Instagram

Jag finns även på instagram...under namnet hemmahosfrug

onsdag 22 augusti 2018

Skolstart!

Ja, nu har halva första skolveckan gått! Alla de fem hemmavarande barnen är igång med sin skolverksamhet. Samma gamla för fyra av dem och helt nytt för den yngste! Han började 1:an! Det är stort. Särskilt för ett hemmabarn som honom antar jag! Flera dagar innan var han förväntansfull och pirrig! "Bara en dag kvar..." blev det till slut! Och det var roligt att få börja! Få cykla iväg till en egen skola! Ha egen ryggsäck! Gå in i klassrummet och få en egen bänk med egna prylar att ordna med...pennor och suddigum och kritor! Och klasskamrater! Spännande! En fröken! Glad och snäll som tur var! Jag var med hela första dagen...det var roligt att vara med! Och sonen tyckte det kändes tryggt och bra att ha mig där...även om han inte brydde sig så mycket om mig! 




 Mycket var nytt och ovant...sitta i samling...
 ...äta i skolmatsalen...första dagen var det spaghetti och köttbullar...omdömet blev "det gick att äta men det smakade...inte riktigt som det ska." Jag håller med. Skolmaten är inte god. Men det finns mjölk och hårt bröd. Och en banan och skinkmacka i väskan och mat hemma. 
 Och gymnstik...det var riktigt roligt! 
Tre dagar har 7-åringen gått i skola nu...det är långa dagar...fem timmar varje dag...lite trött blir man allt...det är länge att vara hemifrån. Men det ska nog gå. Vi får hjälpas åt. Och det är väldigt roligt att se att ett hemmabarn, utan någon som helst utbildning innan själva utbildningen börjar, klarar av att börja skolan! Han borde egentligen vara helt lost. Ingen universtitetsutbildad förskolepedagog har förberett honom på skolstarten. Han har inte fått förskolutbildning i matte, språk, naturkunskap och sopsortering...Han har framför allt inte socialiserats i förskolan, inte tränat på att separeras från sin mamma, inte tränat på att stå i kö, att vänta, att samarbeta med många andra jämnåriga. Ändå går det! Och tänker man på det är det ju precis som det ska! Det var ju så det gick till för bara några decennier sen..när jag var liten! Då började man skolan när man var 7 år. Och det gick ju bra. 

8 kommentarer:

  1. Hej!

    Roligt för honom/er att det har gått så bra. Min lille kille har det lite kämpigare och jag har redan fått säga till och ha haft ett samtal med rektor. Att första dagen man kommer för att hämta få höra att han ska utredas, han verkar inte förstå instruktioner, behöver vägledning i matsalen etc. Ge honom för f a n lite tid att komma in i det.
    Du vet enligt läraren så fick hon säga till honom tre gånger att han skulle rita ett streck rakt ner på pappret innan han gjorde det.
    Och att han skulle vara lite omogen, ja och säger jag. Då får han väl ha lite extra hjälp i början då.

    Nä, hade hemskolning varit tillåtet hade han aldrig gått där, då hade vi anlitat privat undervisningshjälp.

    Du vet utpekandet att han inte varit på förskola finns där, för det är jobbigt för skolan att han inte är inskolad i det från blöjåldern. Men som tur är vill han gärna dit där och har inga problem med att lämnas.

    Hälsningar från Österlen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket gräsligt bemötande! Otroligt att överhuvudtaget tänka i de banorna med ett så litet barn och dessutom alldeles i början av terminen. Men det är ju det där med förskolan som du skriver...kritiken som alltid ligger i bakgrunden...och kanske också någon slags...avundsjuka? Vet inte...men ibland inbillar jag mig det.

      Jo, det är skönt att skolstarten gick bra och att sonen uppenbarligen gillade sin fröken och hittade några kompisar han kunde vara med och prata med. Men när det gäller innehållet har han redan genomskådat skolan...igår frågade han när vi gick hem..."vad gör jag ens här? Kan du fatta hur länge jag har suttit ner idag? Och inte har jag lärt mig något! Jag trodde att jag skulle få lära mig mer matte!" Skulle också ha valt hemskolning om jag hade haft möjlighet.

      Hoppas allt går bra för sonen! Han har ju dig vid sin sida...som tar hans parti. Det är väl det man får göra i nutidens hårda skolvärld.

      Radera
  2. Min "stora" kille har också börjat skolan nu, här i Danmark är det från 6 år. Han hann ju gå lite i förskolan också... Tror skolan passar honom bättre. Han är eftertänksam och lyssnar gärna, i förskolan här verkade det inte vara mycket plan alls utan mest "fri lek"/förvaring.
    Och det är långa dagar... 8-14 varje dag. Och sen är det fritids, som alla "måste" gå på. Det som stör mig mest är normaliseringen. I alla texter, böcker från sundhedsstyrelsen osv så finns det bara ett alternativ och det är institutionalisering. "Det kan bli svårt för vissa barn från tryggheten i förskolan till det ny okända i skolan". Och "pedagogerna på fritids känner ett barn bra, var inte rädda att be om råd". Åh, det stör mig... Bristen på alternativ... Att allt är så trångsynt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att höra hur det är i andra länder! Det var en lång skoldag...tycker att min son går länge - 8,20 till 13.20 varje dag. Och fritids...hur länge måste man gå då? Ja, visst är det trist med trångsyntheten. Det jag har reagerat på i skolan efter den här första veckan för sonen i 1:an är all utfyllnad som finns inbakad i undervisningen...det går så mycket tid till sånt som inte ger något. Teckenspråk (varför liksom?), massage varje dag (obehagligt tycker min son som har stor integritet), filmer om alla möjliga och omöjliga saker, prat, prat, prat...väldigt långa raster. Så på en skoldag på 5 timmar blir det kanske 1 timme av ordentligt innehåll. Det känns deprimerande tycker jag...att sonen nu ska fråntas så mycket tid och att hans kunskapsutveckling ska bromsas så kraftigt. Och det värsta är ju att tänka på vad det gör med barnen? Hur blir det med motivationen? HUr byggs deras hjärnor upp av den här typen av undervisning?

      Radera
    2. Fritids är öppet till klockan 17, 16:30 på fredagar. Tror de flesta hämtar mellan 15-16. Fritids är ju inte obligatoriskt i teorin men i praktiken blir det ändå så när alla går. Själv orkar jag inte mer misstänkliggörande från kommunen just nu så han får gå litegrann. De har i alla fall flera fina lekplatser och han tycker det är roligt att leka lite efter skolan, så det är ok! Men som sagt är det bristen på alternativ som stör mig. Det finns bara en väg framåt som alla måste gå.

      Låter jobbigt med massage! Kan ni inte åberopa #stoppminkropp eller något annat som var uppe i samband med metoo, det skulle vara så roligt om ni gjorde det �� eller liksom göra en grej av det, "jag vill inte bli tafsad på, det är min kropp och jag har rätt att säga nej!"

      Radera
  3. Hej igen!

    Ja, och du kan tro att de fick veta vad jag tyckte om deras sätt. Nu ska vi ha ett möte så får vi se vad som kommer ur det.

    Jag frågade om inte han vill göra sakerna de gör på lektionerna så får han ta hem den och lämna de åter nästa dag, för han ska inte bara "slippa undan" men nej de gör inget direkt sånt. Vi fortsätter med det vi har börjat med här hemma. Ska fråga hur klassen som helhet ligger till så jag vet om han ligger back. Men jag tror inte det är hans kunskaper utan att han är inte indroktinerad i denna låtsasvärlden som är "problemet". Sen är det ju så att hans tal hämmar honom från att vara så social med nya människor, det måste man ta med i ekvationen.

    Stressen som blir av detta är det sämsta för mig med min sjukdom men vi kämpar på och min man har blivit erbjuden ett annat jobb med en lön som möjliggör att jag kan fortsätta vara "hemmafixaren".

    Hälsningar från Österlen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt för sonen att du finns där för honom! Och vad härligt att ni har möjlighet att fortsätta med enförsörjarmetoden! Trist dock med din sjukdom...förstår att stress inte är bra alls...

      Radera
    2. Hej igen!

      Han trivs i skolan och det är inga problem att lämna honom, nu går han bara kortare dagar denna veckan och det var skolans förslag. Så får vi se nästa vecka vad de tycker då. Han är ju inte alls motiverad att göra nånting av de "tråkiga" sakerna i skolan men jag vet att han kan dem för han gör dem här hemma med mig. Så att ljuda bokstäver och skriva kortare ord kan han men han vill inte.

      Ja, det är verkligen skönt att vi kan fortsätta med att jag tar hand om det dagliga här hemma med barn, djur och det praktiska, och även ha en bra slant över varje månad. Det lär nog behövas med tanke på att det lär bli dyrare att bara leva i detta landet. Bensinpriset lär nog stiga än mer och matpriserna har ju inte direkt sjunkit.

      Vad tror ni händer efter valet då?

      Hälsningar från Österlen

      Radera