Semester i Normandie och Bretagne!

Sommarlovet går mot sitt slut...en evighet och samtidigt har det gått så fort...lite längre kunde det allt få vara men vi får vara nöjda med de veckor vi fått. Vi har haft ett härligt lov, och ännu är det ju inte slut...vi har jobbat med vårt hus, tre av barnen har sommarjobbat, vi har badat en hel massa och vi har varit på semester! Vår stora och huvudsakliga semester gick till Frankrike...till Normandie och Bretagne...Vi gjorde samma upplägg på resan som vi gjort två gånger tidigare! Bil ner genom Sverige, bron över till Danmark, färja Rödby-Puttgarden...sen till Lübeck där vi sov över på Ibis Budget...

I Lübeck promenerade vi till Collusseum Stube i närheten och åt currywurst och pommes frites...drack en god öl till det! 

Dagen efter handlade vi lite lunchmat på Real...det är så häftigt...barnen har ju varit här 10 ggr nu och de känner sig hemma här i affären...hittar vad de vill ha, känner igen kassörskor...

Sen startade den långa bilresan mot Frankrike...Mot Nederländerna, genom Beligien...regn och köer...men på kvällen var vi framme i Valenciennes och nästa Ibis Budget! 

Efter en frukost på ett café vid ett Carrefour startade sista etappen! Genom Picardie och in i Normandie...och sista biten på slingrande småvägar mot havet...stenhus, hav av hortensior...och sen havet! En härlig syn! 

Upp med tältet...pizza från campingrestaurangen och sen en sväng ner till havet precis nedanför campingen! 

Nästa dag blev det bad på stranden (och det blev det alla andra dagar också förstås)! 

På eftermiddagen var det så lågt lågvatten det blev och stranden var enorm! 

På klipporna vid ena sidan stranden var det härligt att gå och leta snäckor och se på små fiskar och något slags anemoner i de vattengölar som blivit kvar sedan högvattnet! 

Campingen har ett fint poolområde med tre bassänger...en lekbassäng ute, en lugn ute och en inomhusbassäng med bubbelavdelning! Våra tre yngsta njöt av vattenrutschkanan! 

En dag åkte vi till Utah Beach, en av de fem landstigningsplatserna på D-dagen, den 6:e juni 1944! Vi promenerade på stranden, tittade på alla minnesmärken och besökte D-Day Museum som låg precis ovanför stranden. Sen satt vi på stranden och åt medhavd lunch och barnen lekte i sanddynorna och vi promenerade med fötterna i vattnet och njöt av allt det vackra...och tänkte på allt det hemska, alla unga män, i juni för så många år sedan. 

 

På hemvägen åkte vi igenom St Marie Eglise och tittade på kyrkan med fallskärmshoppardockan som hänger där som ett minne över en allierad fallskärmshoppare som fastnade där 1944. Vi har sett den förut men det var ändå roligt att vara här igen. Byn är vacker och kyrkan är det också!

Vi tog en promenad ovanför campingen...det var varmt och svettigt men så vackert att gå genom ljungen, högt över havet...se Cherbourg i fjärran i väst och kustlinjen sträcka sig bortåt i öst med klippor och fyrar och kyrkor...Barnen tyckte det var spännande med de bunkrar som finns kvar! 

Halvvilda hästar strövade omkring!

Sista dagen var det lite mulet och det duggade en stund...det gjorde inget...det var mysigt att sitta på stranden och läsa och prata och barnen grävde och badade ändå...Och sedan sken det upp och blev strålande sol igen! 

Efter fem nätter i Normandie var det dags att packa ihop och åka vidare! Vi tog en liten omväg och stannade på den tyska krigskyrkogården i La Campe. Där har vi varit förut också men vi åkte tillbaka...det är vackert och i själva byn finns ett fint torg att äta lunch på! 

Sent på eftermiddagen var vi framme i Dinard i Bretagne! Upp med tälten och sen beställde vi pizza! Dominos blev det till barnens stora glädje! Och det var gott! 

En kvällspromenad i campingområdet tog vi...tittade ut över havet och gick bort till restaurangen...där var det ett uppträdande...gamla franska låtar...Piaf, Joe Dassin...det var härlig stämning och publiken hade roligt och sjöng med! 

Sen blev det bad förstås...varje dag! Stranden är så fin och ligger precis nedanför campingen...bara ta sina badkläder och traska ner! Precis som i Normandie är det stark skillnad mellan ebb och flod! Men här spelar det inte så jättestor roll eftersom stranden är stor även vid flod! 

Barnen tyckte det var roligt att gå på piren och klättra på klipporna här också! 

Marknaden inne i Dinard är mysig och dit gick vi förstås! Så roligt att titta på allt som säljs...mat och kläder och tavlor och skor och köksprylar och...ja allt! Vi köpte lite smått och gott...en väska till mig, franska sjömanströjor till 7-åringen, ostron...och så åt vi enkel lunch på en mur! Crêpes, pizza och paella!

 Mer bad! 

Och läsning, mobilspel, slappande!

Och mer klättring!

De första dagarna i Bretagne var blåsiga...perfekt drakflygarväder! 

Vi åkte till Dinan på medeltidsfestival! Hela stan var full av utklädda människor...riddare, kelter, vikingar, jungfrur, påvar och munkar! I en av kyrkorna spelades det vacker orgelmusik!

Liemannen kom fram och hälsade!

 

Vi åt crêpesmeny på en mysig restaurang! 

Ett gäng kelter!

 

Medeltidspolisen på g!

 

En promenad längs kusten från campingen till stadsdelen St Enogat gjorde vi en dag! Det var häftigt att gå högt uppe över de vassa klipporna, komma till små stränder gömda bakom utskjutande klippor...

Framme vid stranden i St Enogat!

Ett av de vackra ståtliga villor längs kusten!

Väl framme gick vi in i den gamla kyrkan och satte oss och lyssnade på vacker orgelmusik! Det är så häftigt att kyrkorna är så levande...var man än kommer är det musik!

Vi åkte till St Malô och gick runt i den gamla stan...som inte är så gammal egentligen! Den blev nästan totalt förstörd i slutet av andra världskriget. Men sen har den byggts upp igen och ser ut precis som innan! Vi köpte lite enkel snabbmat och satt uppe på stadsmuren och åt! Sen tittade vi i en av de gamla kyrkorna...en som faktiskt klarade sig från bombningarna!

Mera bad! De sista dagarna var det härliga vågor att kasta sig i!

Efter nio dagar i Bretagne packade vi ihop och begav oss hemåt! 

7-åringen roade sig med att leka med två franska pojkar i tältet bredvid! De var så nyfikna på ett armborst N hade fått på medeltidsdagen i Dinan och på barns sätt lyckades de få kontakt med varandra och hade lekt tillsammans en stund på eftermiddagen de senaste dagarna! Inte ett ord kunde de på varandras språk men det gick ändå...de pekade och visade och kom överens om att turas om med armborstet...namnen på varandra var lätta att få reda på...yes och no och oui och hallå var användbara ord! Det var roligt att se dem leka och ha roligt och också betryggande att se att barn är så där kompetenta som jag alltid vetat...det behövs inte många års träning på dagis för att bli en socialt fungerande människa! Vi har det i oss. 

Vi tog precis samma väg som dit...sov i Valenciennes, genom Belgien och Nederländerna och sen övernattade vi i Lübeck igen! 

 Vi kom sent fram till Lübeck...det var många köer på vägen. Men klockan 21.30 satt vi äntligen på en restaurang...vi lyxade till det lite och valde en restaurang som hade lite dyrare mat än det allra billigaste...Paulaner am Dom hette den...wienerschnitzlar, jägerschnitzlar och en underbar sallad med blåmögelost, druvor, päron festade vi på!

Några av de äldsta husen i Lübeck!

När vi strosade hem från Paulaner genom Lübeck förstod vi att det var något särskilt på g! Det var folk överallt som spanade mot natthimlen...vi fattade när vi såg att månen inte var sig lik! Blodmåne! 

Morgonen därpå åkte vi till Real igen och åt frukost, handlade lite och åkte vidare mot Fehmarn och Calles...öl köpte vi...och godis...och åt curry wurst till lunch! 

 Vidare genom Danmark...vi fikade på Farö...vid havet...med en vacker bro att titta på! 

Sen var årets semester slut! Det var härliga dagar!

Jämställdhetsmaffian...

...reagerar stenhårt om någon skulle drista sig till att ens snudda vid tanken på att kvinnor skulle kunna möjligtvis eventuellt ges någon möjlighet till att kunna välja lite grand själv hur de vill ha det med barnen. Och det är så lustigt...de senaste dagarna har sambeskattningen kommit i fokus...sd har ju någon gång sagt att de vill ha sambeskattning, frivillig alltså, men sen släppt den där idén. Ingen är ju intresserad av den så...

Men det är hursomhelst intressant att ens vittringen av sambeskattning väcker upp jämställdhetsdrevet. Och argumenten mot är också häftiga.

Margot Wallström  och en journalistperson på Aftonbladet och en liberal politikerperson säger precis samma sak. De får personifiera jämställdhetsmaffian...en höger, en vänster och en mediaperson. De för fram precis hur det är. De för fram sin syn på jämställdhet och sin kvinnosyn. Den som ligger som ett tjockt blött täcke över hela jämställdhetssverige.

1. Pappamånader måste finnas. Annars hotas jämställdheten.

2. Vårdnadsbidrag är dumt. Det hotar jämställdheten.

3. Sambeskattning (även frivillig - fast det säger de förstås inget om) är dumt. Det hotar jämställdheten.

Det de säger är alltså att VALFRIHET är dumt. Det de säger är alltså att KVINNOR ÄR DUMMA I HUVUDET. Det de säger är att FOLK INTE SKA FÅ LOV ATT BESTÄMMA SJÄLVA.

Det de uttrycker är alltså en PATRIARKALISK SYN på Sveriges befolkning. Sveriges befolkning är barn som inte begriper sitt eget bästa. Sveriges kvinnor i synnerhet är extra dumma i huvudet. För om de skulle få minsta lilla chans att bryta mot jämställdhetsreligionens bud skulle de ta den. De måstE alltså hindras, tyglas, tämjas. Precis som jämställhetsmaffian alltid säger att kvinnor blev hindrade, tyglade och tämjda förr. Av sina män. Nu är det staten och media som tagit på sig den patriarkala prästrocken. Vid minsta antydan till feltänk och opposition rapar de upp sitt credo. Jämställdheten (så som de ser den) måste skyddas. Lagarna måste följas. Annars är det raka vägen in i helvetet. För kvinnorna.

Och det är ju lustigt. Eller olustigt. För fastän att pappor fortfarande skulle ha rätt att ta ut sina dagar (vad jag hatar de där dagarna som varje barn utrustas med från födseln...vad jag hatar det faktum att barndomen har tilldelats dagar och att alla ickelagstadgade dagar...de allra flesta...tillhör statens fostrarinnor) fastän att kvoteringen upphör. Men kvinnor och män antas alltså inte kunna prata med varandra, inte kunna kommunicera, inte kunna tänka ut en lösning som passar just dem. Nä, mammor antas vara egoistiska och roffa åt sig allt. Eller pappor antas vara lata och inte vilja ta nåt. För ingen vet ju riktigt säkert hur det är med den saken...är det underbart eller inte att ta hand om barn? Och fastän att det inte skulle vara obligatoriskt att ta ut vårdnadsbidrag är det ändå ett hot mot jämställdheten. Kvinnor antas alltså vara så dumma i huvudet att de omedelbart glömmer sitt bästa och tar chansen att vara hemma hos barnen. Och det blir ju dumt. För grundsynen bakom alltsammans är att DET ÄR DÅLIGT ATT TA HAND OM SINA EGNA BARN. Särskilt om man råkar vara mamma. Och så sambeskattningen. Som skulle vara frivillig men som alla maffiamedlemmar framställer  skulle vara allena rådande. Man kunde alltså välja...särbeskattning eller sambeskattning. Men om det vore så skulle folk som ville kunna försörja sin familj på en lön. Och då skulle ju kvinnornas vett totalt rinna ur dem. Omedelbart. För kvinnor är ju såna. Alla politiker utgår från att kvinnor som får chansen att välja alltid väljer fel. Eller så tänker de att alla män omedelbart skulle få lust att piska in sina kvinnor i köken och kedja dem vid spisen och sätta på dem (kvinnorna, inte spisarna) så att bäbisarna sprutade ur dem!

Jaja, det är som det är. Rikets överbyggnad är rörande överens...valfrihet är farligt. Och kvinnor och barn är en livsfarlig kombination. Den är explosiv och därför måste kvinnorna hållas i schack så mycket som bara går. Och då krävs dagar och förskola och regler som minimerar kvinnornas kontakt med de egna barnen.

Kanske ändå att folk börjar tröttna. Kanske är det nåt i luften ändå. Något som väcker ont blod i maffian och som gör dem extra aggressiva. Man får se. Det är spännande att leva.

Att fatta galoppen!

Det kliar i fingrarna på dem, politikerna...de kan inte tåla kvinnor som inte gör rätt för sig...som inte är i verksamhet...som slinker ur näten...som inte arbetar för tillväxten. Det pågår ett ständigt arbete, eller ska man säga krig (?), mot mammor och kvinnor som inte uppför sig på önskvärt sätt. Ständiga korrigeringsförslag kläcks.

Socialdemokraterna arbetar vidare med föräldraförsäkringen. Den måste förändras för att bättre verka i riktining mot sitt huvudsakliga syfte, att förhindra mammor från att ta hand om egna barn. Dagarna på grundnivå, alltså de allra "billigaste" dagarna ska också reserveras för vardera förälder. Kvinnan ska alltså inte kunna gå och dra och sega ut på de där dagarna för att förlänga den korta tiden med barnet. "Detta ökar incitamenten för att dela föräldraledigheten lika mellan män och kvinnor (observera att man säger "män" före "kvinnor", säkerligen ett medvetet val för att riktigt markera att "kvinnor" inte går liksom först, en mamma är som vilken man som helst och kommer sist i kön) och är ett viktigt kliv framåt i arbetet för ett jämställt föräldraskap." Så säger Annika Strandhäll. Och jämställt. Det vet alla vad det betyder. Att mammor inte ska tro att de kan vänta barn och föda barn och förvänta sig att ha någon särskild drift eller önskan eller rättighet att få lov att ta hand om sin avkomma. För så är det inte. Barnet är en karamell, en liten en, som ska delas i två exakta delar och raskt ätas upp. Och snabbt ska det gå. För precis som godis är onyttigt och bäst äts i små doser är det med barn. Släng in karamellen i munnen och sen är det dags att återgå till vardagsmaten. Sörpa. 

I Sverige har ju de flesta kvinnor tagit reson. De har mer än tagit reson. De har fattat galoppen...utan att ha fattat galoppen. Svenska kvinnor utgår inte längre från att det är de som ska ta hand om barnen. De känner tydligen inte längre några mammainstinkter som gör att de med näbbar och klor gör allt för att försöka förlänga hemmatiden. Nä, de lämnar lydigt ifrån sig barnen till dagis när de lagstadgade dagarna är slut. De lämnar glatt in storasyskon på dagis fastän att de själva är hemma med småsyskon. Dagis, eh, förlåt, förskola har blivit normaltillståndet. Mammor och pappor gör barn, mammor väntar barn, mammor föder barn, mammor ammar barn, pappor tar över föräldraledigheten, mammor och pappor skolar in, mammor och pappor turas om att lösa vardagspusslet och lämnar och hämtar och vabbar och allt vad som krävs av dem. Det är bara en liten, liten finputs kvar innan mammorna är färdigfostrade. Det där lilla som är kvar är dock bekymmersamt. Det är så erbarmligt svårt att få mammorna att bli så där perfekta och jämställda som krävs. Som krävs för vad? Jo, bara för att. Det är de där månaderna extra mammorna roffar åt sig av föräldraledigheten. Och så vabbar de mer. Men det ska bort. Och i stort sett ser det rätt bra ut när det gäller de svenska mammorna. De utlandsfödda däremot. De kräver åtgärder. De måste påverkas. Det försökte man sig på i Farsta tror jag att det var. Där har de stadsdelsmammor som jobbar med att få bukt med de utlandsfödda mammorna. De måste förstå att de inte kan gå omkring hela dagarna och bara ta hand om barn. Mammorna måste komma i sysselsättning med endera jobb eller studier. Och barnen. Ja de har det förstås bäst i förskolan. Om de inte börjar tidigt kan de komma ohjälpligt efter i utvecklingen. Så stadsdelsmammorna ville få kontakt med såna där bångstyriga eller okunniga eller om de är båda delarna...mammor. Man uppmanade till att kontakta statsdelsmammorna om man kände till någon sån där mamma som behövde komma ut och sysselsättas. Kanske finns det jobb för dem i förskolan. För barn måste ju tas om hand. Bara inte de egna. Det finns det andra mammor som så gärna, eller ogärna, gör. Man vet inte riktigt. Förskolan i Farsta har visserligen stora problem. Men det är inte så värst intressant. Bara barnen kommer bort från mammorna och bara mammorna får en vettig sysselsättning så spelar det just ingen roll hur själva omsorgen går till. Det blir bra med den saken ändå. Liksom.

Jaja, det får bli som det kan. Och Sverige är ju liksom inte allt. Världen är större än så. Liberalerna har stora planer. De vill satsa mer på EU. Och det räcker inte med försvar och ekonomi och miljö och sånt där krafs. Nä, viktigare saker måste till. Och här är det Sverige som är själva mästarna. Det är vi som har något att lära ut till övriga EU-länder. Europa måste bli så där härligt jämställt som Sverige är. Det duger inte att kvinnorna i Europa går omkring och slösar bort sitt liv på att vara hemmafru. Europa har inte råd att ha världens bäst utbildade hemmafruar. Och hur får man bukt med dem? Pengar förstås. Det är den där förhatliga sambeskattningen som måste bort. För då blir det ju så där bra...att mammorna och papporna inte längre har råd att driva en familj på en lön. Och då vill ju hemmafruarna ut och tjäna pengar. Och då behöver de barnomsorg. Och det måste förstås också till. Billig barnomsorg måste EU-mammorna få. Så att de har råd att jobba. 

Ja, i Sverige har vi det så där mysigt jämställt och bra. Här har vi ingen sambeskattning och ingen inbillar sig längre att det skulle vara möjligt att driva en familj på en lön. Löjligt. Den tanken finns inte. Det är en icke-tanke. Som inte ens kan formuleras i folks hjärnor. Och här har vi billig barnomsorg. Eller billig och billig. Den kostar ju uppemot 70 miljarder om året...130 000 kronor per barn och år. Fast mamman behöver inte betala själv förstås. Annat än med 40 timmar i veckan i arbetsinsats. Men det är det ju värt. Förskolan är alltid värd det. Att ett förskoleuppror pågår därute i riket är inte intressant. Att de där 70 miljarderna, och så vabbet och sjukskrivningarna och sånt där som lök på laxen, inte räcker till för att ge alla barn en bra barndom, är en baggis. Det är inte det det gäller. Mammorna ska in och barna ska ut. Det är grejen. Och det har vi lyckats bra med. 

Ibland blir det extra absurt och extra sorgligt. Trots att vi svenska mammor är i stort sett färdigformade finns det ändå ett antal dissidenter  i gömmorna. Ibland hörs deras röster i svaga stämmor i obskyra utrymmen av detta rikes verklighet. Jag läste nyss om en mamma som beskrev det som om hjärtat skulle gå i tusen bitar när hon tänkte på att hennes dagar snart skulle vara slut. Det är ju så...heltidsbarndomen är tidsbegränsad, den har tilldelats ett antal dagar. Och detta tycker vi alla är helt normalt. Hennes barn var 18 månader gammalt. Hon slingrade sig som en mask på en krok. Funderade och tänkte. Hur, hur, hur ska jag kunna fortsätta ta hand om mitt barn? Studier. För det är nästan alltid svaret. Man får bidrag för att studera. Och man får behålla sin sgi och då kan man skaffa ett barn till och få ut samma föräldraersättning som man hade med det första barnet. Studierna är ett kryphål. En möjlighet. Men hur skulle hon orka studera och ta hand om ett litet barn? Skulle det gå? Hon fick råd av andra dissidentmammor. Ta någon superduperlätt kurs på en folkhögskola var nog det bästa rådet. Så här kan man prata om barn och mödraskap alltså i detta välfärdsland år 2018. En mamma och en pappa får inte ekonomiska förutsättningar att ta hand om sitt barn mer än ett visst antal dagar. Men mamman kan få ett bidrag och andra fördelar om hon studerar. Skit samma vad. Skit samma att staten lägger pengar på bidraget och utbildningen. Det är ändå mer värt än att en mamma vårdar och älskar sitt eget lilla barn. Så har vi fått det här i jämställdhetsparadiset. Hoppas de aktar sig där ute i EU. Och hoppas att de icke-svenskfödda mammorna är av hårdare virke än vi infödda. Hoppas de värjer sig och gör motstånd. Men det blir nog inte lätt. Stormaktssverige är samma krigsmaskin nu som förr i tiden. Bäva därute. Svensken kommer i full galopp för att få alla de oupplysta att fatta galoppen.