Jag tittar på Allt för Sverige! Det är ett småtrevligt program tycker jag och min man. Det är roligt att lära känna deltagarna lite grand, se var de kommer ifrån och få höra deras släkthistorier.
Det är också roligt att ta del av de kulturskillnader som finns mellan våra länder. Något som är fascinerande är att det finns hemmafruar i Amerikat. Och ännu mer fascinerande är det när de presenteras...när bildtexten poppar fram med personens namn, ålder och titel. "Hemmafru". Det ordet poppar fram nästan i varje säsong. Varje gång blir jag glad. Jag är ju hemmafru...i ett land där hemmafruar inte finns! Där själva ordet är utraderat, eller åtminstone bara finns som något slags tillmäle, ett trist, sunkigt ord som vittnar om ett smutsigt och för alltid utdaterat förflutet. Och så poppar det fram...om livs levande, helt normala kvinnor. I ett annat land finns det fortfarande hemmafruar och i vårt land måste de presenteras som just hemmafruar...på bildskärmen lyser ordet fram som om det vore ett helt normalt ord. Programmet handlar om kulturkrockar...man pratar om skillnaderna mellan oss och dem. Men det där ordet "hemmafru", att man kan vara hemmafru i ett land medan fenomenet är utrotat hos oss...det kommer aldrig upp på tapeten. Bara ordet.
Jag blir glad när 30-åriga Nicky presenterade sig! Hon är hemmafru. Hon har två barn som är way beyond the point of no return i Sverige. De är förskolemogna så att det står härliga till. Och ändå hänger de med sin mamma! Och mamman tycker att det är roligt! Roligt att vara mamma! Roligt att ha barn! Roligt att vara tillsammans med dem! Och hon bor i ett fint hus, i ett fint område, ser bra ut, är helt normal...glad och pigg på livet! Det gör mig glad! Glad att sånt här fortfarande finns. Om så bara i ett helt annat land, långt, långt bort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar