Plikt

Första maj har kommit och gått! Arbetets dag. Och det passar bra att arbetets dag ligger just på våren för hu är det fullt upp nu på våren! Mycket ska ordnas och fixas! Man ska sköta om trädgården och göra den fin inför sommaren, få ner fröer i jorden, klippa och sopa och luckra. Och så ska man ju städa i ordning sitt hus inför sommaren också…kläder ska byta plats med varandra. Sommarkläder fram och vinterkläder ska plockas undan. En del behöver vädras. Garderober behöver torkas ut! Fönster putsas! Köksskåpen kanske behöver torkas ur! Och tavlorna på väggarna…de ska dammas (titta bakom dem…där blir dammet liggande) och putsas. Fönsterbleck och dörrar utomhus behöver torkas av. Man har att stå i! 

Och allt det andra som man alltid gör finns ju kvar!Tvätten, matlagningen, städningen... Och så närmar sig skolavslutningar och andra avslutningar. Nya kläder kanske behöver skaffas! Presenter kanske behöver köpas! Och så ska man iväg på olika evenemang! Roligt är det men det blir brått emellanåt!

Magdalena Andersson talade till oss på arbetets dag…första maj. Hon sa att ”alla som kan jobba – ska jobba Det är en plikt.” 

Och Magdalena menar förvärvsarbete när hon säger jobb. Annat jobb är inte jobb. Är inte det lite konstigt egentligen? När man tänker på det. Det där jag skriver om ovan…är inte det jobb? Är trädgårdstjänster bara jobb när man gör det i andras trädgårdar? Är städning bara jobb när man gör det i andras hem? Är omsorger om barnen och hemmet inte jobb alls? Är allt man gör hemma i jobbväg egentligen inte jobb utan bara fritid? Äh, det vet väl alla att det inte är så! Det är inget vi behöver prata om! Tanken är att vi ska dubbelarbeta. Först jobba borta och sen hemma. Själv är jag glad över att bara jobba på ett ställe. Och tänk…jag tycker att jag gör min plikt ändå. Jag tycker att min plikt gentemot min familj och mitt hem är större än min plikt mot staten.

Och vad jag har tyckt om att göra min plikt hemma. Jag har inte dragit mig för att jobba alls. Jag har skött om mitt hem trots att jag fått sex barn. Jag har städat och tvättat och lagat mat och läst sagor och läxor och lyssnat på fiol- och piano- och flöjtläxor. Och jag har skött min trädgård och grävt och rensat och klippt. Och jag har väntat barn och fött och ammat och burit och skött om sjuklingar. Jag har varit vaken på nätter och klarat av att ta mig igenom dagar med relativt gott humör trots sömnbrist. Och vad jag har tyckt om det! Jag har tyckt om det eftersom jag har fått ha mina barn omkring mig! Och jag tror att det har varit bra för barnen att vara med om arbete...sett en mamma göra sin plikt, sett hur det gått till att ta ansvar...och fått vara med och lära sig att både jobba och ta ansvar....och att se glädjen i det. Och det här tycker jag är att göra sin plikt mycket mer än att lämpa in ungarna på dagis och sen stressa livet ur sig själv, först på jobbet och sen därhemma. Det är inte att göra sin plikt. Det är att slita ut sig. Det är att bli tvingad att försumma sin plikt mot sitt hem, sina barn och sig själv. Jag är glad att jag har sluppit. 

Små barn satta i arbete med att städa badrummet medan ett ännu mindre barn kan få roa sig i badet (övervakad av sin moder).

Små barn får vara med och baka.

Små barn får piska mattor.

Ett litet barn får sätta fröer.

Ett litet barn får jobba med ved.

Detta är väl dilemmat. Att om alla vuxna jobbar på annan plats än barnen och barnen bara är utsatta för barnpassning och pedagogik hela barndomen...hur lär vi då ut arbetsmoral och pliktkänsla? Och hur ska vi vuxna orka med att dubbelarbeta oss genom alla barnaåren? Men politikerna litar på att vi ror det i land. De litar på att vi glömt bort det arbetarna kämpade för 8 timmars arbetsdag, 8 timmars vila och 8 timmars sömn. De litar på att vi är med på att låtsas att arbetet som ska ske i våra egna hem är fritidsnöjen. De borde fundera lite över vad ordet plikt innebär. Vad är deras plikt gentemot sitt folk.