Torsdagssnitzel

Maxi hade extrapris på fläsksnitzel och då passade vi på! I går blev det snitzel, kryddsmör och stekt potatis. Gott och enkelt! Bara att dubbelpanera snitzlarna och steka. Smöret smaksatte jag med rivet citronskal, salt och svartpeppar.

Om barn och mat!

I gårdagens tidning finns en lång artikel om barn och mat. Den handlar om övergången från bröstmjölk till vanlig mat. Artikelförfattaren, Sofia Hallonsten, skriver att det inte är någon brådska att lära sig att äta så man ska ta det med ro. Hon skriver att den nya trenden är att låta barnen äta själva från början.

Bröstmjölk och ersättning räcker som mat hela första halvåret och även efter det är det ingen stress att äta fast föda mer regelbundet. Om inte barnet vill kan man lugnt vänta och göra nya förök efterhand eftersom det går olika snabbt för olika barn säger Åsa Brungård Konde, nutritionist på Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket rekommenderar att man ska börja introducera smakportioner av riktig mat när barnet är ca 6 månader. Man kan också ge "pyttesmå smakprov" innan det. Det har inget med näringsbehovet att göra; det handlar bara om att känna på och avdramatisera ätandet lite.

De avslutande råden är att man inte ska ta det för allvarligt i början utan försöka sprida matglädje till barnet. Alla barn är olika!

Det här låter ju vettigt! Det är ungefär så här jag själv har gjort med mina 4 sista barn. Med de två första var jag så fokuserad på vad som stod i "böckerna" att jag inte tänkte tillräckligt själv eller lyssnade på barnen tillräckligt mycket. När jag fick mitt tredje barn hade jag en 4-åring och en knappt 2-åring. Eftersom det var mycket att stå i hela tiden och ganska rörigt ofta ammade jag bäbisen mest hela tiden - han höll sig lugnare då. Jag blev specialist på att amma var som helst och när som helst - när jag matade 2-åringen, när jag satt och ritade eller sjöng, tom stående när jag lagade mat... Jag hade heller inte tid att fixa alla dessa smakportioner som skulle fixas enligt böckerna. Och om jag gjorde några var det i alla fall för mycket som hände vid bordet för att lillen skulle få ro i kroppen att äta upp. Jag bestämde mig för att han helt enkelt fick smaka på det som fanns och på det han ville ha! Han smakade på det mesta men mer än några småbitar blev det nästan aldrig. Han fortsatte på samma sätt tills jag slutade amma när han var ca 1,5 år. Då började han äta och han tyckte om allt! Det var aldrig något krångel med maten! Jag tror att han helt enkelt var mogen för att börja äta riktiga portioner samt att han hade vant sig vid alla smaker i egen takt och lärt sig att tycka om det mesta på sitt eget sätt! Det funkade så bra att jag gjorde likadant med de tre barn jag fick efter honom!

(Normalt sett äter han inte med kniv och gaffel men när pappa lämnade bordet passade han på att roffa åt sig hans bestick och då blev det plötsligt dubbelt så roligt att äta!!)

Artikeln får mig att fundera lite. De flesta barns situation ser ju inte ut så att det egentligen går att följa dessa råd. Det faktum att de flesta barn börjar på förskola vid 1-1,5-års ålder gör ju att man måste forcera matätningsträningen. Om en 1-åring börjar på förskola måste han väl äta den mat som bjuds där. Det finns ingen möjlighet att anpassa matätningen efter att alla barn är olika. Om jag ser till min egen 1,5-åring så blir han fortfarande ammad. Han äter det han vill när vi andra äter. Ibland blir det en hel portion. Ibland blir det ingenting. Då blir han ammad istället. Han får kanske en banan och filmjölk lite senare om jag märker att han verkar hungrig. Det spelar ingen roll om man ammar eller inte - de flesta föräldrar tror jag tänker efter om barnet åt tillräckligt eller inte. Man har barnets behov för sina ögon hela tiden och kan avläsa på hans humör om han behöver få mer mat eller inte.

Små barn och mat är ett känsligt kapitel enligt min erfarenhet. De blir lätt distraherade och de går lätt i baklås. Ibland kanske det inte är möjligt för dem att äta en fullstor måltid när alla andra äter. Då måste man få mer mat lite senare. Jag undrar hur det går till på förskolan. Är det någon som sätter sig in i barnets situation och läser av dess behov kontinuerligt eller får barnet klara sig till nästa måltid?

Ett annat problem som uppstår när man har sina barn på förskolan är att barnet förstås måste äta den mat som bjuds där. I de allra flesta fall är det mat som lagats någon annanstans och sedan värms upp när det är dags att äta. Jag själv tycker inte om sådan mat och skulle bara i nödfall äta sådan mat. Jag vill förstås inte att mitt barn ska tvingas äta sådan mat heller. Jag vill se till att mitt barn får mat jag själv tycker är god och nyttig.

Nytt stickprojekt!

Har inlett ett nytt stickprojekt - en liten norskaktig tröja till 1-åringen. Hittade mönstret på http://garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=b21&d_id=18&lang=se. Egentligen är det en flicktröja i rött och rosa men jag bytte bara ut färgerna. Det är alltid så roligt när man har ett handarbete igång! Längtar till kvällarna när det finns tid att sticka lite!

Engelsk romanläsning

Äldste sonen går nu i 9:an och tempot verkar ha skruvats upp lite! Det känns bra! I engelskan har läraren börjat låta eleverna får träna på gamla nationella prov och så har de fått börja läsa en engelsk roman. Det där med proven känns jättebra eftersom man behöver träna sig lite i att förstå sig på hur proven är upplagda. När det gäller romanläsningen är jag lite kluven. Det är alltid bra att läsa men det är rätt svårt att klara av en hel roman när man inte är så van att läsa vuxentexter. (Jag försökte få sonen att välja en barnbok men det gick han tyvärr inte med på!)

 Jag beslöt mig för att hjälpa honom att klara av att ta sig igenom boken. Till en början läser vi texten högt. Vi turas om och sedan går vi igenom ett stycke i taget - både innehållsmässigt och språkmässigt. Jag väljer ut ord jag tycker är bra att kunna och sonen får slå upp dem och skriva upp dem i en gloslista. Boken han valde är en novellsamling och efter varje novell får han skriva ner en sammanfattning av handlingen på svenska för att sedan översätta den.

Mamma@home

Jag har läst Mamma@home av Elise Claesson. Det är fantastiskt att någon har skrivit en bok om just mammor och det i ett land där man inte får prata om just mödraskap. Det är ju som bekant ojämlikt. Det är inga skillnader mellan mammor och pappor (förutom att mammorna föder barnen då kanske).

Jag tycker att boken innehåller så mycket intressant att jag gör en kortfattad genomgång av den. Boken är indelad i följande delar:

1. Mammans kulturhistoria

• Om särbeskattningen som infördes 1971 när familjen inte längre sågs som ett subjekt. Individen och staten blev de viktigaste subjekten. Sverige blev världens mest individualistiska land.
• Om ursprungliga jägar- och samlarsamhällen. Göran Borenhult, professor i arkeologi, har studerat naturfolk på Nya Guinea. Mannen står för jakten och tunga och farliga sysslor längre bort från lägret. Kvinnan ägnar sig åt insamling av vegetabilier och småkryp, aktiviteter som kan utföras tillsammans med barnen. Barnen präglas i hög grad på modern under de första 3-4 åren. Pappan blir sedan allt viktigare. Mamma och pappa har olika roller.
• Om att moderskapet har blivit omodernt och har ersatts av pappa och dagisfröknar.

2. Det moderlösa samhället

• Om arvet efter Alva Myrdal. Människomaterialet skulle vårdas och fomas i tidiga år. Fostrarinnor i storbarnkammare skulle forma en ny människa. En människa som levde efter inordningens dygd, en människa som fostrades till frihet av staten. Folkhemmet blev vår familj.
• Familjen försvagades genom särbeskattningen.
• Hemmasysslorna förringades.
• I det nya samhället skulle människovärdet och medborgarskapet kopplas till lönearbetet utanför hemmet. Industrisamhällets manliga lönesarbetare blev normen. Kvinnorna skulle lyftas ur sin moderlighet och kvinnlighet och emanciperas; bli så lika männen som möjligt. Kvinnorna skulle fostras till frihet genom att inordna sig i det nya samhället.

3. Det könlösa samhället

• 2000 utropar partiledaren Gudrun Schyman "Död åt familjen!" Hon menar att familjerna bygger på traditionella könsroller, på kvinnornas underordning och männens överordning. Hon är också ute efter mannen. Den svenska mannen är en förtryckare, en taliban!
• Den politiska eliten utgår från att idén om könet är en social konstruktion. Människan är ett neutrum och kan formas hur som helst.
• Nästan hela den politiska, akademiska och mediala eliten har bekänt sig till feminismens tolkningar av hur samhället är uppbyggt.

4. Om hemmafruar

• Elise Claesson berättar om sina egna erfarenheter. Om hur hon blev hemmafru.
• Jämförelser med USA där moderskapet och hemmafrun betraktas positivt. Det är lättare att få jobb och inte så dramatiskt att säga upp sig. Man får göra skatteavdrag för försörjningsbörda och kan klara sig på en lön.

5. Om opt-out-women

• Handlar om the opt-out-revolution i USA. Utbildade, välbetalda kvinnor väljer att bli hemmafruar - för barnen och sin egen skull!

6. Om vad mammor gör

• Om vad moderskap är. Tröstar, oroar sig, vara nära, uttolka behov, finnas till hands.
• Vi lever i en kultur som hyllar förvärvsarbete och nedvärderar omsorg. Denna individualistiska kultur är ett hinder för kvinnors lycka (Marnette).

7. Om att skapa ett hem

• Vi manifesterar vår kärlek och våra relationer genom våra hem (Oskar Löfgren, etnolog).
• Det finns ett stort hemintresse. Det kan ses som en tyst folklig revolt mot den familjefientliga politik som förts i Sverige de senaste 40 åren (särbeskattning, dagisutbyggnad, föräldraförsäkring).
• Något som är ironiskt är att i resurshem (alltså hem för barn som behöver få ett nytt hem) måste en förälder vara hemma på heltid! Man vet alltså att människor blir människor av att tas om hand i ett hem av en förälder!
• Om att kvinnan faktiskt vill ta ut mest av föräldraförsäkringen! Varför?
• Om kvinnlighet och moderlighet. Om jämlikhet. Senaste forskningen visar att vi föds till man och kvinna. Vi har olika hjärnor.

8. Om statliga hemmafruar

• Det kommer larmrapporter om kvinnors ohälsa. De har hög sjukfrånvaro och får ofta förtidspension.
• Ingenstans i världen har man systematiskt skilt mödrar och barn åt så tidigt som i Sverige.
• Vi har fått en ny sorts hemmafruar - sjukskrivna, förtidspension, föräldrapenning - försörjda av försäkringskassan i stället för sina män.

9. Om modersersättare

• Om BRIS, BVC.

10. Om mammakarriär

• Att vara hemmamamma är en karriärmöjlighet. Man utvecklas av att ta hand om sina barn.
• Man måste inte göra allt på en gång.

11. En ny feminism

• Tar sin utgångspunkt i den hya kunskapen om människan. Att män och kvinnor är olka och att det inte är ett politiskt och socialt problem. Att mammor och barn har en speciell relation, anknytningen som pappor inte har.
• Den nya feminismen har sin politiska tyngdpunkt i familjen, in hemmen, hos mammor. Människor som behöver varandra och tar hand om varandra - frivilligt.
• Elise Claesson säger att lösningen är att beskatta efter försörjingsbörda.

Trots att boken beskriver precis vilken negativ syn man i Sverige har på mödrar (och på barn och familjer också i förlängningen) slutar boken mycket hoppfullt. Enligt en undersökning av SIFO 2006 vill 64% av befolkningen att barn ska kunna vårdas hemma upp till 4 års ålder. Claesson menar att den nya feminismen har börjat - att Marias tid är här!

Boken är skriven 2006 och jag undrar om Elise Claesson har samma hoppfulla bild idag! Jag själv är rätt tveksam. Jag ser inga tecken på att folk faktiskt vill ha det annorlunda än de har det nu. När jag fick mina första barn fanns det en uttalad vilja att vara hemma så länge som möjligt. Ett vanligt samtalsämne bland föräldralediga var hur man skulle få dagarna att räcka länge. Nu tror jag att det har blivit vanligare att lämna barnen strax efter 1-årsdagen. Det vanliga verkar vara att man har kvar det äldre barnet på förskolan när man får nästa barn. Eller så har folk anpassat sig och glömt bort att det skulle kunna vara annorlunda. Eller så vågar man inte säga att man vill att det ska vara annorlunda. Vem vet?

Citronkaka!

En citronkaka fick det bli till lördagsfika.

Ugnstemperatur: 175 grader

150 g smält smör

3 ägg

2 dl socker

1 krm salt

rivet skal av 1 citron

3 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver.

Till indränkning:

2 dl florsocker

saft av 1 citron

2 msk vatten

Smörj och mjöla en form.

Vispa ägg och socker, salt och citronskal några minuter.

Rör ner matfett och mjöl blandat med bakpulver.

Häll smeten i formen.

Grädda i nedre delen av ugnen ca 45 min.

Låt kakan svalna en stund.

 Blanda florsocker med citron och vatten.

Lägg kakan på ett fat.

Gör hål med en potatissticka över hela kakan.

Häll citronlösningen över kakan.

Viktiga satsningar på förskolan!

Det handlar mycket om förskolan nu i tidningen. I dag fanns en insändare från en folkpartistisk riksdagsledamot. Insändaren handlade om att Sverige måste satsa på utbilding för att vi ska kunna fortsätta ligga i topp och kunna värna om vår trygghet. Riksdagsledamoten menar att det är lätt att vi fokuserar på matematik, naturvetenskap och spetsforskning och att det är lätt att vi glömmer bort den svenska förskolan. 

Han fortsätter med att tala om att förskolan är en central del av vår välfärd. Den lägger grunden för våra strävanden efter JÄMSTÄLLDHET, skapar MÖJLIGHETER FÖR VÅRT DELTAGANDE I ARBETSLIVET. Den har en nyckelroll när det gäller att ge stöd till barn som kommer från MINDRE PRIVILEGIERADE HEM och skapar mer LIKVÄRDIGA FÖRUTSÄTTNINGAR INFÖR SKOLSTARTEN.

Alliansen har genomfört stora reformer för att stärka den svenska förskolan. De har tagit strid med dem som hellre velat använda pengarna till annat än pedagogisk verksamhet för våra minsta barn. Tack vare detta har förskolan blivit en egen skolform och det pedagogiska uppdraget har stärkts. Förskolan har fått en omarbetad läroplan som tydliggör barnens språkliga, matematiska och kommunikativa utveckling. Naturvetenskap och teknik har fått en viktig roll i förskolans verksamhet. Läroplanen har skapat en naturlig övergång till skolan.

Men vill vi ha en förskola i världsklass måste vi satsa mer. I budgeten för 2012 satsar regeringen 120 miljoner kronor på kompetensutveckling i förskolan fram till 2014. Man har infört forskarskolor för förskollärarna så att de kan ta en licentiatexamen. En ny förskollärarutbildning startade 2011 som är kopplad till förskolans verksamhet och karaktär där de yngsta barnens behov och utveckling sätts i centrum.

Alla barn förtjänar en bra start och en väl fungerande förskola där kompetens och kvalitet prioriteras. Detta är en förutsättning för att barnen ska kunna förverkliga sina drömmar och mål.

Man kan konstatera att argumenten för att alla barn ska gå på förskola från tidig ålder är desamma som alltid och att alla partier har anammat dessa argument. Det är den där tanken om solidaritet som ligger under alltsammans och spökar. Ordet som alltid förekommer i alla läroplaner. Det är viktigt att alla gör lika annars blir det orättvist. Men om man som förälder anser att man har mycket att ge sina barn. Ska man verkligen inte få göra det bara för att det finns föräldrar som inte är så bra för sina barn? Kan man inte i stället se till att svenska familjer har det bra och kan få ta hand om sina barn om de så önskar? Är det förresten verkligen så viktigt att alla gör likadant? Är det inte bra med mångfald? Ett samhälle som består av människor som får möjlighet att utvecklas i riktningar de själva tycker känns meningsfulla är väl trevligare än ett där alla tvingas åt samma håll? Kanske föds mer kreativitet och kunskap i miljöer där människor får blomma ut efter eget  huvud. Barnen hinner gå i skolan och lära sig saker. Det riktigt små barn behöver lära sig behöver de inte gå i skola för att klara av. Det räcker med att de har ok föräldrar som älskar dem och har tid att vara tillsammans med dem. De första skolkunskaperna är enkla att lära sig! Det är lätt att lära sig att läsa. Det är lätt att lära sig räkna. Det är lätt att lära sig om svampar och djur och växter. Barn i 7-årsåldern tycker dessutom att det är roligt att lära sig saker. Om de har tagits om hand om av föräldrar som har tid och lust att vara tillsammans med dem har de förmodligen utvecklat empati, social kompetens och "vanligt folkvett".

Man kan också konstatera att förskolan får bli hur dyr som helst. I Sverige har man inget emot att lägga väldigt mycket pengar på små barns vård och "utbildning". Man inbillar sig tydligen att små barn ska kunna gå i en slags skola och lära sig matematik, språk, naturvetenskap och teknik av utbildade pedagoger. Mycket av det små barn lär sig klarar de alldeles utmärkt av att lära sig på egen hand och i samspel med en vuxen som älskar dem. Det är så fascinerande att politikerna gärna tvingar alla föräldrar att lämna bort sina små barn och tycker att det är värt alla pengarna. De äldre barnen är tydligen inte lika viktiga. De får gå i en skola som inte håller måttet. De anses kunna klara sig själva på eftermiddagarna från ca 10 års ålder. När jag vänder blad i tidningen läser jag om att gonorré ökar bland unga. På ett halvår har antalet fall ökat från några få till 600! Det har säkert inget att göra med förskolan men det har med att göra med hur våra ungdomar mår och vilken syn de har på sig själva.

Slutligen pratar politikern om att barnen ska få förverkliga sina drömmar och mål. Vad exakt menar han med det? Har någon tagit reda på vilka drömmar och mål barnen har? Kan de små barnen tala om vilka drömmar och mål de har? Om jag ska fungera som tolk för min lilla 1-åring (och det anser jag att jag kan eftersom vi känner varandra så otroligt bra) så skulle jag vilja påstå att hans drömmar och mål just nu är:

• att få fortsätta att vara tillsammans med sin mamma (mig alltså) och få träffa sin pappa och sina syskon så mycket som möjligt.
• att få utforska sin omgivning så mycket det bara går.