Träna på torsk!

Torsk är inte gott! Jo, jag tycker att det är gott men barnen är inte alls förtjusta. Därför har jag bestämt mig för att lära dem att gilla just torsk! Två torskrätter gillar de redan, hemgjorda fiskpinnar och mandeltorsk, men sen är det stopp. Försöker prova något nytt recept då och då och igår bläddrade jag lite i en gammal Annas mat och hittade recept på en fisksoppa jag och maken gjorde ofta i vår ungdom. Tre av sex barn tyckte mycket om den och de andra tyckte att den var ok så resultatet får väl anses bra.

Fisksoppa från Menton

400 g torsk
4-5 medelstora potatisar i små tärningar
2 gula hackade lökar
1 fänkål skuren i strimlor
1 burk hela konserverade tomater
smör
1,2 l vatten + 2 fiskbuljongtärningar
0,5-1 tsk salt
0,5 tsk torkad timjan
1 stor vitlöksklyfta
saft av 1/2 apelsin

Fräs lök, fänkål och potatis i smör i en gryta.
Slå i tomaterna med spad och allt.
Häll på vatten och lägg i timjan, salt och buljongtärningar.
Koka under lock i ca 20 min.
Skär det halvtinade fiskblocket i sockerbitsstora kuber.
Lägg i fiskbitarna i soppan och sjud över svag värme i 5-10 min.
Smaka av med pressad vitlök och apelsinsaft.

Fritids 3

Jag har nu läst igenom kommunals rapport om fritidshemmen, "Har någon sett Matilda? Vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara." http://www.kommunal.se/PageFiles/136700/Rapport%20Har%20n%C3%A5gon%20sett%20Matilda.pdf Intressant läsning som berättar om hur läget är på fritidshemmen och hur kommunal tycker att de ska förbättras.

Lite fakta om fritidshemmen som kan vara intressanta:

·    Fritidshemmen har dubbel uppgift: 1. bidra till goda uppväxtvillkor genom att stödja och stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och 2. Möjliggöra för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete eller studier.

·    Det finns ca 4300 fritidshem.

·    Knappt 397 000 barn är inskrivna.

·    Total kostnad för fritidshemmen var 2010 12,4 miljarder kronor. Kostnaden för varje barn var 33 400 kr/år. Föräldrarna betalar 17 % av kostnaderna för fritidshemmen.

·    Kommunen får erbjuda öppen fritidsverksamhet istället för fritidshem från det år eleven fyller 10 år. Kostnaden för öppna fritidshem var 2010 210 miljoner kronor.

·    De allra flesta av de yngre barnen går på fritidshem. Mellan 6 och 9 år går 83 % av barnen på fritids. För barn mellan 10 och 12 är det betydligt färre, 17 %.

·    Det genomsnittsliga antalet barn per grupp är 39.

Rapporten går igenom verksamheten och lyfter fram de brister som finns samt vilka konsekvenser som uppstår.

Konsekvenser för barnen:  

    ·         Säkerhetsrisker

    ·         Konflikter, hög ljudnivå, trängsel

    ·         Mobbing, trakasserier och våld

    ·         Fler ”måsten”

    ·         Förvaring i stället för utvecklande verksamhet

Konsekvenserna för personalen blir:

·         Frustration över att inte kunna göra ett bra jobb.

·         Stress , konflikter och hög ljudnivå.

·         Barnskötarna blir allt i allo i skolan.

·         Brist på planeringstid och omställningstid.

·         Barnskötares kunskap och erfarenhet värderas inte.

För föräldrarna blir konsekvenserna:

·         Oro.

·         Dålig insyn i hur barnen har det på fritids.

·         Hämtstress och aktivitetsstress

Konsekvenserna för samhället blir:

·         Minskat arbetskraftsutbud.

·         Ökade skillnader mellan barns livschanser.

·         Försämrad måluppfyllelse i skolan.

Kommunal ger förslag på hur man kan förbättra verksamheten och vilka effekter detta skulle få. Man
konstaterar att besparingar på fritidshemmen är en missad chans att göra sociala investeringar i våra
barn. Om försämringarna leder till att föräldrarna går ner i arbetstid minskar arbetskraftsutbudet
och barnfamiljernas ekonomi försämras. Skolans förmåga att hjälpa de barn som har sämre
förutsättningar försämras. Risken för att dessa barn misslyckas i skolan ökar och det kan i sin tur leda till
arbetslöshet och ibland kriminalitet.

Förslag:

• Minskade barngrupper och högre personaltäthet
• Stärk barnskötarnas roll inom skola och fritidshem.
• Ge barnskötarna planeringstid och omställningstid mellan skola och fritidshem
• Ampassa lokalerna
• Tillsätt utredning som ska föreslå åtgärder för barns säkerhet
• Alla barn ska ha rätt till fritidshemsplats, även barn som har föräldrar som är föräldralediga, är arbetslösa eller får försörjningsstöd

Förbättringarna kommer att leda till:

·    Ökad måluppfyllelse i skolan. Barn som blir sedda som individer och som någon personalen har höga förväntningar på  klarar sig bättre i skolan. Forskare uppmärksammar att personalens förmåga att skapa starka sociala band till elever är avgörande för inlärning.  På fritids får barnen lära sig social kompetens och demokratisk träning. 

• Fritids kan motverka mobbing, trakasserier och våld. Lärarna klagar på att de får ta större ansvar   för sociala frågor. Men i skoldebatten har glömts bort att barnskötarna är experter på  konfliktlösning och att skapa sammanhållning i grupper. Det måste därför finnas fler anställda på skolan som arbetar långsiktigt och integrerat med de sociala målen. 
• Kompensera för barns olika behov och uppväxtvillkor. En grundtanke i den svenska välfärdsmodellen är att utjämna livschanser mellan barn med olika förutsättningar. Det är avgörande för att skapa ett jämlikt samhälle och för att hela samhället ska vara väl rustat för att klara kraven från ett kunskapssamhälle. Barn till högutbildade föräldrar med goda inkomster klarar sig i genomsnitt bättre än barn till lågutbildade föräldrar med låga inkomster. Tidiga satsningar på barn, i förskola och tidig skolgång, skapar positiva spiraler där lärande föder lärande och kan kompenserar de barn som inte får stimulans hemifrån.
• Fritidshemmen kan stärka möjligheten att kombinera förvärvsarbete och studier med ansvar för  förskolbarn.
• Pressen minskar på föräldrarna att organisera fritidsaktiveter till sina barn och hämta och lämna dem på olika ställen.

Rapportförfattaren kommer fram till att ”Besparingarna på fritidshemmen är en missad chans att göra sociala investeringar i våra barn. Dessa besparingar kan stå samhället dyrt. Om försämringarna i fritidshemmen leder till att föräldrar går ner i arbetstid minskar arbetskraftsutbudet, och barnfamiljernas ekonomi försämras. Försämringar i fritidshemmens verksamhet försämrar skolans förmåga att hjälpa de barn som har sämre förutsättningar. Risken ökar att dessa barn misslyckas i skolan, vilket kan leda till arbetslöshet och ibland även kriminalitet.

 

Det finns flera olika tankelinjer som löper genom rapporten och som jag tror löper genom hela vårt samhälle:

·    Arbetslinjen. Målet är att alla vuxna människor ska arbeta så mycket som möjligt. Om de gör det måste barnen tas om hand av någon annan än föräldrarna. Man glömmer att arbetslösheten är stor och att jobben uppenbarligen inte räcker till oss alla. Fast det är klart – man kan börja i andra ändan. Om alla barn ska tas omhand på heltid och dessutom inte ha längre lov än en normal industriarbetare – då uppstår ju en hel del fler arbeten! Och om man dessutom ska höja kvaliteten inom fritidshemmen genom att anställa mer personal och göra barngrupperna mindre – då uppstår ännu fler arbeten! Här har man alltså löst arbetslöshetsproblemet lite smidigt! Sedan verkar det finnas en dold agenda vad gäller lärarnas arbetsuppgifter som kan hjälpa till att lösa personalproblemet. Man säger att fritidshemspersonalen redan nu är integrerad i skolverksamheten men att lärarna inte är integrerade i fritidshemsverksamheten trots att de är kvar i skolan efter skolans slut. Eftersom fritids ska fungera som ett komplement till skolan där eleverna ska lära sig saker och öka måluppfyllelelsen i skolresultaten kanske idén finns att lärarna ska vara med och ta hand om barnen på fritidstiden också!?

·    Barnen fostras på ett bättre sätt tillsammans med professionell personal och tillsammans med andra barn. Barnen lär sig att bli demokratiska om de hanteras av personal som är experter på konflikter och dessutom på att manipulera barnen till att leka rätt. (Finns exempel i rapporten som visar att barn som får leka helt fritt kan utveckla felaktiga lekar som befäster traditionella könsroller. Om däremot personalen är med och styr kan barnens beteende omärkligt korrigeras) Barnen kommer på så sätt att bli socialt kompetenta och bli helt jämställda eftersom lekar som befäster traditionella könsroller kommer att förhindras av personalen.

·    Kunskapslinjen. Barnen lär sig mycket mer om de går på fritids. De har nytta av dessa lärdomar i skolan och alla barn kommer att prestera bättre i skolan.

·    Frihetslinjen. Föräldrarna kommer att må mycket bättre om de slipper ta hand om sina barn. De kommer att kunna arbeta mer. De kommer att kunna bli mer jämställda och komma längre i sina karriärer. De slipper också stressen att hämta tidigt eller försöka se till så att deras barn ska få vara lediga länge på loven. Föräldrarna kommer också att slippa ordna fritidsaktiviteter för sina barn. De slipper skjutsa dem hit och dit.

Den här tanken att barnen ska fostras till bättre, mer demokratiska individer fascinerar mig. Föräldrarna är ansvariga för sina barn. Det är FÖRÄLDRARNAS barn. Ändå har socialdemokratiska politiker dragit upp riktilinjerna för hur barnen ska fostras. Dagens politiker har helt anammat detta synsätt även om andra faktorer vävs in i det hela - kunskapslinjen och arbetslinjen. De ska fostras i grupp för att få vi-känsla och bli demokratiska. Staten bestämmer genom ekonomiska styrmedel att vi föräldrar i princip måste böja oss och lämna våra barn till dessa fostrande inrättningar. Men om jag som förälder är ansvarig – har jag då inte också rätten att bestämma över vilka värderingar jag vill att mitt barn ska få? Om jag har den rätten borde väl också den ekonomiska möjligheten att ta hand om mitt eget barn för att kunna ge barnet den fostran jag anser är bäst för barnet? Jag tror att politikerna är den här tanken på spåren och då gäller det att se till att barnomsorgen får en annan inriktning - den utbildande inriktningen. Om man kallar verksamheten för en slags skola redan från 1 år har du kommit åt problemet med föräldrarnas rätt till sina barn. Ingen förälder kan väl ta sig rätten att hindra sitt barn från att få utbildning?

Det finns en enorm övertro på att samhället ska kunna sköta allting. Man tror att utbildad personal ska kunna ta hela ansvaret för barnen från det de är mycket små. De kan fostra dem till demokratiska och empatiska människor.  De kan se till att de lär sig massor från 1 års ålder. De kan se till att de får fritidsaktiviteter – en meningsfull fritid kallar de det. Samhället kan också befria föräldrarna från barnen så att de kan arbeta mycket, göra karriär och inte känna sig pressade. Ibland undrar jag vad det är tänkt att föräldrarna ska ha barnen till och vad barnen ska ha sina föräldrar till.  

Det enda man kan hoppas på är att verkligheten till slut kommer ifatt ideologin!

http://hemmahosfrug.blogspot.se/2012/10/fritids-2.html
http://hemmahosfrug.blogspot.se/2012/10/fritids.html

Tovade vantar!

Ett till stickprojekt färdigt! Ett par tovade vantar i alpackaull. De är verkligen jättesköna! Mönstret finns här:

http://garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=109&d_id=22&lang=se

Torsdagsmat och lite lek!

I går - torsdag - fick det bli soppa och plättar. Ärtsoppa blev det tyvärr inte - det kräver ju lite framförhållning. Det fick bli potatis och purjolökssoppa helt enkelt. Jag tycker om att göra den slät och ha i lite grädde - receptet finns i Vår kokbok!

6-åringen och 8-åringen är inne i en legobyggarperiod just nu. Det byggs bilar för brinnande livet både före och efter skolan. Ibland tar de fram ritningarna som jag förvarar i en pärm men eftersom allt är hopblandat går det trögt att få fram de "rätta" bitarna. Resultatet brukar bli helt egna skapelser som den här:

Minstingen gillar briojärnvägen. Han försöker få ihop delarna på egen hand och lyckas rätt bra men någon hel bana blir det förstås inte. Tur att hans storasyskon gärna hjälper honom! Den äldste har dolda motiv till lekarna! Han har kommit på att man får många chanser till kramar och pussar om man är med och leker en stund!

Morgonbestyr!

Morgnarna ser alltid likadana ut här i huset. Vi går upp kl 7. Jag och min man hjälps åt att fixa frukosten till barnen. Ja, den äldste kokar själv sin morgongröt men de andra behöver lite assistens. Min man har annars två arbetsuppgifter - att ta hand om sig själv och minstingen. Små 1,5-åringar tycker inte om när folk är för aktiva. Då blir han stressad och orkar inte riktigt med all aktivitet. En pappafamn är perfekt i det läget. Min uppgift är att se till att alla andra kommer i ordning för skolan. Jag brukar sitta med när de äter frukost och bläddra i tidningen på samma gång. Barnen tycker det är roligt när jag ger korta sammandrag av intressanta artiklar och visar spännande bilder. Sedan ska kläder tas på, tänder borstas och händer och ansikten tvättas. De stora killarna klarar sig förstås på egen hand men 6-åringen och 8-åringen behöver coaching för att komma ihåg att de faktiskt ska iväg och inte bygga lego eller tågbana! Ryggsäckarna brukar jag vara duktig och packa kvällen innan. Kläderna till de små lägger jag också fram kvällen innan. Morgonbestyren brukar gå bra men det är mycket som händer på kort tid och det gäller för de vuxna att hålla humöret uppe och inte visa stress. Då blir det bara rörigt och kaotiskt.

Sen är alla iväg och då är det dags för mig att ta hand om mig själv och lillen. Vi äter frukost och klär på oss och borstar tänderna. Jag unnar mig en stund med tidningsläsande och kaffedrickande innan vi drar igång uppröjningsarbetet. Med 8 personer i huset är det en del att stå i. Diskmaskinen ska tömmas och fyllas. Frukostmaten plockas undan, diskbänken och bordet ska torkas av. Sängarna ska bäddas, kläder från gårdagen gås igenom och läggas i tvättkorg eller skåp. Ny tvätt ska läggas i maskinen och ren torr tvätt vikas in. Leksaker ska plockas undan så att det ser trevligt ut när barnen kommer hem. En tur med dammsugaren får det också bli!

När allt är klart vilar vi lite. Jag sitter här vid datorn en stund och lillen sitter med och grejar med pennor och papper eller sitter på golvet och plockar med bilar och duplo.

Egentligen gör jag ju "förbjudet" arbete. Min lille son är ju faktiskt inte alls liten enligt samhällets sätt att se det. Han har varit mogen för dagis i 8 månader redan. Jag är en sån där ojämställd parasit som utför ett helt onödigt arbete. Städa och plocka efter familjen är inte arbete.Fast det här onödiga jobbet ska ju göras. Funderar på om jag skulle orka göra det på kvällarna. Nej, blir svaret. Jag har annat jobb att göra då! Jag får förstås skylla mig själv! Ingen har ju direkt tvingat oss att skaffa 6 barn! Det får väl anses som väldigt korkat att göra det! Men om man nu vill ha många barn. Ska man inte få det? Det är märkligt tycker jag ibland. Det är helt ok att kämpa för sin karriär. Samhället stöttar dig ekonomiskt med subventionerade förskole- och fritidsplatser. Du får mycket pengar över på din särbeskattade lön. Men om man väljer annorlunda, som jag, då får du stå där med lång näsa! Du belastar inte samhället med någonting egentligen. Din partner är aldrig hemma och vabbar. Du är aldrig sjukskriven och vabbar aldrig. Du fortsätter att handla kläder och mat och staten får sina 25%. Din partner får ut sin särbeskattade lön och hjälper till att bekosta maxtaxorna. Har man tur räcker pengarna för att försörja familjen annars får du ta skeden i vacker hand!

Stickning, julklappar och bröd!

Är inne i en stickperiod just nu. Fast ibland undrar jag varför jag måste göra allt på en gång! Det är så svårt att få något färdigt! Och så blir man så trött på röran som uppstår när man grejar med många saker på samma gång!

Jag har i alla fall lyckats få ett par lovikkavantar helt färdiga. Sen finns det tre par halvfärdiga som väntar på att broderas och tovas och stickas färdigt! Men det hinns väl med vad det lider!

En Åremössa har jag också hunnit med att slutföra. Fast det var ingen direkt prestation - bara sticka resårstickning i 45 cm. Älskar garnet och utseendet men i mitt tycke är den lite väl lång. Ska skaffa ett nystan till i en annan härlig färg och fixa till en lite kortare. Här finns mönstret: http://kaki.se/monster-aremossan

Lilleman var riktigt gullig i den tycker jag!

Julklappsreklamen har börjat droppa in! Leksakerna lockar förstås och 6-åringen ägnar en stund varje dag åt att studera allt fint han vill ha. Storebröderna har upplyst honom om att det blir för dyrt så nu har han börjat räkna ihop allt på miniräknaren för att kontrollera hur dyrt det egentligen blir!

Veckans brödbak fick bli vanliga gammeldags siktkakor. Det var ett tag sedan jag gjorde dem och barnen tyckte de var väldigt goda!

Siktkakor - 8 kakor

100 g jäst

100 g smör

1 l mjölk

1 msk salt

1 dl sirap

1 påse rågsikt

Smält smöret och häll i mjölken. Låt allt bli 37 grader.

Smula ner jästen i assistenten och rör ut den med lite av degvätskan.

Blanda ner salt och sirap.

Jag brukar blanda i vetekli också.

Blanda ner mjölet till en smidig deg.

Jäs i 40 min.

Baka ut 8 kakor. Jag tycker att det blir lite stora och tar av en liten bit från varje kaka till en liten rund bulle. (Gjorde min mormor och så gör min mamma.)

Låt jäsa i ca 20 min.

Grädda mitt i ugnen i 225 graders värme i ca 15 minuter.

Höstlov!

Nu är det höstlov! Skönt för alla att vara lediga men än så länge har det varit lite segt. Lillen har haft feber och hosta men är nu äntligen frisk igen. 12-åringen passade på att bryta foten precis före lovet och är inte så rörlig. 

Vi får roa oss bäst vi kan. Barnen bygger lego och briojärnväg, sitter vid datorerna förstås och bakar någon kaka när sötsuget sätter in. Igår ritade vi en hel del. Eftersom alla plastriddare och hästar hade letats fram på förmiddagen ville de små killarna rita slott. Vi pratade lite om horisonter först och 8-åringen ritade kullar med ett slott längst bort.

6-åringen blev lite lat och lät mig rita slottet och en krokodil. Sedan fixade han själv en vallgrav med vindbrygga samt en damm med en racerbåt i.

Lillkillen fortsätter med sina rollekar. Han pysslar med sina nallar. Matar dem, pussar och kramar, bäddar ner dem och sjunger lite.

Eftersom jag läser en hel del om förskola och fritidshem just nu har jag insett att de som ägnar sig åt verksamheten på lite högre ort har en stor tilltro till att förskola och fritidshem ska genom sin gruppfostran se till att barnen fostras till demokratiska och empatiska personer. Det pratas mycket om kollektivet. Det positiva i gruppkänslan i motsats till det individualistiska perspektivet. Det framställs nästan som något negativt att utveckla sin egen individualitet. Jag ser det på ett annat sätt. Jag ser hur mitt lilla barn fostrar sig alldeles själv. Inte helt och hållet själv förstås men i sin miljö utvecklar han empati och en stark individualitet. I vår familj är han fri att utforska sig själv och sin egen vilja. Vi bidrar med vår närvaro och vårt intresse för honom. Han får kroppskontakt i massor - både för att vi alla gillar att gosa och busa med honom och därför att han kräver kroppskontakt när han vill se vad jag gör högt däruppe och när han blir ledsen eller trött osv. Jag märker hur han hela tiden laborerar med sina känslor och försöker styra dem. Han är ganska våldsam just nu och saknar förmåga att till en början förstå att han kan göra någon illa. Han inte låta bli att nypas och kasta saker när han blir frustrerad - och det är ganska ofta. Men när är vi reagerar med våra röster och vårt kroppsspråk ändrar han beteende - han tröstar oss, blåser på "skadan" och pussar oss. En stund att det gör ont och av erfarenhet vet jag ju att han gradvis kommer att förstå på riktigt. Den individualistiska fostran verkar göra honom empatisk. Han är en person som är i vårt fokus hela tiden. Inte för att vi leker med honom eller håller på med honom hela tiden utan för att vi hela tiden är i hans närhet och förhåller oss till honom. Han är ett subjekt och en unik person.