I helgen gick vi en promenad till ett fågeltorn. Vi hade kikare med oss och tittade efter fåglar förstås. Vi såg några änder av olika slag men de var lite för långt bort för att vi skulle kunna se vad det var för några. Jag och 8-åringen håller på att samla blommor. Vi pressar dem och tänker klistra in dem i ett album. Jag berättade om Linné för någon vecka sedan och då fick 8-åringen idén om att försöka göra ett eget herbarium. Under vår promenad kunde vi samla på oss massor av blommor. Vi gick en bit på en gammal järnväg och där blommade det extra mycket.
Aldrig har vi sett så många lupiner som i år. De är så vackra och skiftar i alla möjliga färger. Det verkar som om de blandar sig med varandra och skapar nya varianter.
Käringtand
Rödklöver
Teveronica
Bergssyra
Åkerförgätmigej
Kråkvicker och smultron
Gökblomster
Humleblomster
Ekorrbär
Prästkrage
Älskar den här tiden med ljuset, färgerna, ljuden från alla fåglar och dofterna från blommor och växter. Det är något visst med att gå på en järnväg. Rälsen verkar fungera lite som ett värmemagasin. Kanske är det metallen eller gruset som ligger runtom. Det är varmt och doften är härlig. Blommorna verkar trivas för det var alldeles fullt längs rälsen. Det är något fascinerande med järnvägen som fortsätter långt bort i fjärran. Rälsen inbjuder till att gå balans och syllarna till att försöka gå med den steglängd som krävs för att komma från syll till syll. Man ska förstås inte gå på järnvägar - det är ju livsfarligt. Men just den här är det ingen fara med - det kommer inte några tåg här mer än en gång i veckan - och då går vi inte ut på rälsen och barnen är informerade om att man absolut inte går på några järnvägar om man inte är absolut säker på att det är ofarligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar