Campingsemester i Normandie och Bretagne!

Vi har varit ute på långresa! Vi styrde kosan mot norra Frankrike och semestrade i Normandie och Bretagne. Vi reste tillsammans med våra sex barn och mina föräldrar så vi var ett stort sällskap som semestrade tillsammans. Vi hade det jättekul tillsammans och allt gick smidigt och bra! Vi hade planerat en hel del innan vi gav oss iväg. Tältplatserna var bokade och även övernattningshotellen förbokades. Vi hittade en camping i Normandie, i la Manche som verkade bra utifrån beskrivningen på internet att döma och den motsvarade våra förväntningar många gånger om. Både tältplatsen och naturen runtomkring var toppenfina. Den andra tältplatsen i Bretagne hade mina föräldrar varit på för 20 år sedan och de hade tyckt mycket om den. Det gjorde vi nu också! Vi tog tre dagar på oss att ta oss till Normandie och övernattade på två olika Ibis-hotell. Mycket smidigt! Alla i familjen gillade tältlivet. Det är mysigt och skönt att vara utomhus nästan hela tiden och även när man är i tältet känns det ju lite som att vara ute. Man kommer varandra så nära när man är tillsammans så mycket mer än man är i vardagslag. Man har inte tv och dator och mobilerna får en mer undanskymd plats. Man pratar mer och även de äldre syskonen börjar vara med och leka lite mer. Man hjälps åt mer.

 

Vår första camping låg på en höjd alldeles nära havet. Stranden låg i en bukt och tidvattnet gjorde att den varierade i storlek. På morgnarna var det bara vassa stenar och virvlande vatten men på eftermiddagen var den alldeles enorm. Överallt växte hortensior i alla de färger. Folk verkar vara galna i att göra fina trädgårdar och extra förtjusta verkar de vara i fint klippta häckar och just hortensior. Vi tittade och beundrade och fick massor av nya idéer med oss hem.

 

Stranden vid lågvatten.

Underbara hortensior!

Vi gjorde tur till Omaha Beach och den amerikanska krigskyrkogården som ligger alldeles över stranden. Barnen är intresserade av andra världskriget och vi har läst en hel del om D-dagen. De tyckte att det var intressant att se var allt ägde rum. Det var spännande att tänka sig in i hur det kan ha varit för 70 år sedan men också så tankeväckande och sorgligt.

Alla dessa vita marmorkors med namn på unga män - så vackert och så fruktansvärt.

Omaha Beach.

Efter kyrkogården åkte vi vidare till Pointe du Hoc - en brant och hög klippa där det fanns ett starkt tyskt fäste. Amerikanska och engelska soldater hade tränats i bergsklättring för att klara av att ta sig upp på klippan. Många, många klarade sig inte. Det var ett spännande ställe för unga killar - massor av ruiner av bunkrar och bombkratrar. Naturen var underbart vacker.

En liten avstickare blev det till St Mère Eglise - den första staden som befriades av fallskärmshoppare. I kyrktornet hänger en docka av en fallskärmshoppare. En amerikansk fallskärmshoppare fastnade där och blev hängande där i två timmar innan han togs ner av en tysk soldat. Dockan hänger där som ett minne av händelsen. Själva byn var så fin och mysig. Kyrkan var också mycket vacker.

Vi läste i våra turistbroschyrer och såg att Frankrikes näst vackraste stad, Barfleur, skulle finnas i närheten. Lite lustig text - hur vet man att staden är just näst vackrast? Vilken är vackrast? Vi blev lite nyfikna i alla fall och åkte dit. Det var verkligen en vacker stad! Alla hus var i sten och gråa och gamla och vackra!  

En dag gick vi en promenad längs en stig ovanför vår camping. Det var en fin vandring. Hela La Manche är ett naturskyddsområde och man förstod varför. Växtligheten är så vacker och annorlunda jämfört med hur det ser ut utanför området. Växtligheten är låg. Ormbunkar och ljung täcker allt och buskar som nästan ser formklippta ut sticker upp. Björnbär och slingerväxter snor in sig i den andra växtligheten. Färgerna är starka - mörkt olivgrönt som bakgrund och skarpa färgklickar i en skarp lila färg lyser här och där.



På promenaden stötte vi på två hästar. De stod på taket till en gammal bunker från kriget och tittade lite tvekande på oss.

 

Efter en vecka var det dags att resa vidare mot Bretagne. Vi stannade till på en tysk krigskyrkogård. Här ligger ca 22 000 soldater begravda. Stämningen här var stillsam och allvarlig. Svarta kors av sten stod fem och fem med jämna mellanrum och gravstenarna utgjordes av mörka stenplattor.

På vägen vidare passerade vi Mont St Michel. Vi brydde oss inte om att besöka det gamla klostret men det var ändå roligt att se det på avstånd.

 Vår camping i Bretagne låg precis vid havet. Härligt att kunna bada när man ville, samla snäckor, titta på fantastiska solnedgångar varje kväll, spela boll och tennis på stranden...

Längs kusten gick en gångstig in mot närmaste stad, Dinard. Den provade vi en dag och det var en fin naturupplevelse. Stigen gick nära havet och det var roligt att se kusten från så nära håll. Fast det var lite läskigt också emellanåt, branta stup ner mot vassa klippor.

Små stränder som man bara kan nå från gångstigen.

Framme i Dinard! Det var roligt att gå runt och titta på alla vackra stenhus som fanns överallt.



I Dinard fanns en saluhall som var öppen varje dag. Det var så roligt att gå runt och titta på all mat. Stan hade bara en befolkning på 15 000 men ändå var utbudet så enormt stort!



En dag åkte vi till Cancale - en mysig stad men alldeles fullsmockad av turister. Vi körde runt lite men hittade ingen parkering. Vi köpte däremot ostron av en lokal ostronodlare. 

En annan dag åkte vi till St Malo som har en gammal stadsdel omgärdad av murar. Stan ser gammal ut men det mesta är återuppbyggt efter div eldsvådor och även förstörelse efter andra väldskriget. 

St Malo var en riktig turiststad. Det var affärer med souvenirer och prylar över allt. Men det var ändå roligt att gå runt och titta. Mest gillade vi att titta på alla godsaker som fanns överallt - fransk nougat, choklad, glass, kakor....

Vi testade lite nougat och köpte oss varsin glass! Mycket gott tyckte vi alla!

Dinard var en så mysig stad och de gånger vi var inne vid torget var det musikunderhållning. En dag hade sjöräddningssällskapet ett uppträdande. De sjöng sjömanssånger och det spelades dragspel och piano till. Jättefint! 

 

I närheten inåt land fanns en annan, äldre stad, Dinan. Dit åkte vi en dag och strosade runt bland gamla trä- och stenhus från medeltiden. Det var jättemysigt. Vi åt crêpemeny på ett litet crêperie. De små barnen var lite tveksamma till galetterna men när de väl fick smaka så tyckte de att det var jättegott!

  

På vägen hem övernattade vi i Lübeck igen. Vi kom fram lite tidigare än vad vi hade trott och hann gå och titta lite i stan. 

          

Så var årets semesterresa till ända! Det var riktigt roligt tyckte vi allesammans. Skönt att komma hemifrån och se en massa nya saker, leva i en annan rytm, vara tillsammans, få reda på en massa som vi inte visste innan...