måndag 10 november 2014

Lite ledsen och modala hjälpverb!

Skolan gör mig ledsen ofta. Arg och ledsen och frustrerad känner jag mig ofta när mina högstadiebarn och deras vänner berättar om hur det kan gå till i skolan. Det är så mycket som upprör. Här är saker som upprört mig de senaste dagarna:

- att barnen tittar på film många lektioner i sträck och att läraren då bara sitter och väntar.
- att barnen läser romaner på lektionstid - hela lektioner, många lektioner i sträck.
- att barnen får rätta sina egna saker i tex engelska. Hur kan då läraren veta om alla förstår?
- att barnen får välja om de vill jobba med grammatik på egen hand i en liten grupp eller sitta och prata i grupp. Varför inte göra både och? lett av läraren?
- att lärarna inte skickar hem prov så att barnet får visa hur det går för oss föräldrar. Så att vi får se med egna ögon hur det har gått. Så att barnet får vara stolt eller få hjälp med stöttning om det behövs. Så att vi hemma ser vilken nivå, vad som kollas.
- Att lärare man skriver till inte svarar på mejl.

Jag försöker skaka av mig. Tänka att vi får försöka klara oss själva. Tänka att om bara barnen förstår att kunskap är viktigt och att jag kan ge dem så mycket jag kan hemma...då kanske det går bra ändå. Men jag blir ändå ledsen. Det känns märkligt att gå så många timmar, år i skolan och så blir det inte riktigt bra, man slösar tid...tänk om vi kunde få den där tiden...vi skulle kunna göra mer...eller ännu bättre...om skolan vore bra - det skulle vara härligt!

Vi får jobba vidare helt enkelt. Jag försöker undervisa barnen i grammatik i både svenska, engelska och tyska och se till så att de övar på de olika momenten. I fredags var det dags för modala hjälpverb i engelska. Det är intressant i och med att de funkar annorlunda än i svenskan. 14-åringen blev ganska intresserad och vi hade ett fint samtal där vi jämförde hur det funkar och sedan fick han översätta några meningar. Varje gång vi gör något passar jag på att låta honom böja de starka verb som dyker upp i grammatikparagrafernas exempelmeningar samt i de översättningsmeningar vi gör.

Jag började med att ställa några frågor:

Vad heter på engelska:
1. Jag kan läsa.
2. Jag kunde läsa.

Lätt som en plätt men sen:

3. Jag har kunnat läsa.
4. Jag hade kunnat läsa.
5. Jag kommer att kunna läsa.

Inte lika lätt eftersom de modala hjälpverben inte kan böjas annat än i presens och imperfekt. Man får skriva om istället. 14-åringen förstod att man skulle hitta på ett annat sätt att få fram betydelsen men behövde lite hjälp med att komma på det.

I have been able to read.
I had been able to read.
I will be able to read.

Vi pratade vidare om att man skriva om på andra sätt beroende på vad man vill få fram, will be permitted to, will be allowed to, have had to... osv.

Sen fick han översätta på egen hand och så kollade vi igenom meningarna efteråt och diskuterade de svårigheter som dök upp.

1. Kan du betala biljetterna?
2. I kunde inte hitta nycklarna.
3. Det är nödvändigt att kunna läsa.
4. VI har inte kunnat sova i de här sängarna.
5. Planet har inte kunnat lyfta.
6. Om du sätter dig, kan de andra se bättre.
7. I det här vädret kan planet antagligen inte starta.
8. Han behöver glasögon för att kunna läsa.
9. Gästerna hade inte kunnat komma.
10. Fred kan inte klippa gräsmattan i morgon.
11. Jag måste kunna arbeta nästa vecka.
12. Jag trodde att du skulle kunna hjälpa mig.



2 kommentarer:

  1. Jag har läst din blogg länge och det finns så mycket igenkänning.
    När det gäller skolan så börjar jag känna mig alltmer uppgiven tyvärr. Jag kan inte förstå hur det har kunnat gå såhär långt och hur denna nedåtgående spiral startade. Var är lärarnas yrkesstolthet? Har de själva gett upp? Jag förstår verkligen inte hur det har kunnat bli så illa men det gör mig otroligt ledsen och fundersam för det är ju våra barns utbildning och framtid som det handlar om. Vi föräldrar tvingas överlämna våra barns utbildning i händerna på människor som ibland inte alls har antingen kunskapen eller den förmåga som krävs för att kunna ge barnen det som de egentligen ska ha rätt till och om man har några försiktiga invändningar så är man bara en jobbig förälder.
    Så mycket funderingar men inga självklara och enkla svar tyvärr :(
    /Fyrabarnsmamma (hemmamamma)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för svar! Roligt att höra att det finns fler som funderar...även om ämnet inte är det roligaste. Håller med dig om det du skriver om att vi lämnar över våra barn till en i vissa fall undermålig verksamhet. Ibland känns det mer barnpassning (även för stora barn) än skola.

      Radera