måndag 1 december 2014

Lusten att styra

Jag läser en artikel i Svenska Dagbladet. Den är skriven av Åsa Regnér och Annika Strandhäll (båda s). De kritiserar Fp som går med på att vårdnadsbidraget ska behållas.
Några bitar av artikeln:

"Vårdnadsbidrag innebär att staten betalar vuxna för stanna hemma istället för att aktivt delta på arbetesmarknaden. Det innebär också att barn inte får del av barnomsorg och den pedagogiska verksamhet som sker där."

"Vi vet att en mycket stor majoritet av dem som tar del av vårdnadsbidraget är kvinnor. Många av dem står redan långt från arbetsmarknaden vilket är olyckligt på många sätt och det får allvarliga konsekvenser för dessa kvinnor genom hela livet. Vi vet att vårdnadsbidraget cementerar ojämnställd fördelning av det obetalda hemarbetet. Vi vet också att det ända in i pensionsåldern kommer att drabba kvinnor ekonomiskt."

"Vi vill att män och kvinnor ska delta på arbetsmarknaden på lika villkor. För att komma dit behöver vi också främja en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Självklart ska inte staten subventionera att kvinnor håller sig borta från arbetsmarknaden. Delar man denna vision är vårdnadsbidraget en helt omöjlig tanke."

"I regeringens budget aviseras istället en ökad individualiserad föräldraförsäkring. Sammanlagt finns förslag på 1,5 miljarder i budgeten som främjar jämställdhet mellan könen med inriktning på jobb och egen försörjning. Detta tar tydligt ut riktningen vart vi vill."

Man presenterar de vanliga klyschorna. Vi har hört dem förut. Många gånger. Och framförda av en mängd olika människor från olika partier. Politiker får säga sånt här och ingen reagerar.

- staten betalar ut vårdnadsbidraget för att vuxna människor ska få stanna hemma.

Jaha, och pengarna kommer inte från oss skattebetalare från början? Och de där 3000 kronorna är inte bara en bråkdel av vad staten (skattebetalarna) sparar in på utebliven förskoleplats - 120 000 kr/barn och år.

- kvinnor hamnar utanför arbetsmarkaden och får sämre löner och sämre pensioner.

Och kvinnor kan inte avgöra detta själva? De kan inte ta ett aktivt val och välja barnen framför jobb och pengar? Är vi inte smarta nog att själva veta vad vi vill mest? Måste vi tvingas för att göra rätt? Om löner och pensioner är ett problem - varför inte ändra villkoren för dessa? De flesta kvinnor jobbar inom vård- och omsorg - det är ju löner som kommer från skattepengar. Det är väl bara att tvinga kommunerna att höja lönerna? Och pensionssystemet går väl att ändra om! Ta hänsyn till att kvinnor jobbar med annat än lönearbete och ge poäng för hemarbete. Staten är beredd att betala ut löner och ge pensionspoäng till kvinnor som jobbar med barnpassning och städning - då kan väl barnpassning och städning i egen regi vara värt någon lite poäng också? Eller inför en minimipension - en lägsta summa som man kan leva på?

- barnen går miste om värdefull pedagogik och socialisering!

Den sista klyschan, eller lögnen kanske man kan påstå! Jag skrattar när jag läser! Värdefull pedagogik!? Och vi pratar barn som är mellan 1 och 3 år - riktigt små barn! Skulle de behöva pedagogik från proffs!? De behöver en mamma (eller pappa) som är nära och tar hand om dem. Det vet väl alla att barn lär sig saker helt naturligt genom att bara vara tillsammans med en förälder. Så har det funkat i alla tider. Dessutom verkar det inte vara så värst bevänt med förskolan nu förtiden. Grupperna är stora, personalstyrkan liten, personalen är den mest sjukskrivna yrkesgruppen i Sverige...Skulle barnen få pedagogik där som de absolut inte kan klara sig utan? Det tror jag inte ett ögonblick på! Gör någon annan det? Vi vet väl alla om vi tänker efter att barnen inte har blivit bättre i takt med att fler av dem har börjat i förskolan?

Men politikerna får hålls. Ingen reagerar. Var är alla föräldrar!? Varför säger ingen något? Varför går vi med på det här? När är måttet rågat?

Man kan bara konstatera att man bor i ett land där man helt naturligt kan påstå att det är ett problem att föräldrar (särskilt mammor) vill ta hand om sina egna barn. Det är ett problem av den dimensionen att man aktivt måste gå in och hindra oss från att göra det. Snubblande nära totalitarism. I teorin är vi fria att välja. Men när det kommer till kritan har någon annan redan gjort valet åt oss. Och de allra sista luckorna måste tätas...Sen är vi i mål. Och då?

2 kommentarer:

  1. Ja jag undrar dagligen, VARFÖR säger ingen något varken föräldrar eller personal på förskolan om hur situationen ser ut. Jag är en av samhällets stora problem, nämligen en mamma som själv vill ta hand om sina barn och gissa om de flesta försökt stoppa mig och vägleda in mig på bättre spår, nämligen att arbeta heltid samt ha barnen på dagis minst 8 timmar per dag. Ingen har lyckats utan jag har som du varit hemma länge med våra barn. Men jag jobbar just nu en liten sväng. Jag var tvungen att ta reda på hur verkligheten ser ut på förskola och arbetar nu " mitt i den pedagogiska verkligheten".

    Jag ser hur livet fungerar för barnen dagligen på förskolan och jag tycker det är skrämmande. Jag är ännu mer övertygad om att jag valt rätt väg för mina barn när de fått vara hemma med sina föräldrar. Nä att vara i så stora barngrupper med så många olika personal och så långa dagar är ej sunt för barnen. De tyr sig till varandra och ej till de vuxna, som det inte finns många av. Hög ljudnivå samt en mycket stressig miljö. Hittills har jag ej hittat något som mina barn missat när de ej gått på förskola.

    Du skriver jättebra. Jag håller med dig helt och hållet. VAD kan man göra? Det här är ett stort problem att föräldrar och barn är åtskilda från varandra större delen av dagen. Mycket större problem än de flesta tror. Det är en skrämmande verklighet på förskolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för svar! Intressant att höra hur du upplever förskolan! Det låter inget vidare. Och skönt att ni kan välja att avstå när det gäller era egna barn. Jag är också glad över att kunna ha mitt minsta barn hemma. Jag tror också att problemet är större än vad de flesta tror och som du säger är det skrämmande. Känns som om vi utsätter barnen för något av ett experiment. Har det någonsin förekommit att barn systematiskt skiljs åt från sina föräldrar så tidigt och under så långa dagar som nu? Tror inte det.

      Radera