Idag kan man läsa att företaget SBB köper en fastighetsportfölj med förskolor i Norge till värdet av 4 250 miljoner norska kronor. 4,2 miljarder svenska kronor. 138 fastigheter ingår i portföljen.
Det är förstås jättekul för aktieägarna. Men ändå...för mig känns det lite konstigt. Det blir så tydligt att barn har blivit marknad. Att barnen måste förvaras på annan plats än i hemmen är något man kan tjäna pengar på. Jag blir lite yr när jag tänker på det. Man tänker att man skaffar barn för att...ja, varför egentligen...för att den biologiska driften styr oss dit? Man tänker att man får ett gulligt litet barn...ett knyte att älska och värna...lotsa fram genom livet till vuxen ålder...att det är någon slags privatsak...och samtidigt en stor sak...barnen är framtiden...utan barn blir det inget sen. Det tredje syftet med barnanskaffning är något som svävar högt över oss...utanför vår egen tankevärld...barn genererar pengar...barn är bra...de skall förvaras i fastigheter som någon kan äga och hyra ut och sälja vidare. Och så kommer annat till förstås...maten som levereras, tillreds, upphandlas. Lokalerna som städas. Vilka är involverade i det? Vem tjänar pengar på allt detta som är så dyrt för skattebetalarna? Föräldrar tvingas indirekt att leverera sina barn till verksamheten, bistå med råmaterialet för en hel marknad...något som kostar skattebetalarna stora summor pengar och som genererar stora summor pengar i någon annan ände. Är det inte något lite dickensiskt över det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar