Jag har de senaste veckorna blivit varse en ny metod inom språkundervisningen (och även inom matematiken förhållandevis ofta). Grammatikundervisning med tillhörande övningar verkar ha blivit något som inte längre är helt självklart hur det ska gå till. Jag funderar på hur det gick till när jag själv gick i skolan. Jag minns bestämt att när vi skulle lära oss ett nytt moment eller repetera något som var svårt eller gå vidare och fördjupa något vi redan gjort så stod läraren framme vid tavlan och förklarade och skrev ner hur det fungerade. Sedan pratade vi om det en stund. Läraren ställde frågor och elever fick räcka upp handen och svara. På så sätt skapade man en förförståelse. På gymnasiet kompletterades lärarens förklaringar av grammatikboken. Vi fick läxa på den paragraf som gåtts igenom, Vi skulle kunna vissa saker utantill. Vi skulle kunna exempelmeningarna. Vi fick göra uppgifter som lät oss träna på den aktuella grammatiken. Uppgifterna rättades ofta på så sätt att vi gick fram till tavlan, några elever i taget och skrev ner våra meningar. Sedan gick läraren igenom så alla fick de rätta svaren. Slutligen kontrollerades det att eleverna hade lärt sig något vid de återkommande prov som gavs. I högstadiet rörde det sig om ca 3 prov per termin där både ord, specifika grammatiska moment och lite översättning testades. I gymnasiet hade vi 2 aulaskrivningar varje termin där man fick visa vad man hade lärt sig, bli medveten om sin språkliga förmåga. Jag inbillar mig att läraren fick gott om information om huruvida undervisningen och övningarna har givit resultat. Läraren får signaler om hur den ska gå vidare helt enkelt och kan finslipa sin undervisning så att den blir så effektiv som möjligt.
Hur är det nu då? Jag vet bara hur det ligger till på två skolor och med ett antal lärare så jag kan inte uttala mig om hur det ser ut i resten av landet. Men det jag har noterat är intressant och jag tror inte att det är unikt för mina barns skolor. Så här går det till:
Eleverna får läsa om grammatiska moment i läroböcker eller på lösblad. De får själva försöka förstå hur det hänger ihop. Ibland får de välja vilket moment de vill jobba med. De kan gå och hämta papper på katedern.
När de har läst färdigt får de göra övningar på egen hand och när det är färdigt får de hämta facit och rätta det de gjort. Sen är det klart. Ingen genomgång, ingen diskussion, inga läxor, inga förhör, inget litet prov...
Jag fattar ingenting! Hur kan man göra så här? Hur tänker läraren? Vilken är den pedagogiska idén? Hur vet läraren om eleverna förstår eller inte? Jag blir så ledsen när jag tänker på det här. Det är våra barns tid, utveckling, framtidsutsikter de spelar med. Jag blir arg också! När jag tänker på det får jag hjärtklappning nästan. Jag skulle vilja att folk fick reda på hur det kan gå till och att någon skulle reagera, göra något! Det är våra skattepengar som används till undervisningen. Det är våra barn som utsätts för den. Det är våra barns liv som rinner förbi. Det vore bättre om eleverna fick gå hem och läsa och träna hemma istället. Varför ska de sitta i skolan och göra sånt här för? Varför ska man ha en lärare anställd till sånt här! Vem som helst skulle kunna sitta där vid katedern, en vaktmästare, en matpersonal eller en lokalvårdare...Om den vuxne i klassrummet inte tänker undervisa har den ju gjort sig helt överflödig.
Jag märker att föräldrar är rädda för att tala om sånt här. Det är så känsligt. Det kan slå tillbaka på ens egna barn och straffa sig i låga betyg tror jag att många tänker. Det är synd att vi föräldrar inte pratar mer om det vi ser, eller inte ser, och talar om vad vi tycker...Skolan är en sluten värld och så länge den är det kommer inget att förändras.
Hur ser det ut på era barns skolor? Är ni nöjda med undervisningen som ges? Vet ni tillräckligt mycket om vad era barn lär sig?
Hej!
SvaraRaderaDet har ju blivit så här som du beskriver och jag tror det finns flera förklaringar till det. En tror jag är att det blivit "fint" i skolans värld att låta eleverna arbeta själva. Man ska inte bedriva undervisning, eleverna ska jobba själva, i sin takt. Problemet är bara att det fungerar sällan. Visst finns det elever som jobbar bra, men många får nästa ingenting gjort. Att hinna med att rätta på många olika håll och nivåer och samtidigt hjälpa de som inte kan och förstår blir stressigt och rörigt, därav att många inte följer upp alls... Ja, det är inte klokt när man tänker på det. Det värsta är alla dessa barn som sitter runt om i landets skolor och gör ingenting, eller något helt annat än det de ska göra. Själv vägrar jag släppa taget om mina elever och gör så som du beskriver, som man gjorde förr... Kanske är det för att tilltron till lärarna och yrkets status förändrats så som många gett upp, inte orkar, inte kan... Vad vet jag. Sedan är ju det här med elevdemokrati så viktigt idag, men också så missuppfattat. Mina elever är ofta så trötta på att vara med och bestämma om allt, även sådant som de rimligen inte kan ha en aning om, att när de kommer till mig och jag någon gång frågar dem hur de vill göra svarar de bara "bestäm du, det är så skönt när någon som vet bara bestämmer!" /Annelie
Tack för svar! Och alltid roligt att höra att det fortfarande finns lärare som jobbar mer "traditionellt"! Jag önskar att mina barn hade såna lärare! Jag tror att du har rätt i att det är den här handledartanken som har fått fäste. Vet att när jag läste till lärare på 90-talet så var det mycket fokus på det - det var fult att undervisa - lektionerna skulle inte vara lärarens "show" utan eleverna skulle sköta jobbet genom att söka fakta och sammanställa och reflektera. Tanken är säkert god men det funkar inte i verkligheten tyvärr. Man måste få en bas av fakta, grundkunskaper för att kunna gå vidare - och de grundkunskaperna har man att göra med i hela grundskolan och även gymnasiet och faktiskt fick man jobba så när jag läste ämnena på universitetet också! Man kan inte skilja ut slutsatsförmåga från faktainhämtande - det går hand i hand.
RaderaSen verkar lärarna ha blivit så förvirrade. De verkar inte veta hur man gör när man undervisar. De har liksom inga modeller, rutiner som de följer utan det bli vad som helst. Filmvisning är mycket populärt på mina barn skola och det är enormt tröttande att sitta och titta på film i en skolsal tillsammans med massa andra barn. Och så förstår många barn att det inte är undervisning och att de inte får lära sig något och då tappar många respekten för lärarna och tyvärr också intresset för skolan.
Säger som dina elever - läraren som vet vad som behöver läras in ska bestämma vad som bör göras men det förutsätter att läraren faktiskt vet vad barnen behöver kunna.
Man måste nog backa tillbaka till lärarhögskolorna och börja undervisa dels i faktaämnena ordentligt och dessutom lära ut rent handfast HUR man gör när man undervisar i olika ämnen.
/Ditte