Sensommar!

Vardagen är igång igen och fastän skolan bara varit igång en vecka känns det redan ganska gammalt och vant. Alla har kommit in i sina rutiner och tycker att det känns bra. Ja, de tidiga morgnarna är väl inte så kul men det är roligt att komma igång och få något gjort, träffa vänner...Förhoppningarna är stora hos barnen. De längtar efter att lära sig mycket, att det ska bli lite svårt, att utmanas...Jag hoppas så på att de inte ska bli besvikna.

 

Jag och 3,5-åringen är hemma. Vår vardag är också i full gång. Vi städar och tvättar och röjer, lagar mat och bakar bröd precis som vi alltid gör. Vi gör yoga och gymnastik, ritar och sjunger, är ute och går...Det är roligt.

 

Det är lustigt det där med att vara hemmafru. Tiden är så annorlunda än när man yrkesarbetar. Mitt arbete pågår hela tiden och tillfälle till pauser kommer och går lite då och då under dagen. Arbete och fritid vävs samman och går inte riktigt att separera. Vad är vad? Är det arbete när jag ritar med mitt lilla barn? Nej, det är det ju förstås inte. Fast om det hade skett på en förskola hade ju förskolläraren betraktat sin insats som ett arbete. Matlagningen - är det ett arbete? Jo, ibland är det verkligen det. När jag är trött och inte har någon fantasi. När det känns tungt att stå där vid spisen igen. Men oftast är det ju roligt. Det är roligt att fixa till goda maträtter till mig själv och resten av familjen. Det är roligt när barnen kommer hem och sniffar redan när de öppnar dörren och utropar att det luktar gott.

 

Igår arbetade vi inte alls på förmiddagen. Vi var ute och hade det bra i naturen. Vi promenerade vid en liten sjö och plockade blåbär och lingon, tittade på grodor och andades frisk och fuktig sensommarluft. Det är så roligt att vara ut med lillen. Han pratar och funderar. Han är nyfiken på allt som finns att titta på - svampar, djur, växter...Han älskar att använda sin kropp - springer, hoppar, klättrar...Det är en fröjd att se honom "in action" och jag är så glad över att jag får uppleva det med honom på heltid.

Sommaren är härlig men sensommaren och hösten som väntar bakom hörnet är också helt underbar. Färgerna, dofterna, luften...Molnen och skogen som möter sin glänsande spegelbild...förtrollande vackert.

 

Vi har knappt sett till några blåbär i skogarna i år. De få som finns har varit små och torra. Det har inte blivit några alls plockade alltså. Men här fanns de! Många och stora!

 Lingon fanns det också gott om! Helt mogna redan så det brådskar att plocka dem.

En liten groda kom hoppande över vägen. Den tyckte lillkillen om förstås. Han ville hålla och klappa och vi fick prata en hel del om hur man håller och att man ska vara försiktigt och släppa tillbaka den nästan på en gång.