I förrgår gjorde vi en liten roadtrip i östra Värmland. Jag och min man firar silverbröllop i år och vi ville åka till kyrkan där vi gifte oss! På nätet hade vi läst oss till att kyrkorna i Filipstads stift skulle vara öppna varje dag under hela sommaren. Men när vi kom fram till Brattfors kyrka var den tillbommad och låst. En snabb check på internet visade att öppettiderna nu att kyrkan bara var öppen på tisdagar. Jaja, så kan det gå...vi tittade på kyrkan utifrån och den var ju fin...lika fin som för 25 år sen...och det var roligt att vara tillbaka igen (det har vi inte varit på många, många år) och minnas lite.
Så här unga och fina var vi när det begav sig!
Kyrkan är så fin och gullig och man ser att Brattfors varit fint en gång i tiden...det finns några gamla fina hus...men tiden har nog runnit ifrån Brattfors...det är så mycket som är förfallet och förfulat...
Gravarna på kyrkogården vittnar om det storslagna förflutna...familjen Geijer köpte Brattforshyttan i början av 1800-talet av de bergsmän som tidigare ägde den.
När vi ändå var i Brattfors ville vi förstås se själva hyttan. En skylt satt mitt emot kyrkan...9 km...och så pekade skylten in mot skogen. Vi löd och körde på vindlande grusvägar...ingen hytta dök upp...men en vandrare i sällskap av en tax. Vi fick väganvisningar och efter en mil eller så var vi tillbaka i Brattfors...hyttan låg alldeles om hörnet från kyrkan sett...men dold av växtlighet! Snacka om miss i skyltningen!
I alla fall...det var en imponerande byggnad...som hyttor är...fast rätt förfallen...Hyttan omnämns första gången i 1540 års jordebok över Värmland. Då var det en Mulltimmerhytta byggd i sten, timmer och mull som ägdes av fyra bergsmän. 1615 byggdes en hammare i närheten av hyttan för vidareförädling till smidbart stångjärn. På 1640-talet byggdes ännu en hammare. Och som sagt sålde bergsmännen de flesta andelarna i Brattforshyttan till brukspatronen Christoffer Reinhold Geijer. Hyttan blev den största tillgången i patronens brukskomplex som näst Uddeholm AB var det största i Värmland. 1835 byggdes Brattforshyttan om med en stenmasugn som den fösta i Värmland. 1813 köptes hyttan av Uddeholm AB och 1920 lades den ner.
Hyttan ligger på ett dramatiskt ställe...precis invid en brusande fors med hög fallhöjd!
Efter den lilla hyttvandringen och lite medhavd lunch gick färden vidare till Hennickehammars herrgård där vi åt vår bröllopsmiddag! Vi nöjde oss med att promenera runt lite och valde bort lunch eller fika...vi var för snåla och så har man kommit av sig lite med restaurangbesök pga coronat.
Det är så vacker natur runt Hennickehammar...frodigt och med allt vatten. Spår efter järnhanteringen finns här och där också.
Sista anhalten på vår lilla roadtrip blev Filipstad. Vi ställde oss i centrum och flanerade lite. Man slogs av två saker...hur fina de gamla husen är och vilken tur Filipstad har som har så många av dem kvar...
...och vad synd det är att så mycket är förstört och ersatt av fula 60-och 70-talsmonster...
Som alltid undrar jag hur man tänkte...tyckte man på allvar att det högra huset var finare än det vänstra? Man måste väl ha gjort det? Eller? Hur är det möjligt? Var det nån slags hjärntvätt?
Man fick försöka tänka bort det fula...fast det är svårt för det är ju liksom överallt...som skamfläckar mitt i det vackra...Nils Ferlin till exempel får sitta där framför det anskrämliga...undrar vad han hade skrivit om det om han hade levat nu?
Gunde (Torparvisan) Johansson får också stå framför hyreshuskaserner och le.
Vi hade i alla fall en riktigt trevlig liten resa tillsammans...fem i familjen och min mor och far. Vi fick se mycket fint och intressant och hade stoff med oss hem att prata om och tänka på. Till kvällsmaten blev det diktläsning...jag tog fram Ferlindiktsamling och läste högt...Inte ens, Barfotabarn, Kärleken kommer...
Stilla sova de nu
De har sopat sin port, de har stängt sin dörr
för all vind som blåser förbi.
Ja, här sova de nu - de som levde förr,
de som sörjde och log som vi.
Stilla sova de nu - så i vår so mi höst,
och en ann är så god som en ann.
Fastän djupast och bäst sover den i vars bröst
den djupaste ångesten brann.
Så vackert! Det finns så många fina ställen i Sverige som står och förfaller nu. Uppdrag granskning satte ju Filipstad på kartan för något år sen, och det lät bekymrade. Själv körde jag igenom området för något år sen, minns bland annat att vi stannade i Lesjöfors och det kändes lite obehagligt. Hus som stod och förföll, trasiga fönster osv. Tomma industrilokaler... Deppigt.
SvaraRaderaVisst är det förfärligt att landsorten utarmas. Jag tänker att det finns så många anledningar till det och att en stor sån är tvåförsörjarsamhället...vilket gjorde landsorten extra sårbar.
Radera