Det är en hel del prat om skattesubventionerad läxläsningshjälp just nu. Läser om det på: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5293332 Här står att: "Diskussionen om läxhjälp har tagit fart sedan regeringen i somras meddelade att man vill utöka möjligheten att göra avdrag för läxhjälp till gymnasister. I dag är det enbart tillåtet för grundskole-elever eftersom det då räknas som en form av barnpassning." Detta anser Skatteverket är problematiskt. (En annan konstig detalj är att man anser att läxhjälp för grundskoleelever är barnpassning! När i övrigt anser man att elever på högstadiet behöver barnpassning? Och får man göra skatteavdrag för annan barnpassning i hemmet? Typ barnflicka eller?) "Eftersom tanken med rut-tjänsterna är att det ska vara sådana arbeten som hushållen kan utföra själva, så har Skatteverket hittills inte accepterat avdrag när det är utbildade lärare som står för läxhjälpen, eftersom det då är att betrakta som specialisttjänst."
Hela diskussionen är konstig tycker jag. Hela RUT-systemet är konstigt tycker jag. Det blir konstigt när man väver ihop privatliv och offentligt liv för mycket. Var ska gränserna gå? Vems är ansvaret för olika områden? Är det skolans ansvar att eleverna klarar av skolgången? Eller är det föräldrarnas? Eller är det någon annans? Ska skolan kunna vara så dålig att eleverna inte klarar av att utvecklas utan hjälp av privata coacher? Visst, så kan det väl få vara - men är det verkligen alla skattebetalarnas ansvar att ekonomiskt hjälpa dem som har råd och intresse att anlita RUT-arbetare? Om man som privatperson vill hjälpa sina barn med läxor och annat skolarbete - varför får man inte dra av på skatten då? Arbetet är detsamma! Men det går ju inte eftersom man i Sverige anser att det enda arbete som är värt något är betalt lönearbete - strunt samma om det är lönsamt eller inte!
onsdag 3 oktober 2012
tisdag 2 oktober 2012
13-pyramiden!
När man inte har något att göra kan det vara kul att lägga patiens. 8-åringen har lärt sig ett par stycken. Här lägger han 13-pyramiden - en pyramid med 7 kort i botten. Korten ska paras ihop så att summan blir just 13. Förutom att det är roligt är det ju en bra matteövning också!
måndag 1 oktober 2012
Kockarnas kamp!
Tittade på Kockarnas kamp i fredags kväll. Alla i familjen gillar matlagning och det blir för sent att se programmet för de minsta barnen på torsdagarna när det går egentligen. Programmet är roligt och vi gillar alla att titta på det. Men... ibland blir jag så trött på den här sortens program. Stör mig på att man får reda på så lite om kockarna och om riktig, avancerad matlagning. Är det egentligen så kul att se Sveriges bästa kockar stycka kycklingar och hacka rättikor? Jag skulle vilja se vilken mat de själva lagar och vilka tekniker de använder. Vilken matfilosofi de har. Få se mer av deras restauranger och vilken mat de serverar där. Hur blev de matlagningsintresserade och vilken utbildning har de. Vilka förebilder och inspirationskällor har de? Men det kanske är så här det ska vara - enkelt, omedelbart tilltalande och fördummande!
fredag 28 september 2012
Förslag om förbättrad läskunnighet!
Snacket fortsätter om att vi i Sverige behöver förbättra läskunnigheten. I Sverige går den stadigt ner medan den tydligen går upp i övriga Europa. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5286162 Här sägs bla att "Målet ska vara att fler barn än i dag regelbundet ska läsa, såväl facklitteratur som skönlitteratur, att förmågan och viljan att läsa ska öka och att kunskapen om att det är viktigt att kunna läsa för att kunna ta aktiv del i samhällslivet ska öka." Låter bra. Hur ska man då bära sig åt? Det viktigaste är att nå ut till barnen tidigt. Man ska ha sk läsombud på förskolan och fokusera på litteratur inom de olika lärarutbildningarna. Alla elever ska dessutom ha tillgång till skolbibliotekarier.
Jag undrar vad de här läsombuden på förskolan ska bidra med. Generellt sett tror jag att barn läses för mer nu än förr. På förskolorna tror jag att man läser för barnen varje dag. Jag tror inte att så många hemmafruar satt och läste för sina barn på dagtid (eller ens på kvällstid) på 40- och 50-talen. Ändå var läskunnigheten tydligen högre då än nu. Märkligt. Exakt vad är det barnen ska lära sig på förskolorna? Det verkar inte vara fråga om att faktiskt lära sig just läsa utan intresset ska väckas genom att utsättas för litteratur. Obs! Jag har ingenting emot att läsa för barn - det är både trevligt och nyttigt - men jag tror inte att nyckeln till att höja läsförmågan är att i första hand läsa böcker för barnen eller låta dem bläddra i böcker.
Men att lära barn läsa har blivit komplicerat och det är en lång process som måste påbörjas långt innan skolstarten. Jag läser en artikel i Skolvärlden. http://www.skolvarlden.se/artiklar/vill-se-kartl%C3%A4ggning-av-6-%C3%A5ringars-l%C3%A4skunnighet Sveriges skolledarförbund vill att man ska införa ett diagnostiskt test av läskunnigheten hos barn i förskoleklassen eftersom läsinlärning och språkutveckling är A och O för att klara skolan och som grund för ett gott liv som vuxen. Eftersom de svenska elevernas läsförmåga sjunker är det nödvändigt med en samlad och strukturerad kartläggning av barns språkliga nivå och läsförmåga. Om man gör det kan man sätta in individualiserade åtgärder och ge alla barn möjlighet att lära sig läsa helst under första skolåret.
Jag undrar vad de här läsombuden på förskolan ska bidra med. Generellt sett tror jag att barn läses för mer nu än förr. På förskolorna tror jag att man läser för barnen varje dag. Jag tror inte att så många hemmafruar satt och läste för sina barn på dagtid (eller ens på kvällstid) på 40- och 50-talen. Ändå var läskunnigheten tydligen högre då än nu. Märkligt. Exakt vad är det barnen ska lära sig på förskolorna? Det verkar inte vara fråga om att faktiskt lära sig just läsa utan intresset ska väckas genom att utsättas för litteratur. Obs! Jag har ingenting emot att läsa för barn - det är både trevligt och nyttigt - men jag tror inte att nyckeln till att höja läsförmågan är att i första hand läsa böcker för barnen eller låta dem bläddra i böcker.
Men att lära barn läsa har blivit komplicerat och det är en lång process som måste påbörjas långt innan skolstarten. Jag läser en artikel i Skolvärlden. http://www.skolvarlden.se/artiklar/vill-se-kartl%C3%A4ggning-av-6-%C3%A5ringars-l%C3%A4skunnighet Sveriges skolledarförbund vill att man ska införa ett diagnostiskt test av läskunnigheten hos barn i förskoleklassen eftersom läsinlärning och språkutveckling är A och O för att klara skolan och som grund för ett gott liv som vuxen. Eftersom de svenska elevernas läsförmåga sjunker är det nödvändigt med en samlad och strukturerad kartläggning av barns språkliga nivå och läsförmåga. Om man gör det kan man sätta in individualiserade åtgärder och ge alla barn möjlighet att lära sig läsa helst under första skolåret.
Nu hänger jag inte med alls. Jag trodde att meningen var att man skulle lära sig läsa när man började skolan. Hur menar skolledarförbundet att barnen skulle ha lärt sig att läsa redan innan skolstarten? Jag trodde inte att man lärde ut läsning och skrivning i förskolan och inte heller på 6-års. Eller är det kanske meningen att föräldrarna ska ha lärt ut läsning hemma? Om inte är det väl orimligt att tro att barnen kan läsa innan de börjat i 1:an? Eller har man en övertro på att barn lär sig läsa genom att höra sagor, titta i böcker, rimma och säga ramsor, plocka med bokstäver etc? Det tror inte jag att barnen gör. Det krävs läsundervisning för att de flesta barn ska klara av att lära sig läsa.
I Dagens industri läser jag en liten notis om den svenska skolan. Där menar man att den svenska skolan är i kris och att resultaten störtdyker internationellt sett. Detta är ett resultat av alla experiment som genomdrivits genom åren. Man hävdar till och med att experimenten har förstört den svenska skolan. Slutorden i notisen blir att man ska göra om en gång till men att den här gången bör man titta tillbaka. Backa!
Jag tror att det ligger en hel del i det. Vi har experimenterat så mycket att vi kanske har glömt bort hur man lär ut basfärdigheterna på ett enkelt och effektivt sätt. Om läsförmågan har gått ner betyder ju det att den har varit högre. Det vore absolut rimligt att blicka tillbaka och försöka se vad man gjorde bättre förr.
I Dagens industri läser jag en liten notis om den svenska skolan. Där menar man att den svenska skolan är i kris och att resultaten störtdyker internationellt sett. Detta är ett resultat av alla experiment som genomdrivits genom åren. Man hävdar till och med att experimenten har förstört den svenska skolan. Slutorden i notisen blir att man ska göra om en gång till men att den här gången bör man titta tillbaka. Backa!
Jag tror att det ligger en hel del i det. Vi har experimenterat så mycket att vi kanske har glömt bort hur man lär ut basfärdigheterna på ett enkelt och effektivt sätt. Om läsförmågan har gått ner betyder ju det att den har varit högre. Det vore absolut rimligt att blicka tillbaka och försöka se vad man gjorde bättre förr.
torsdag 27 september 2012
Höst!
Nu är hösten här på riktigt!
Kärleksörten har fått riktig färg och kantnepetan passar på att blomma om!
Rosen har visst inte tänkt ge upp riktigt än utan har några knoppar kvar! Får se om de orkar slå ut!
Sen vit flox står sig vackert mot de röda bladen på silveraxet!
De utslagna silveraxen är helt underbara tycker jag!
Kärleksörten har fått riktig färg och kantnepetan passar på att blomma om!
Rosen har visst inte tänkt ge upp riktigt än utan har några knoppar kvar! Får se om de orkar slå ut!
Sen vit flox står sig vackert mot de röda bladen på silveraxet!
Lilleman njuter av ett av de sista plommonen framför funkior som håller på att vissna för i år.
De utslagna silveraxen är helt underbara tycker jag!
onsdag 26 september 2012
Människan och marknaden!
Ledaren i gårdagens tidning handlar om människan och marknaden. Skribenten Daniel Larsson ställer sig frågan om marknaden har förgiftat det politiska samtalet och i förlängningen samhället. Han menar att denna utveckling har drivits av människor med varierande politiska bekännelser. Utvecklingen syns överallt i samhället. I det offentliga rummet använder man ett marknadsliknande språk och pratar t ex om kunder i stället för medborgare. I organisationer är målgruppsmaximering och kundnytta drivande lärosatser för alltifrån idrottsföreningar till kyrkor till politiska partier. Moderaterna och Socialdemokraterna är mer intresserade av att vara till för alla än att vara till för något.
Daniel Larsson menar att när alla områden målats i marknadens färger går mycket förlorat. Områden som egentligen inte är ekonomiska ekonomiseras och då mister de delar av sitt ursprungliga värde. Han tar upp den individualiserade föräldrapenningen som i hans tycke har förvandlat familjen till en ekonomisk enhet, något den ínte är menad att vara. Familjen är en känsla, en inställning, ett sammanhang mellan männsikor som är baserat på närhet och kärlek och ger oss sammanhang och trygghet. Familjen bär och möjliggör vårt samhälle. Om vi försöker att göra den mer ekonomiskt lämplig riskerar vi att den går förlorad.
Jag tycker att det Daniel Larsson skriver är så träffande. Med risk för att låta alldeles omodern och bakåtsträvande tycker jag att man kan säga att det inte finns något heligt kvar längre. Ingenting ses med vördnad eller som omgärdat av den mystik som det verkliga livet innehåller. Att få ett barn är ingenting särskilt varken för mor, barn eller far. Det är ett snabbt övergående tillstånd och sedan går livet vidare precis som förut fast med en ny liten kugge som ska passas in så smidigt och omärkligt som möjligt. Det finns ingen respekt för den drift vi människor har att skydda, värna och älska de som behöver oss - barnet och också modern som mer än någonsin behöver sin man när barnen kommer. Det här är inte ok att säga förstås men faktum kvarstår - männsikor är beroende av varandra. Ingen klarar sig på egen hand. Endera hjälper vi varandra inom familjen eller så hjälper statsapparaten till på det sätt den anser vara lämpligt. Precis som Daniel Larsson skriver riskerar vi att något går förlorat när staten tar över ansvaret för familjen. När vi inte får tillstånd att ta ansvar för det vi borde är risken stor att vi till slut inte känner någon ansvarskänsla. Någon annan fixar det.
Daniel Larsson menar att när alla områden målats i marknadens färger går mycket förlorat. Områden som egentligen inte är ekonomiska ekonomiseras och då mister de delar av sitt ursprungliga värde. Han tar upp den individualiserade föräldrapenningen som i hans tycke har förvandlat familjen till en ekonomisk enhet, något den ínte är menad att vara. Familjen är en känsla, en inställning, ett sammanhang mellan männsikor som är baserat på närhet och kärlek och ger oss sammanhang och trygghet. Familjen bär och möjliggör vårt samhälle. Om vi försöker att göra den mer ekonomiskt lämplig riskerar vi att den går förlorad.
Jag tycker att det Daniel Larsson skriver är så träffande. Med risk för att låta alldeles omodern och bakåtsträvande tycker jag att man kan säga att det inte finns något heligt kvar längre. Ingenting ses med vördnad eller som omgärdat av den mystik som det verkliga livet innehåller. Att få ett barn är ingenting särskilt varken för mor, barn eller far. Det är ett snabbt övergående tillstånd och sedan går livet vidare precis som förut fast med en ny liten kugge som ska passas in så smidigt och omärkligt som möjligt. Det finns ingen respekt för den drift vi människor har att skydda, värna och älska de som behöver oss - barnet och också modern som mer än någonsin behöver sin man när barnen kommer. Det här är inte ok att säga förstås men faktum kvarstår - männsikor är beroende av varandra. Ingen klarar sig på egen hand. Endera hjälper vi varandra inom familjen eller så hjälper statsapparaten till på det sätt den anser vara lämpligt. Precis som Daniel Larsson skriver riskerar vi att något går förlorat när staten tar över ansvaret för familjen. När vi inte får tillstånd att ta ansvar för det vi borde är risken stor att vi till slut inte känner någon ansvarskänsla. Någon annan fixar det.
söndag 23 september 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)