...går, en efter en. Vi har tappat räkningen på hur länge lovet har varat och inte börjat räkna på när det är slut ännu. Det känns skönt. Vi gör inget särskilt. Jobbar och vilar i en bra blandning bara.
Men i förrgår var vi på utflykt till en större stad i närheten. Vi gick på stan och gjorde några fynd. Sen åt vi på en restaurang vid Vänern. Och så åkte vi till en natur/lek/park...friluftsområde...så där med djur och växter och caféer och kiosker och sånt. Och sen blev det en tur till IKEA för lite småshopping och kvällsmat. Det var roligt. Fyra av barnen fick vi med oss. Den äldsta jobbade och den näst äldsta var på vift i Stockholm tillsammans med en kompis och hans familj. Det äldsta av barnen som var med tyckte först att det var lite trist att vara ensam "stor" som han uttryckte det men det gick fort över och han både snackade med oss vuxna och lekte en hel del med särskilt sin minsta bror och verkade tycka riktigt mycket om det. Det är roligt när man ser hur tid tillbringad tillsammans gör gott och lockar fram barnasinnet och leklusten igen.
Igår jobbade vi hela dagen med huset och tvätten och trädgården. Men fram emot kvällen lade vi ner arbetet och tog en liten kvällspromenad tillsammans med de två yngsta. Vi gick på ett järnvägsspår (där tågen går mycket sällan och vi vet när de går) för de små hade varit där med sin morfar häromdagen och hittat så mycket roligt skrot där...stora spikar från syllarna och skruvar och så fina stenar. De hittade en del nu också. Sedan vek vi av och slog in på stigen som går runt vår lilla fågelsjö. Det var svårt att ta sig fram för allt gräs och vass men det var ändå värt det för vi såg en hel del intressanta saker...grodor och tranor som flög över sjön, fina fjärilar och vackra blommor och så korna som hade strövat långt bort ända till änden på sjön...där stod de och idisslade i det höga gräset och såg ut att ha det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar