Uselt

Förskoleupproret har kämpat i åratal för att åstadkomma några förbättringar. De har inte lyckats. Nu verkar de ha tröttnat…eller så var det det där förslaget om obligatorisk förskola från 2 år som fick dem att ilskna till ordentligt. De har i alla fall skrivit en debattartikel nu…som är riktigt tuff i tonen och inte skräder orden när det gäller kvaliteten på förskolan i Sverige.  

Förskoleupproret skriver att de nu äntligen förstår hur det hänger ihop…att politikerna som röstats fram inte är framröstade för att de kan något om det de pratar om eller har meriter från den verksamhet de representerar…utan för att de är bra retoriker.

Förskoleupproret säger att de som jobbar i förskolan måste få vara delaktiga i de beslut som rör undervisning och omsorg…men framför allt i besluten som påverkar barnen…”mottagarna högst upp i kedjan.”

Förskoleupproret kommenterar att Anna Ekström och riksdagen är stolta över svensk förskola…men att detta en falsk stolthet…

”Det är bortom allt tvivel att kvaliteten i svensk förskola bokstavligt talat är usel och långt ifrån jämlik.”

Visst är det skrämmande? Att de som jobbar inom förskolan tycker att svensk förskola är usel och att politikerna, de som bestämmer, inte vet om det…eller ännu värre…vet om det men fortsätter ändå.

En sak funderar jag dock på…Förskoleupproret säger att de som jobbar i verksamheten måste få vara delaktiga i de beslut som fram för allt rör barnen…”mottagarna i kedjan högst upp”…(blir man inte lite ledsen över att våra barn har blivit ”mottagare” i en kedja?) …visst, jag är med på det…förskollärarna och andra som jobbar i själva verksamheten måste lyssnas på…de vet hur det ser ut i ”verksamheten”. Men det är sorgligt ändå tycker jag…var är föräldrarna? Ska vi också få vara med och säga till om hur vi tycker att våra barn ska ha det? Duger vår omsorg?  Om förskolan är usel…ska vi verkligen vara tvungna att skicka dit våra små? Ska vi inte själva kunna ta hand om våra egna barn? Och detta borde väl gälla även om vi nu hade en toppenförskola? Förskola är förskola. Föräldrar är något helt annat. Ett land där man helt har tänkt bort föräldrarna…skilt föräldrar och barn åt både i praktiken och teorin…ett land där förskola är norm och föräldrarna osynliga leverantörer av barn till en ”verksamhet”…vad är det för land? För mig är svaret enkelt…ett uselt land. Och usla land får usla ”verksamheter”. Tror jag.

Sjukskrivningar

Det har forskats igen. Nu har man forskat om Sjukfrånvaro vid psykiatriska diagnoser. Det låter allvarligt...psykiatriska diagnoser...men det verkar som om man faktiskt menar stress...folk som blir utmattade av stress och därför blir sjukskrivna. Det finns då olika typer av stress...kortare stressreaktioner, sk akuta...och så utmattningssyndrom som resulterar i långvariga sjukskrivningar. 

Rapporten är lång men slutsatserna blir:

- kvinnor har en betydande överrisk för sjukfrånvaro i psykiatrisk diagnos. Särskilt stor risk har kvinnor att drabbas av stressrelaterad psykisk ohälsa...41 % större risk än för männen. 

- psykiatriska diagnoser dominerar bland yngre människor. Risken är som störst i åldrarna 25-39 år för både kvinnor och män. 

- om man har barn i förskole- och lågstadieåldern ökar risken för stressrelaterad psykisk ohälsa.

- om man är frånskild ökar risken för psykiatrisk diagnos.

- kvinnor och män som har många barn har större risk att bli sjukskrivna i för stressrelaterad ohälsa. 

- stressrelaterad psykisk ohälsa i form av utmattningssyndrom är vanligare bland individer med barn mellan 3-8 år. 

- det finns en tendens till högra sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser i pendlingskommuner samt i storstadsområdena. 

Vad beror detta då på?

- bristande balans mellan familjeliv och arbete har betydelse. Det har tidigare studier visat nämligen.

- kvinnor tar oftare ett större ansvar för barn och familj.

- dubbelarbetande män reagerar likadant som kvinnor på hög belastning.

Vad gör man åt det hela?

- ökad jämställdhet i både arbets- och familjeliv skulle minska könsskillnaderna i sjukfrånvaron och den stressrelaterade psykiska ohälsan.

- samhället kan arbeta hälsoförebyggande genom att skapa förutsättningar för goda uppväxt- och livsvillkor för barn och unga oavsett socioekonomisk bakgrund, tex genom utbildningssystemet.

- livsstil och levnadsvanor har stor betydelse för hälsa och sjukfrånvaro...tex alkoholkonsumtion, rökning, motion och matvanor. Individen kan alltså ta eget ansvar för att leva bättre och därmed bli friskare och inte bli sjukskriven i stress. 

- arbetsgivarna ska också ta ansvar för att stötta individernas hälsa. 

- vissa jobb är tyngre än andra...vård, skola, omsorg och offentlig förvaltning är riskbranscher. När det gäller psykiatriska diagnoser är det värst i offentlig förvaltning, utbildning samt vård och omsorg. Sjukfrånvaron är hög för personalen i förskolan. 

- sjukfrånvaron är högre bland dem med kortare utbildning men även bland högutbildade finns riskyrken. 

- man måste göra arbetsmiljöerna bättre. Man måste arbeta förebyggande. 

Jaha. Ja. Detta blev man väldigt mycket klokare av. Man forskar och undersöker. Man funderar och gnuggar geniknölarna. Men ingen fattar nåt. Är det så verkligen så svårt att förstå hur det hänger ihop? Är de dumma i huvudet eller låtsas de bara? 

Vad är det som är så svårt med att fatta? Man kan inte jobba hur mycket som helst. Ingen människa klarar det. Och faktum är att hem och barn är ett arbete. Småbarnsföräldrar, och föräldrar överhuvud taget har alltså hand om mer än 2 arbeten. Och pendlar man blir det värre. Har man ett krävande jobb blir det värre. Är man frånskild blir det värre. Har man många barn blir det värre. Hur svårt kan detta vara att fatta!? Och så lösningen...blir de inte lite trötta på sig själva ibland? Jämställdhet my ass...inte 17 hjälper det väl om karln dammsuger lite mer, packar gympaväskorna hälften av gångerna och köper hälften av presenterna och så vidare? Om själva mängden jobb är för stor för två personer är den ju det. Liksom. 

Men det är inget man vill låtsas om. För ska det gå så ska det. För så är det bestämt. Och då måste det gå. Vare sig det går eller inte. 

Pippi går till jobbet

Jag har fått en bunt av tidningen Land. Jag läser i dem när jag har en stund över...bläddrar lite efter maten, på toan, när jag lagar mat...Det är en rätt trevlig tidning...,mycket att läsa...inget brännande...

...men på ett ställe hajjar jag till. Jag stannar till vid en artikel om Pippi Långstrump...eller snarare förebilden för Pippi. Det handlar om en tant som i barndomen råkade bli hembjuden till Astrid Lindgren på barnkalas. Den här tanten och Astrids dotter Karin var klasskamrater nämligen. Astrid fascinerades av den här flickan...en rödhårig och vild flicka som inte satt och lekte stillsamma lekar utan hoppade omkring på egen hand! När Astrid senare började skriva om Pippi var det den här flickan hon tänkte på! 

Sen berättar tanten sitt liv...att hon är stark och självständig. 

Pippitanten säger att hon älskar Pippiböckerna Pippiboken är den bästa bok som någonsin skrivits för kvinnor! Innan Pippi

 fostrades alla tjejer till att vara hemma och sköta om hemmet. Men Pippi ändrade på allt det där och alla i hela tantens klass skaffade sig ett eget yrke.

Ja, jaha...det var ju roligt. Jag försöker se Pippi framför mig...på väg till jobbet...kanske som läkare, ingenjör, lärare..eller städerska, matbespisningspersonal, förskollärare...varje dag, iväg. Upp i ottan, packa på barnen kläder och in i bilen, overaller och ryggsäckar, iväg till dagis, skola, fritids...iväg till jobbet...hämta, handla, städa, laga mat, lägga barn, titta på tv. Skilsmässa kanske...vinkvällar med kompisarna. 

Hon som aldrig ville foga sig...hon som var fri...sprang iväg över taket när Prussiluskan ville ha in henne på barnhem...gick i skolan en enda dag för plutifikationstabellen var inte nåt för henne. 

Det är så jag vill se Pippi...för mitt inre öga ser jag Pippi totalvägra att foga sig i att gå till jobbet varje dag och strunta i sina små...jag ser henne greppa ungarna, hiva upp dem på axlarna och sätta fart över stock och sten...

 

Medlen helgar målet

 Jag har skrivit om den många gånger tidigare...den där frasen...den som alltid poppar fram när det skrivs om förskolan. "Barn som gått i förskola presterar bättre i skolan senare än de som inte gått i förskola." Den dyker upp i alla artiklar som handlar om förskola. Nu har Ulla Waldenström, barnmorska, beteendevetare och professor i reproduktiv hälsa, skrivit om just den här frasen i Svenska Dagbladet.

Hon startar med att skriva om alla förslag som kommit angående en obligatorisk förskola...att Alliansen föreslagit obligatorisk förskola för barn till nyanlända från 3 års ålder...att jämlikhetskommissionen föreslagit obligatorisk förskola för alla från 3 års ålder...att Stockholms handelskammare från 4 års ålder,..liberalerna från 5 års ålder...och att nu en grupp av socialdemokrater föreslagit det från 2 års ålder.

Ulla menar att förslagen inte grundas på fakta utan på tro och förhoppningar om förskolans potential och att skyldigheter är bättre än rättigheter. Och så var det den där frasen..."barn som gått i förskolan presterar bättre i grundskolan och tidigare i livet och det är därför viktigt att en likvärdig tillgång till förskolan försäkras genom lagstiftning." 

Jag har alltid retat mig på den där frasen...för det sunda förnuftet säger liksom att det inte kan stämma. Om det vore så skulle hela mänskligheten dött ut för länge sen...förskolan är ny och folk har faktiskt presterat rätt bra genom åren ändå. Och så är vi ju lite unika häruppe i Norden...det finns andra länder där barn inte alls går i förskola lika mycket som här och ändå verkar det gå bra. Och så räcker det väl med att titta på hur det ser ut här i landet för att fatta att det inte kan stämma...fler barn går i förskola och börjar tidigare och får allt längre skoldagar och ändå har skolresultaten gått nedåt och inte uppåt. Med tanke på hur många barn som går i förskola här i landet borde den svenska skolan vara ett under ar prestationer vid det här laget. Men så är det ju inte. Men med sunt förnuft kommer man inte långt...och därför behövs forskning.

Och det är därför väldigt roligt att Ulla skriver om det här...för hon presenterar forskning...

och börjar med att säga att det faktiskt inte finns någon aktuell svensk forskning. Det går väl inte att forska heller förstås...det finns ju inte något jämförelsematerial längre...alla barn går i förskola. Men det finns forskning i andra länder...

- I Finland är många fler barn hemma än i övriga Norden och därför går det att göra jämförande forskning. Och det har man gjort. Och man kom fram till att barn som vistats i förskolan, oberoende av vid vilken ålder de börjat, inte hade bättre resultat än barn som börjat i förskoleklass. 

- Det finns en OECD-rapport som omfattar barn i 54 länder. Barn som hade gått i förskola hade bättre resultat vid 15 års ålder jämfört med barn som inte hade gjort det....MEN när man kontrollerade skillnader i barnens bakgrund försvann de skillnaderna. Det var inte förskolan som var orsaken till att barnen presterade bättre...det var deras allmänna bakgrund. 

Ulla menar att beslut om barnen inte kan baseras på gissningar. Hon skriver att "beslut utan kunskap om hur förskolan påverkar barnens utveckling kan i längden bli dyrköpta för barn, föräldrar och alla skattebetalare. Och mer dyrköpt om grundläggande fri- och rättigheter åsidosätts, som föräldrars ansvar för sina barn." 

Det är fantastiskt att någon punkterar myten om att förskolan ser till att barnen blir bättre i skolan sen. Och det är stort...om man tänker på det...för den punkterade frasen gör att förskolan helt tappar sin betydelse som första steget i barnens utbildning...och varenda beslut som tagits om förskolan grundat på det där antagandet var värdelöst...och varenda artikel som skrivits om den fantastiska förskolan som är helt av nöden för våra barns utbildning kan kastas i papperskorgen...De stämmer nämligen inte. Våra barn fostras och "utbildas" i institutioner som baseras på lögner. 

Nu är frågan bara...vad händer nu då? Nu när Ulla visat på att den där frasen är falsk och inte stämmer. Vad händer nu då? Lyssnar någon? Kommer något att ändras? Får vi se den där frasen igen? Många frågor...men svaret vet vi nog redan. Inget kommer att ändras. Den fastlagda sanningen ligger nog lika fast som vanligt. För det här är ingen vanlig sanning. Det är en statssanning. Och att den sanningen är falsk spelar ingen roll. Den är sann ändå. För så är det bestämt. Medlen helgar målet. 

Katastrof

I en debatt mellan Ebba Busch och Åsa Lindhagen...en jämställdhetsminster och en wannabe...handlar det om föräldraförsäkringen. Ebba och Kd vill att föräldrapenningsdagarna ska kunna fördelas så som föräldrarna själva vill utan statens inblandning medan Åsa säger att detta vore en katastrof. 

Varför?

Jo, för att då skulle fler kvinnor vara hemma längre.

Hemska tanke...

Föräldraförsäkringen är nämligen inte till för att mammor ska kunna ta hand om sina barn utan numera ett instrument för att aktivt förhindra mammor från just det. 

Varför?

Jo, för att ta hand om barn (egna då) är ett steg tillbaka. Mänskligheten har gått framåt...utvecklats och uppgraderats...mammor har fasats ut och ersatts med personal. Och så ska det vara. Något annat är ren katastrof. 

.

Vardagsveckan...

...har gått och det är fredag kväll! Snart ska vi bänka oss vid bordet och kalasa på laxburgare som jag förberett! Det har varit en bra vecka trots att min make varit bortrest. Jag är som vanligt extra glad över att vara hemmafru...om inte hade jag nog varit väldigt trött nu av att sköta allt jobb ensam här hemma och samtidigt sköta om ett förvärvsarbete. Jag är glad över att kunna bestämma själv över min arbetsinsats..slippa ge mig av till en arbetsplats och lämna hemmet. Jag har i och för sig lämnat hemmet en hel del...man är ju fri att göra som man vill när man är hemmafru...inte kedjad vid spisen som ofta sägs! 

Jag har varit till ett par kyrkogårdar och tittat till gravarna inför alla helgonaafton! Jag åkte med mina föräldrar och det är härligt att ha tid att umgås med dem i vardagslag! 

Jag har varit till sjön och promenerat! Eftersom jag är hemma kunde jag ta med mitt minsta barn som kommit hem från skolan hyfsat tidigt! Det var så vackert och  vederkvickande att andas den friska luften och se allt det vackra! 

Det är härligt för både barn och vuxna att vara ute i naturen och det är härligt att se sitt barn njuta av att röra sig och leka...även om det inte har en kompis med verkar det gå bra! 

Jag och mitt yngsta barn har promenerat lite efter skolan...njutit av höstens alla färger...

Vi har fixat en halloweenpumpa och den är så fin så den får hänga med lite överallt...framför tv:n till exepmpel!

Jag har varit ute i trädgården och plockat lite...rensat och klippt lite...och bara gått runt och tittat på hur det ser ut...glatt mig åt rosorna som fortfarande blommar så vackert! 

Ja, så har jag gjort allt det vanliga förstås...lagat mat och tvättat och städat och förhört läxor och lyssnat på musikläxor och...ja allt möjligt! En härlig vecka har vi haft! 

Frihet genom tvång

Moderaterna är bekymrade över att kvinnorna inte jobbar tillräckligt mycket och inte tjänar tillräckligt mycket pengar. 

De vill hjälpa till och försöka göra situationen bättre för oss stackars kvinnor. 

Hur ska det gå till då? Felet är inte att lönerna är orättvisa. För löneskillnaderna mellan könen har aldrig varit mindre...bara 4,2 %s skillnad om man räknar räknar bort yrke, sektor, utbildning och arbetstid. Felet är barnen. Och det vill Moderaterna råda bot på.

Moderaterna vill hjälpa oss kvinnor att jobba mer genom att minska antalet föräldrapenningdagar och också bara kunna tas ut en kortare tid av barnens uppväxt. Flerbarnstillägget ska tas bort. Den som vill vara hemma längre ska kunna vara det men staten ska inte pröjsa för det. 

Visst är det fint? Det är så snitsigt med den där typen av frihet...den som kommer genom tvång och nödtvång.