kalle Moreus. Jag hade förutfattade meningar om honom...och ändrade mig helt. Det var ett djupt, intressant samtal han bjöd på. 

På lördagen åkte några av oss till Ikea. Jag behövde en ny soffa till vår övervåning...den gamla hade sett sina bästa dagar sedan många dagar tillbaka. Den ligger på tippen nu och där hör den hemma! Till några av barnens stora förskräckelse bestämde jag mig för en blommig...och dessutom röd! De vill hellre ha grå eller svart eller vit eller beige soffor. Men det ville inte jag! 

På lördagskvällen kom mina föräldrar och åt middag...barnen underhöll oss en lång stund med piano, elbas och dragspel...sen tittade vi på Muren och på Morden vid Kustvägen...mycket spännande. 

Söndagen inleddes med brunch! Sen var det idrottsträningar och läxläsning och lite trädgårdsjobb. Jag kände mig trött...funderade högt på vad vi skulle äta till kvällsmat...räksmörgåsar? korv och pommes? Ett barn sa att Burgarkungen ligger ju nära. Så fick det bli...allmän glädje utbröt! Vi var extra lata och åt framför tv:n...såg på Oh, Brother Where art thou?"...det var länge sen jag såg den och den var lika underbar som jag mindes den...och barnen gillade den också! 

En rätt trivsam helg var till ända...inte ett enda firande av något slag blev det i år...men det gick bra ändå! 

 

I Finland...

 ...rör det på sig. De vill bli som vi. De har länge haft ett sk hemvårdnadsbidrag så att mammor och pappor som vill kan vara hemma med sitt barn de första tre åren. Men nu verkar dess dagar vara räknade.

En forskargrupp...de forskar ju i Finland också...vid Arbets- och näringsministeriet (varför tänker jag alltid på dystopier när jag hör de där namnen på de där grupperna som finns?) har kommit fram till att hemvårdsstödet leder till sämre lön för mödrar och dessutom är en central orsak till Finlands låga sysselsättningsgrad. Stödet måste alltså bort. 

I Finland har man problem med sysselsättningen. Det är främst två grupper som jobbar för lite jämfört med i andra nordiska länder. Det är män över 50 och kvinnor i fertil ålder. 

Det har funnits ett motstånd mot att röra hemvårdsstödet, främst pga av att det skulle leda till ett ökat behov av dagisplatser och skulle kosta på kort sikt. Men långsiktigt skulle det vara lönsamt. Staten skulle få mer skattepengar om kvinnorna tjänade mer pengar. 

Nu inför man en familjereform som innebär att papporna måste ta ut fler dagar och att föräldrarna kan vara hemma med barnet i 14 månader varefter man kan ta ut vårdledighet tills barnet fyller 3 år med en ersättning på 342 euro plus möjliga tillägg. 

Professorn i den här forskargruppen skulle hellre vilja ta bort vårdbidraget och införa generösare familjeledigheter, tex som i Norge där familjerna får sammanlagt 6+6+6 månader inkomstbaserad ledighet. Detta skulle leda till att barnen började i dagis vid 1,5 års ålder. Och det finns ju mer forskning...det finns vetenskapliga bevis för att det är bra för barnen att komma i högklassig dagvård förhållandevis tidigt. Ja, för det ser man ju här i Sverige...hur bra det är att barnen går i dagis från ca 1 års ålder. Det är ju ren vetenskap. 

Äpplen och päron

Jag läser i Aftonbladet. Det är Annika Strandhäll som skriver. Hon skriver om mäns våld mot kvinnor. Hon skriver att med sossarnas politik blir allt bra. Det ÄR redan bra, vi har världens mest omfattande trygghetssystem för kvinnor, och vi har en fantastisk socialdemokratisk jämställdhetspolitik. Det är inte helt bra. Men det är bra nog. Och det ska bli bättre. 

Men det finns faror. Inte bara de våldsamma männen är farliga, utan också det högerkonservativa blocket, SD och KD. De vill förstöra för kvinnorna. De vill öppna nya vägar för männens våld mot kvinnor. Vad vill de då? Jo, bland annat vill de införa ett flerdubblat vårdnadsbidrag. Detta är inte bra. En viktig förutsättning för att kvinnor inte ska drabbas av mäns våld är nämligen att kvinnorna försörjer sig själva och sina barn. Kvinnorna måste skyddas från de högerkonservativa krafterna, de som vill att mammor själva ska få bestämma lite grand. Kvinnor förstår inte hur farligt det är att vara hemma med barnen. Är mammorna hemma minsta lilla mer än vad Partiet anser lämpligt, är de i fara. De riskerar att utsättas för mäns våld mot kvinnor. 

Jag tycker att det är fult att blanda äpplen och päron och låtsas att saker som inte har med varandra att göra hör ihop. Att mammor eventuellt skulle vilja ta hand om sina små i mer än cirka ett futtigt år ska inte blandas ihop med ett sjukt beteende vissa män har. Det är två olika saker. 

Kvinnoförtryck

 Mäns våld mot kvinnor är på tapeten efter att fem kvinnor de senaste tre veckorna blivit mördade av närstående. Fruktansvärt. Vidrigt. Ofattbart. Det går inte att ta in. Hur en människa kan mörda, slå ihjäl, en annan människa man på något sätt ändå älskat/älskar, kanske mamman till sina egna barn. Men det är inget jag kan diskutera utöver att säga att det är fruktansvärt. Jag vet inget om det. Har inga förklaringar eller lösningar. Har aldrig kommit i kontakt med våldsamma män. Det blir alltså platta, ointressanta tankar jag kan haspla ur mig i ämnet. Men jag läser i tidningarna om det...och i morse när jag scannade igenom DN fastnar jag vid en intressant artikel. Det är fyra kvinnliga författare som ger sin syn på saken. Det handlar om att våldsbrott mot kvinnor är lågprioriterade i Sverige, att det ses som normalt att en kvinna som är hotad av våld ska flyttas...få sitt liv upprivet...när man istället skulle kunna flytta mannen, att man bara lyfter fram det grova våldet och inte pratar om ett mycket större problem...det psykologiska våldet som utgör en stor del av mäns våld mot kvinnor och så vidare. Sen kommer det jag hajjar till vid...

En av författarna säger att våld mot kvinnor är så enormt mycket. "Det är inte bara handen som slår. Det är kanske till och med ganska sällan handen som slår. Våld mot kvinnor har sin rot i ett långsamt verkande kvinnoförtryck, från ogenomtänkt "Du skulle kanske börja banta? till gråzonssex, till "jävla kärring", deltidsarbete och en mamma som tar ut alla föräldradagar och får en skev självbild. En person med skev självbild är ett perfekt offer för våld."

En eskalerande skala mot våldet...från en liten kommentar till det allra värsta...att jobba deltid och ta ut alla föräldradagar...att bli mamma och att vilja (eller är det egentligen mannens vilja vi bär...vi som är hemma länge med våra barn?) ta hand om sina små...är den allra värsta formen av utsatthet...själva grogrunden och fundamentet för våld. Kvinnor som delar lika drabbas inte av mäns sjuka vrede. Jämställda kvinnor går fria. Blir starka och kan stå emot mäns psykologiska våld som urholkar dem och gör dem till framtida våldsoffer. Ja, så kanske det är. Och om det är så det ligger till finns det stort hopp för Sveriges kvinnor. Vi har nämligen den allra högsta sysselsättningsgraden för kvinnor. Våra kvinnor jobbar mest av alla kvinnor. Och kom igen...även om en kvinna tar ut alla föräldradagarna så spelar det väl ingen roll? Det blir inte mycket tid hemma...ett år ungefär. Det är inte mycket av ett helt arbetsliv. Men det är klart...en mammas självbild kanske blir så sänkt av att vara  i hemmet med en go bäbis i ett helt år att hon är helt nedbruten efter den pärsen. Vem vet. Det finns många former av kvinnoförtryck konstaterar jag i alla fall...och de ska inte blandas samman. Mäns våld mot kvinnor är en sällsynt vidrig form av kvinnoförtryck. Att trampa ner mammor och låtsas att tid hemma med barn för en mamma är skadlig för kvinnor...är en annan sort. Lite mer lågmält i sitt uttryck men ändå fruktansvärt. Och vad det gör med kvinnors självförtroende att inte få lov att släppa fram sina moderskänslor...det är det ingen som funderar över. 

Jämställdhetsmyndigheten...

 ...informerar. Det är snudd på kris. Svenska föräldrar sköter sig inte. De delar inte lika på föräldraledigheten. Papporna har skärpt till sig lite och ökat på sitt uttag lite. Men det går långsamt. Takten har avtagit. Pappor tar bara ut 31.3 procent av dagarna. Mammorna roffar åt sig hela, eller tvingas att ta ut, beroende på hur man vill se det, hela 68,7 procent. 

Detta är katastrofalt. Inkomstutvecklingen för män och kvinnor påverkas. Kvinnornas löneutveckling blir dålig. Det kommer att dröja 20 år innan vårt land kan klassas som jämställt om det ska fortsätta i nuvarande takt. 

Det verkar som om mammorna ändå har fattat hur dumt det är att vara hemma med barn för de har minskat sin mammaledighet. Det är de där karluslingarna som måste skärpa till sig. De måste ta ut fler dagar. Det finns ju en gräns för hur mycket en mamma kan minska sin föräldraledighet. Kanske vore det en bra idé att införa spädbarnsdagis igen? Papporna har ingen lust att ta hand om småungar, och mammorna verkar också hålla på att tappa intresset. Tänk var mycket jobb som skulle skapas om barna kunde lämnas bort tidigare. Och vilken löneutveckling kvinnorna skulle få om de fick jobba ännu mer. Och, betänk hur mycket mer barnen skulle lära sig inför framtida skolprestationer om de fick ännu mer tid på sig att undervisas enligt en läroplan av proffs. 

Äh, det där är väl inget att hetsa upp sig för. Det är ju bara att lagstifta. Hälften av dagarna till mamma och hälften till pappa. Korta ner skiten rejält också när man ändå är igång. Det är ändå ingen som har lust att ta hand om småungar. De är bara till besvär. In med dem bara på arbetsmarknaden så att de gör lite nytta för sig och ger arbetstillfällen och möjlighet för kvinnorna att jobba på sinlöneutveckling, göra karriär och jobba ihop en toppenpension. 

Helgen...

 ...är slut och vardagen är här! En härlig helg hade vi trots att far i huset är borta på jobbresa. Det blev en blandning av nytta och nöje...trädgårdsjobb, tvätt, matlagning, förrådsstädning, tv och en fin långpromenad!

I lördags åkte vi ut på "landet" och gick på vårvarma grusvägar mellan hyggen och skogar och porlande bäckar! Vi brukar gå här någon gång varje år...på de här vägarna cyklade min mamma och hennes familj för att hälsa på hennes mormor och morfar som bodde i ett torp här. Jag tycker så mycket om den här platsen och den här vägen! 

Torpet ligger i slutet av vår promenad och det känns alltid lite speciellt när man ser huset skymta fram längst upp i backen!

En bit från huset ligger ladugården i en hög...det är allt som återstår av den...gamla stockar och brädor!

Vi satte oss på hygget bakom huset och drack kaffe och åt toscakaka som min far bakat! Det var varmt och skönt i sluttningen och talgoxar och hackspettar gjorde ljud omkring oss...resterna av en död mus låg på en stubbe...en uggla i farten? En mystisk hög med bajs...en son googlade lite och gissa vad det var?...tjäder! 

Vi försökte hitta en stig ner mot sjön...en av mammas morbröder hade tydligen gjort i ordning en liten strand här för länge sen...kunde vi hitta den? Kanske...men ändå inte...men vattnet var högt, mycket högre än vanligt och sjöarna är annorlunda nu än förr...stigen tyckte vi att vi hittade spår efter men mycket händer på några decennier! 

Ett till torp finns längs vägen...här bodde min mammas moster och morbror. Nu hade ett par köpt det och var i färd med att renovera det! Vi pratade en lång stund...vi fick gå in och titta i huset! Roligt för mamma att återse huset hon lekt i som barn och för mig att få se hur det såg ut! 

En härlig utedag fick vi tillsammans!