Coronaspecial 31 - bekymmersamt

Nu är det kris i förskolan. Corona har ställt till det. Inte tillräckligt många föräldrar skickar sina barn till förskolan. Det är dystert. I mars var det dystert i alla fall. Det kunde vara 90 % frånvaro på vissa förskolor. Eller 80 %. Det kan också ha varit 70 % frånvaro. Lite olika på olika ställen. SKR vittnar om att det har varit glest i förskolan under delar av pandemin. Det allvarliga är att frånvaron har varit högst i områden som är socioekonomiskt utsatta. Det har blivit lite bättre...mer normalt men i de utsatta områdena släpar det efter. I andra delar är det nästan full närvaro och där har det heller aldrig varit under 50 % under pandemin.

En förskollärare berättar att vissa barn har varit borta mer än halva terminen. Det är starkt oroande. Förskolan är den enda kontakten de här barnen har med det svenska språket. Detta påverkar språkutvecklingen.

Varför är det så här då?

Jo många föräldrar är oroliga för smittan.
Många lyssnar inte på svenska nyheter.
De vet inte vilka råd de ska följa.
De lyssnar på råd från andra länder där det är andra regler som gäller.
Många i de utsatta områdena bor i generationsboenden och de vill inte ta hem smittan till mor- och farföräldrar.

Förskolläraren tycker att det ligger för stort ansvar på förskolepersonalen att informera och locka tillbaka barnen.

I andra kommuner har man gått ut med kampanjer på olika språk för att tala om vad som gäller: FRISKA BARN SKA VARA PÅ PLATS.

Men det går ju inte att ställa direkta krav på föräldrar till förskolebarn. DET RÅDER INGEN SKOLPLIKT FÖR FÖRSKOLAN.

Det här kan få stora konsekvenser...alltså att barn har varit hemma från förskolan i mer än en halv termin. Dessa barn kan få svårt att klara av skolan senare.

Det finns heller ingen anledning att hålla barn hemma. Barn blir inte smittade av corona. Skulle de ändå bli sjuka får de mildare symptom än de vuxna. Barn smittar inte varandra. Det är ovanligt med smittspridning inom skolans värld. Det är därför inte skolor har stängts i Sverige.

Ja, så är det i Sverige. I andra länder kan man tydligen stänga förskolor och skolor och ändå hoppas på att de stackars invandrarbarnen kommer klara av sin språksituation framöver. Det verkar ju också som om barn faktiskt klarar av att komma till ett land lite senare än vid 1 års ålder...tom under lågstadietiden...eller kanske ännu senare...och ändå lära sig svenska nog för att klara av sina framtida liv. Alice Theodorescu (5 år). Theodor Kallifatides (26 år). Det skulle kunna vara så att barn kanske tom mår bra av att vara tillsammans med sin mamma och ev syskon när de är små...bättre än att träna språk (i stora barngrupper med få vuxna) i tidiga år...få lära sig sitt eget språk ordentligt av en närvarande förälder. Man vet inte riktigt. Det pratas aldrig om det.

Ja, det får vara hur det vill i alla fall. Rapporten om det dystra läget i förskolan...att det efter drygt en halv termin av hemmavaro för små barn skulle uppstå så stora problem att de kommer att ställa till framtida bekymmer...är illavarslande. Tycker jag. Det är illavarslande att man pratar om att det finns en regel för en frivillig skolform...en regel som säger att barn SKA vara i förskolan. Det är illavarslande att man tycker att det är ett problem att skolplikten inte gäller förskolan. Man kan inte ställa krav på förskoleföräldrar. Man får köra med propaganda istället. Man får locka och upplysa...upplysa om den regel som finns. Barn SKA vara i förskolan.

Man får se vad framtiden bär i sitt sköte. Kanske kommer skolplikten att krypa ner i åldrarna? De flesta lyder. Pandemin visar tydligt på att det finns problematiska element i riket. Invandrarmammorna i socioekonomiskt svaga områden. Det är inte så konstigt att det just är de tänker jag. De är kanske redan hemma? Deras förankring på arbetsmarknaden är svag. Kanske fick de en extra chans...en giltigt skäl att frångå regeln...varför inte ha barnen hemma om de ändå är hemma? Detta kan inte de strömlinjeformade svenska mammorna unna sig i samma grad. De har sin uppgift på arbetsmarknaden...de funderar inte över regeln som gäller. De lämnar snällt sina barn till förskolan. Som man ska.

Sorgligt är det hursomhelst att leva i ett land där barn inte antas kunna fostras i hemmet ens de första 6 åren av sitt liv. Sorgligt är det att leva i ett land där barn anses behöva fostras på institution för att utvecklas som de ska. Sorgligt är det att leva i ett land där moderskapet är totalt avvecklat. Och sorgligt är det att leva i ett land där man bara pratar om nyttan med allt...där barndomen alltid bara handlar om hur det ska gå i skolan sen...aldrig om hur barnen mår.