Tovade vantar!

Ett till stickprojekt färdigt! Ett par tovade vantar i alpackaull. De är verkligen jättesköna! Mönstret finns här:

http://garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=109&d_id=22&lang=se

Torsdagsmat och lite lek!

I går - torsdag - fick det bli soppa och plättar. Ärtsoppa blev det tyvärr inte - det kräver ju lite framförhållning. Det fick bli potatis och purjolökssoppa helt enkelt. Jag tycker om att göra den slät och ha i lite grädde - receptet finns i Vår kokbok!

6-åringen och 8-åringen är inne i en legobyggarperiod just nu. Det byggs bilar för brinnande livet både före och efter skolan. Ibland tar de fram ritningarna som jag förvarar i en pärm men eftersom allt är hopblandat går det trögt att få fram de "rätta" bitarna. Resultatet brukar bli helt egna skapelser som den här:

Minstingen gillar briojärnvägen. Han försöker få ihop delarna på egen hand och lyckas rätt bra men någon hel bana blir det förstås inte. Tur att hans storasyskon gärna hjälper honom! Den äldste har dolda motiv till lekarna! Han har kommit på att man får många chanser till kramar och pussar om man är med och leker en stund!

Morgonbestyr!

Morgnarna ser alltid likadana ut här i huset. Vi går upp kl 7. Jag och min man hjälps åt att fixa frukosten till barnen. Ja, den äldste kokar själv sin morgongröt men de andra behöver lite assistens. Min man har annars två arbetsuppgifter - att ta hand om sig själv och minstingen. Små 1,5-åringar tycker inte om när folk är för aktiva. Då blir han stressad och orkar inte riktigt med all aktivitet. En pappafamn är perfekt i det läget. Min uppgift är att se till att alla andra kommer i ordning för skolan. Jag brukar sitta med när de äter frukost och bläddra i tidningen på samma gång. Barnen tycker det är roligt när jag ger korta sammandrag av intressanta artiklar och visar spännande bilder. Sedan ska kläder tas på, tänder borstas och händer och ansikten tvättas. De stora killarna klarar sig förstås på egen hand men 6-åringen och 8-åringen behöver coaching för att komma ihåg att de faktiskt ska iväg och inte bygga lego eller tågbana! Ryggsäckarna brukar jag vara duktig och packa kvällen innan. Kläderna till de små lägger jag också fram kvällen innan. Morgonbestyren brukar gå bra men det är mycket som händer på kort tid och det gäller för de vuxna att hålla humöret uppe och inte visa stress. Då blir det bara rörigt och kaotiskt.

Sen är alla iväg och då är det dags för mig att ta hand om mig själv och lillen. Vi äter frukost och klär på oss och borstar tänderna. Jag unnar mig en stund med tidningsläsande och kaffedrickande innan vi drar igång uppröjningsarbetet. Med 8 personer i huset är det en del att stå i. Diskmaskinen ska tömmas och fyllas. Frukostmaten plockas undan, diskbänken och bordet ska torkas av. Sängarna ska bäddas, kläder från gårdagen gås igenom och läggas i tvättkorg eller skåp. Ny tvätt ska läggas i maskinen och ren torr tvätt vikas in. Leksaker ska plockas undan så att det ser trevligt ut när barnen kommer hem. En tur med dammsugaren får det också bli!

När allt är klart vilar vi lite. Jag sitter här vid datorn en stund och lillen sitter med och grejar med pennor och papper eller sitter på golvet och plockar med bilar och duplo.

Egentligen gör jag ju "förbjudet" arbete. Min lille son är ju faktiskt inte alls liten enligt samhällets sätt att se det. Han har varit mogen för dagis i 8 månader redan. Jag är en sån där ojämställd parasit som utför ett helt onödigt arbete. Städa och plocka efter familjen är inte arbete.Fast det här onödiga jobbet ska ju göras. Funderar på om jag skulle orka göra det på kvällarna. Nej, blir svaret. Jag har annat jobb att göra då! Jag får förstås skylla mig själv! Ingen har ju direkt tvingat oss att skaffa 6 barn! Det får väl anses som väldigt korkat att göra det! Men om man nu vill ha många barn. Ska man inte få det? Det är märkligt tycker jag ibland. Det är helt ok att kämpa för sin karriär. Samhället stöttar dig ekonomiskt med subventionerade förskole- och fritidsplatser. Du får mycket pengar över på din särbeskattade lön. Men om man väljer annorlunda, som jag, då får du stå där med lång näsa! Du belastar inte samhället med någonting egentligen. Din partner är aldrig hemma och vabbar. Du är aldrig sjukskriven och vabbar aldrig. Du fortsätter att handla kläder och mat och staten får sina 25%. Din partner får ut sin särbeskattade lön och hjälper till att bekosta maxtaxorna. Har man tur räcker pengarna för att försörja familjen annars får du ta skeden i vacker hand!

Stickning, julklappar och bröd!

Är inne i en stickperiod just nu. Fast ibland undrar jag varför jag måste göra allt på en gång! Det är så svårt att få något färdigt! Och så blir man så trött på röran som uppstår när man grejar med många saker på samma gång!

Jag har i alla fall lyckats få ett par lovikkavantar helt färdiga. Sen finns det tre par halvfärdiga som väntar på att broderas och tovas och stickas färdigt! Men det hinns väl med vad det lider!

En Åremössa har jag också hunnit med att slutföra. Fast det var ingen direkt prestation - bara sticka resårstickning i 45 cm. Älskar garnet och utseendet men i mitt tycke är den lite väl lång. Ska skaffa ett nystan till i en annan härlig färg och fixa till en lite kortare. Här finns mönstret: http://kaki.se/monster-aremossan

Lilleman var riktigt gullig i den tycker jag!

Julklappsreklamen har börjat droppa in! Leksakerna lockar förstås och 6-åringen ägnar en stund varje dag åt att studera allt fint han vill ha. Storebröderna har upplyst honom om att det blir för dyrt så nu har han börjat räkna ihop allt på miniräknaren för att kontrollera hur dyrt det egentligen blir!

Veckans brödbak fick bli vanliga gammeldags siktkakor. Det var ett tag sedan jag gjorde dem och barnen tyckte de var väldigt goda!

Siktkakor - 8 kakor

100 g jäst

100 g smör

1 l mjölk

1 msk salt

1 dl sirap

1 påse rågsikt

Smält smöret och häll i mjölken. Låt allt bli 37 grader.

Smula ner jästen i assistenten och rör ut den med lite av degvätskan.

Blanda ner salt och sirap.

Jag brukar blanda i vetekli också.

Blanda ner mjölet till en smidig deg.

Jäs i 40 min.

Baka ut 8 kakor. Jag tycker att det blir lite stora och tar av en liten bit från varje kaka till en liten rund bulle. (Gjorde min mormor och så gör min mamma.)

Låt jäsa i ca 20 min.

Grädda mitt i ugnen i 225 graders värme i ca 15 minuter.

Höstlov!

Nu är det höstlov! Skönt för alla att vara lediga men än så länge har det varit lite segt. Lillen har haft feber och hosta men är nu äntligen frisk igen. 12-åringen passade på att bryta foten precis före lovet och är inte så rörlig. 

Vi får roa oss bäst vi kan. Barnen bygger lego och briojärnväg, sitter vid datorerna förstås och bakar någon kaka när sötsuget sätter in. Igår ritade vi en hel del. Eftersom alla plastriddare och hästar hade letats fram på förmiddagen ville de små killarna rita slott. Vi pratade lite om horisonter först och 8-åringen ritade kullar med ett slott längst bort.

6-åringen blev lite lat och lät mig rita slottet och en krokodil. Sedan fixade han själv en vallgrav med vindbrygga samt en damm med en racerbåt i.

Lillkillen fortsätter med sina rollekar. Han pysslar med sina nallar. Matar dem, pussar och kramar, bäddar ner dem och sjunger lite.

Eftersom jag läser en hel del om förskola och fritidshem just nu har jag insett att de som ägnar sig åt verksamheten på lite högre ort har en stor tilltro till att förskola och fritidshem ska genom sin gruppfostran se till att barnen fostras till demokratiska och empatiska personer. Det pratas mycket om kollektivet. Det positiva i gruppkänslan i motsats till det individualistiska perspektivet. Det framställs nästan som något negativt att utveckla sin egen individualitet. Jag ser det på ett annat sätt. Jag ser hur mitt lilla barn fostrar sig alldeles själv. Inte helt och hållet själv förstås men i sin miljö utvecklar han empati och en stark individualitet. I vår familj är han fri att utforska sig själv och sin egen vilja. Vi bidrar med vår närvaro och vårt intresse för honom. Han får kroppskontakt i massor - både för att vi alla gillar att gosa och busa med honom och därför att han kräver kroppskontakt när han vill se vad jag gör högt däruppe och när han blir ledsen eller trött osv. Jag märker hur han hela tiden laborerar med sina känslor och försöker styra dem. Han är ganska våldsam just nu och saknar förmåga att till en början förstå att han kan göra någon illa. Han inte låta bli att nypas och kasta saker när han blir frustrerad - och det är ganska ofta. Men när är vi reagerar med våra röster och vårt kroppsspråk ändrar han beteende - han tröstar oss, blåser på "skadan" och pussar oss. En stund att det gör ont och av erfarenhet vet jag ju att han gradvis kommer att förstå på riktigt. Den individualistiska fostran verkar göra honom empatisk. Han är en person som är i vårt fokus hela tiden. Inte för att vi leker med honom eller håller på med honom hela tiden utan för att vi hela tiden är i hans närhet och förhåller oss till honom. Han är ett subjekt och en unik person.

Fritids 2

Jag läser lite mer om fritids och hittar en intressant ledare i Smålandsposten:
http://www.smp.se/ledare/fritidspersonal-framfor-foraldrar(3489593).gm

Här står först lite allmänt om fritids:
"Kommuner är skyldiga att erbjuda fritids till barn i förskoleklass eller grundskolan upp till vårterminen det år barnet fyller 13 år när föräldrarna jobbar, då fritids fyller en viktig funktion i form av barnpassning för de föräldrar som inte hinner hämta så tidigt som skolan slutar. Förslaget att låta Skolverket ta fram rekommendationer för hur stora fritidsgrupperna är relevant, eftersom tiden på fritids bör utnyttjas meningsfullt." Det är väl klart att det borde finnas en maxgräns för hur stora barngrupperna får vara. Det borde det förstås också finnas för förskolan. Det är inte rimligt att barn ska tillbringa sina dagar i stora barngrupper med få vuxna som kan se till barnens behov.

Kommunal har ju reagerat på att barngrupperna är för stora och skrivit en rapport om det "Vem ser Matilda". Ändå har de tydligen  planer på att utöka fritidsverksamheten, få den att innefatta ännu fler barn."Kommunal vill dock utvidga rätten till fritidsplats till att gälla även barn vars föräldrar är föräldralediga, arbetslösa eller har försörjningsstöd." Ledarskribentens kommer till slutsatsen att kommunals uppfattning är att "de ögon som ska hålla koll på barnen hellre bör tillhöra kommunalt anställd personal än i största möjliga mån föräldrar."

Jag kan inte låta bli att förundra mig. Vad är det som gör att man är så sugen på att separera barn från deras föräldrar? Vad är det som gör att man tycker att det är värt pengarna? Vad är det man tror att barnen och föräldrarna får ut av det?

Fritids!

Det har varit prat om fritidsverksamheten den senaste tiden. Många föräldrar är tydligen oroliga över hur deras barn har det på fritids. De är oroliga över att barnen ska skadas eller mobbas. Det verkar som om de har fog för sin oro också. Nästan alla barn är inskrivna på fritids, nästan 400 000 barn. Barngrupperna har ökat dramatiskt sedan tidigt 80-tal men resurserna har inte ökat i motsvarande grad. Enligt fackförbundet Kommunals rapport har antalet barn per vuxen på Sveriges fritidshem tredubblats sedan 1980. Den genomsnittsliga barngruppen på fritids är nu upp i 40 barn. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5319571,
http://www.kommunal.se/Kommunal/Nyheter/2012/Stora-barngrupper-ger-samre-fritids/

Det här låter ju förskräckligt! Kommunal tycker också att det helt fel och ställer krav på förändringar. Man vill införa ett maxtal för hur många fritidsbarn det får gå på en anställd. Det låter ju jättebra. Fast man kan ju undra vad det kostar.

I Göteborgposten skriver man om problemet och ställer sig frågan om man kanske borde ta itu med maxtaxan. Den har ju inte blivit indexuppräknad och det har alltså blivit billigare att ha barn på dagis och fritids. Man säger att man får vad man betalar för och om man höjer maxtaxan kan man också få en kvalitetshöjning. http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.1104619-fritids-har-blivit-forvaringsplats Det här tycker jag låter alldeles utmärkt! Det är väl självklart att de som vill använda dagis och fritids borde betala mer av vad det faktiskt kostar! Det är ju deras egna barn det gäller och det är klart att kvaliteten kan öka om mer pengar kommer in.

Vad är då fritids? Jag själv har aldrig riktigt reflekterat över det. Tänkt att fritids är till för att föräldrarna ska kunna arbeta. Barnen måste ju ha någonstans att vara. Någon måste ju ta hand om dem. Jag läser på lite och förstår att fritidshemmen har två uppdrag. Omsorgsuppdraget, som möjliggör för föräldrar att förvärvsarbeta. Det andra är lärandeuppdraget, att stimulera barnens utveckling.  Lärandeuppdraget är något som har stärkts enligt den nya skollagen. Det återstår dock att genomföra det i praktiken.

I Sverige har man en stark tro på att pedagoger ska kunna hjälpa till att utveckla barnen till bättre människor än om de hade fostrats av outbildade personer (läs föräldrar). Det räcker inte riktigt att barnen går i skolan och får lära sig saker man i samhället anser är bra att kunna. Fritids liksom dagis har den här personlighetsdanande funktionen. Fritids ska enligt skollagen bidra till goda uppväxtvillkor genom att stödja och stimulera elevers utveckling och lärande. Fritids kan alltså göra att barnens uppväxt blir bättre.

Jag försöker hitta något som berättar om vad exakt barnen lär sig på fritids som skulle förklara den andra rollen, den som inte är att passa barnen medan föräldrarna arbetar. På lärarnas nyheter hittar jag lite. http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2012/09/30/kan-du-beratta-nagot-du-lart-dig-pa-fritids En kvinnlig pedagog berättar om sitt fritids och skriver att de i personalgruppen har pratat om vikten att dokumentera vad eleverna lär sig på fritidshemmet. De vill även att eleverna ska bli mer medvetna om att de faktiskt lär sig saker på fritidstiden. Pedagogen berättar om hur hon frågar barnen om vad de tycker att de har lärt sig.  Jo, det var: pyssla, samarbeta, bygga lego, göra hattar, vänta på sin tur, leka olika lekar, leka med ”nya” barn, baka, bygga koja i skogen, spela spel, städa. Jag blir både full i skratt, fundersam och mycket förundrad! Jag frågar mig om pedagogerna verkligen tycker att det här skulle vara lärdomar som det är värt att spendera eftermiddagarna på fritids för att få? Om någon politiker läser ovanstående undrar jag om de verkligen tycker att det är meningsfullt att kosta på lokaler och personal för att lära ut att t ex bygga lego!? Fast det är klart - grupperna är så stora att det blir lönsamt i alla fall! Barnen lär sig bygga lego och göra hattar i stordriftsverksamhet! För mig låter det som upp och nervända världen!